Luciaritt

Vi beslöt oss för att ha en luciaritt mellan gården och torpet med familjen. Jag blev lite uppehållen på förmiddagen så jag kunde inte rida med, men jag och Gustaf eldade och preppade fika i torpet i väntan på ryttarna.

Det var riktigt snöoväder tidigare under kvällen.

Sådär så att man knappt ser omgivningarna…

En suddig bild på min sysslingdotter Lo på hästen Sproti.

Hästarna fick förstås hö att mumsa på.

Lo och pappa inne i värmen.

När det väl var dags att bege sig tillbaka till hästgården hade det slutat snöa. Istället var allt sådär tyst och vackert som det bara kan vara en mörk vinterkväll.

Julpyntat

Nu har vi pyntat loss i torpet. Det må vara litet men vi lyckas knöka in rätt mycket pynt ändå, haha.

Snön bidrar onekligen till julkänslan.

Ett av mina foton som Gustaf låtit trycka upp. Rune räv som kom och fick mat på gården för ett par år sedan. Hur fin som helst.

Strutarna har vi pysslat med själva, hur enkelt som helst och roligt att fylla med gottis.

Jag blev så glad när jag hittade den här julgriranden second hand med Jenny Nyström-motiv! En av mina absoluta favoritkonstnärer och största inspirationer.

Snöfall

Antar att jag måste bli bättre på att fota snöfall för det ser snarare ut som att det regnar haha. Men många, små flingor föll över torpet ikväll och jag misstycker inte.

Trask i skogen

Ut i skogen ska man. Alla årstider, det är lika magiskt men på helt olika sätt året om. Jag är ju ute i skogen när jag rider regelbundet, men det är ändå en annan sak att gå tillsammans till fots bland granar och tallar.

Gustaf utan huvud. Måste säga att han klär oerhört bra i snickarbyxor.

Första advent

Första advent började hemma i torpet. Min storasyster Linn kom över för risgrynsgröt och mysfrukost. Ibland kan man ju sakna tiden före vuxenskap och flytt hemifrån. När vi båda var hemma och bara kunde kila över till varandras rum eller sitta i köket och fixa med adventsljusstakarna. Men jag ska inte klaga. Mamma och pappas gård ligger 2,4 km ifrån oss och Linn bor bakom mjölkgården som ligger kanske 2 km bort. Vi bor liksom i en liten triangel och har ju egentligen gång- eller cykelavstånd. Så att kila över till varandra är inte sådär jättesvårt ändå.

Ny dam på gården

Min syssling Sofia har köpt en häst! Hon har redan en sedan länge, men nu har hon köpt ett rödhårigt sto som ska stå på gården med alla de andra. Ska bli spännande att få se deras utveckling tillsammans!

Solrun 🙂

Novembermorgon

Här har jag vuxit upp och här hoppas jag att jag alltid kommer få leva. Jag tröttnar aldrig på den här platsen, med sitt magiska landskap, sin historia, sina människor och sina djur, vilda som tama. Platsen som får mig att tappa andan gång på gång. Markim socken <3

På väg till jobbet, foto taget mellan mjölkgården Stora Lundby och mammas och pappas gård Husbyön.

Okej jag vet att fyra landskapsbilder efter varandra är helt emot bloggreglerna, men vad ska man göra när man tycker att precis ALLT är lika vackert?

Egna ägg

Plötsligt började tre av våra hönor värpa. Först Ida, sen Tengil och nu även Borka. Islandshönsen väntar ännu, men vi har ingen brådska. Efter det som hände Skorpan blir jag så himla varm av såna här små saker i vardagen. Man uppskattar plötsligt allt ännu mer. Tack för all fina kommentarer på instagram också, många vet hur det känns och det värmer alltid att ha stöd ?