Markims kyrka

Något annat jag la upp bilder på när jag var värd för @minlandsbygd var vår kyrka. Det är en vacker, ganska liten kyrka som byggdes redan på 1200-talet. På den tiden när bygden var full med kristnade vikingar 😉

Här är runstenen som står bakom kyrkan, vars fyra befintliga delar tidigare satt inmurade i sakristians väggar.

Här ser ni vapenhusets kalkmålningar från 1400-talet. Hela kyrktaket var målat på samma sätt men senare målades allt i kyrktaket över eftersom det blev nytt “mode”. Tur i alla fall att de är kvar i vapenhuset!

Här är den gamla kyrkporten som nu sitter mellan vapenhuset och själva kyrksalen. På den övre delen ser ni symbolen av ett vikingaskepp som också har kommit att bli symbol för markim socken.

Markims vackraste hus

I somras när jag var värd för kontot @minlandsbygd på instagram så la jag upp bilder på hus från vår socken, som jag tänkte dela med mig av här också. Det finns många vackra hus i Markim, men dessa är några av de (enligt mig) vackraste. Jag har en förkärlek till spröjs, snickarglädje och lite mer vågade färgsättningar. Husen är inte i någon ordning där det vackraste kommer först eller så.

Markims prästgård

Husby gård

Gamla missionshuset

Markims-Bergby

Stora Lundby

Husbyöhn
Detta är mina föräldrars hus och det hus jag vuxit upp i. Det har kanske inte spännande fönsterfoder eller unik färgsättning, men för mig kommer det förstås alltid vara ett av Markims finaste hus.

Det här fick bli en liten bonus. Denna byggnad finns på Husby gård och är en av socknens äldsta. Här krävs varken snickarglädje eller färg för att det ska bli vackert, det gamla timret gör allt jobb på egen hand!

Kaffesump i rabatterna

Jag tror inte att vi är ensamma om att ha problem med att katterna ser alla odlingslådor och rabatter som finfina toaletter. Så fort vi gjort i ordning en ny odlingslåda, fyllt med jord och hästgödsel, då är katterna där – hur nöjda som helst – och utför sina behov. Nu är det så att 1) så vill man helst inte ha just kattgödsel i odlingarna även om det inte rör sig om några enorma mängder, och 2) så är det inte superkul när man satt nya frön att katterna är där två sekunder efter och rör upp allt. Då läste vi att kaffesump kan fungera för att hålla kissemissarna borta. Och visst, för oss fungerade det hur bra som helst. Medan jag och Gustaf gick runt och njöt av att hela köksträdgården doftade kaffe så gick två besvikna katter och bajsade på annat håll. Det luktade inte som ett bajsvänligt ställe längre tydligen, haha. Rabatterna lät jag faktiskt vara, någonstans kan de väl få gå på toa 😉

Skorpan och ros.

Sakletare

Oj vad vi har samlat skräp under sommaren, jag och Gustaf. Fast bra skräp förstås. Sånt där man kan bygga odlingslådor av eller ha som inredning eller använda till något annat fiffigt. några hundra meter från torpet finns en ladugård som inte används. Utanför ligger en massa bråte som ska skeppas och slängas så snart det finns tid. Men vi frågade om inte vi kunde få gå runt och fynda bland skrotet och visst fick vi det. Rena guldgruvan ska jag tala om! 😉

Världens bästa farmor

Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket våran farmor och farfar har betytt för oss genom åren. De är så omtänksamma, osjälviska (nästan lite för ibland) och sanslöst roliga att umgås med. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi kallar vår farmor för Mammim. Tidigare i somras hade vi ett litet födelsedagsfirande i efterskott, Mammim fyllde nämligen år i juni. Då tyckte Gustaf och jag att det vore kul att låta dem komma ut till torpet, dels för att få se allt vi donat med, men också för att vi skulle få skämma bort dem lite.

Vi grillade god vegetarisk mat, jag hade bakat en lågsockertårta eftersom Mammim har diabetes. Hon om någon förtjänar att ta en normalstor tårtbit, så då fick det bli lite mer sockerfritt! Receptet finns här på bloggen om man söker på just “sockerfri”.

Det var en så härlig, strålande sommardag när de var här. Väder eller sällskap hade aldrig kunnat vara med perfekt.

Linn, mamma och Gustaf.

Världens bästa <3

Pose framför köksträdgården. Här var mycket gjort, men vi hade inte hunnit börja odla mycket än.

Kycklingarna tyckte ett tag att det var rysligt mysigt att knö in sig under Gullefjun som inte verkade misstycka.

 

Mormorsrabatt

Ja vi har såklart tanken att skapa en riktigt klassisk torprabatt, eller mormorsrabatt som de flesta kallar det. Med klassiska blommor som löjtnantshjärta och rosor, liljor och akleja. I juli åkte jag och Gustaf till Ulriksdals slottsträdgård, handelsträdgården som ska vara en av de bästa här omkring. Jag fick tag i en vacker engelsk ros, löjtantshjärta, fänrikshjärta och lite annat smått och gott. Men egentligen köpte vi inte särskilt mycket.

Mer än hälften av det vi har i rabatterna är antingen något vi hittat i de rester av torpets forna rabatter som fanns innan jag gjorde i ordning dem, eller plantor vi grävt upp på annat håll. Det är till exempel blåklint från åkerkanterna och stockrosor som hade spritt sig i mammas och pappas trädgård. Dessutom hade jag en sån sanslös tur att upptäcka att min favoritblomma – fingerborgsblomma – växer vilt nere vid ån. Bara att knata ner med en spade och gräva upp några vackra plantor.

Än ser rabatterna inte mycket ut för världen, även om de är bra mycket finare än de var när vi kom hit. Jag har grävt upp dem på nytt (de var liksom en del av gräsmattan) och gjort dem lika djupa, gjutit stenar som kant och jordförbättrat en massa. Men jag ser fram emot nästa år, då kanske saker börjar sprida sig mer så att det blir en något tätare, blomstrande fasad framför torpet.

Gustaf florerar bland mången plantor.

Fingerbprgsblommor från ån <3

Lite överblommad, men visst är färgen underbar?

Fänrikshjärtat blommar fortfarande nu i september!

Våran minisjö

Ja Vivelstasjön som vår Sjöstuga ligger precis intill, den är då inte mycket för världen. Men vi är så nöjda ändå. Så nöjda man kan bli tror jag. Här är det absolut bästa med sjön:

  • Soluppgången över vattnet i juni, sådär klockan halv fyra på morgonen.
  • Att kunna gå ner och äta frukost på flytbryggan.
  • Alla fåglar som kommer och häckar på sjön. Alla utom gässen, förstås. Svanarna och hägrarna tycker jag särskilt om.
  • Att andra djur kommer till sjön för att dricka.
  • Plaskandet från fiskarna.
  • Slussen där sjön mynnar ut i ån och skapar ett litet porlande vattenfall.
  • Att kunna snöra på sig skridskorna på vintern och åka några varv på isen.

Ja listan kan helt klart göras längre och jag har inte ens brytt mig om att sjön inte är särskilt badvänlig. Min enda skräck är vattenskräck (djupt vatten, sjöar där jag inte ser bottnen mm). En skräck jag trotsar varje år när jag med en klump i halsen kastar mig ut i sjöar eller hav för de årliga sommardoppen. Jag skulle bo på en karibisk ö med milslånga stränder för att vara mer av en badare. Så mig har det inte gjort något att halva sjön är övervuxen med näckrosor och att botten bara består av dy. Men i somras trotsade Gustaf och hans vän Christian mina tankar om att man inte skulle kunna bada i Vivelstasjön. Vi puttade ut oss med flytbryggan och i for gossarna. Badkrukan Eleonor satt kvar och fikade, kanske blir det min tur nästa sommar, kanske inte 😉

Katt och höna

Nu börjar hönsen se mer och mer fullvuxna ut. Men än har vi inte vågat låta dem gå ute samtidigt som katterna. När hönsen fortfarande var ganska små hängde Skorpan och Mysak en hel del utanför hönsgården, vilket ni kan se på en av bilderna. Nu är de fortfarande lite intresserade, men inte alls på samma sätt. Snart kommer vi dock ha sex könsmogna tuppar som med stor sannolikhet kommer visa kissekatterna var skåpet ska stå. Det är i alla fall det vi hoppas, haha.

Redan här syntes det tydligt vilka som var islandshöns, hättan på huvudet trädde fram tidigt.

En sugen Skorpa.

Ida och Tengil.

Emil från ovan. Troligtvis den vi kommer behålla som vår egen tupp sedan.

Sturkas, den största och tuppigaste av dem alla. Ni ska se honom nu, han är enorm jämfört med de andra!

Och kaxig…

Naturnära

Var jag än må hamna i detta liv så kommer naturen alltid vara viktigast för mig. Tänk att man kan bli så bubblande lycklig av att knata genom hästhagen, nedför slänten där brännässlorna smeker smalbenen (hur man än försöker undvika dem), upp på den trasiga träbron, titta ned i vattnet i ån för att upptäcka att där simmar ett helt stim av små grodyngel! Det är ju bara grodyngel, men att få se dem simma runt med sina små svansar och ynkliga bakben släpandes efter sig, det är så härligt. En kräfta simmade upp och plockade något vid ytan. Trollsländorna hovrar och blänker i solen. I sjön plaskar gäddorna och mörtarna och de pyttesmå abborrarna. De som fiskar i sjön tycker nog att det kunde finnas bättre fisk där, men jag blir bara lycklig av att det lever så mycket. Hela sjön och ån är full av liv och jag vill ändå inte fiska upp dem, bara ligga på mage på den trasiga träbron och titta ned på allt härligt.

Bihang

Gustaf har vid ett par tillfällen i sommar hjälpt Matilda med  hennes bin. Gustaf och jag är själva sugna på att skaffa bin, men det är ju en del att lära sig. Då är det perfekt med grannar som har dem, så kan man introduceras så smått. Jag som inte bar någon dräkt höll mig på behörigt avstånd, de kan ju vara lite stickiga, de små pollinatörerna.

För övrigt måste jag säga att jag tror att Matilda och Andreas och barnen bor i Markims vackraste hus. Det finns några stycken, men sen glasverandan åter fick sin plats på Bergby så tror jag banne mig att det utkonkurrerar både prästgården och Husby Gårds museum. Senare kommer förresten ett inlägg om våra vackra hus, för er som inte såg dem när jag var sommarvärd på @minlandsbygd på instagram 🙂

Klockarboden.

Matilda hjälper Gustaf på med utstyrseln.

Haha, nöjda och glada!

Markims gamla kvarn.

Fåren betar nöjt i hagen bakom huset.