Smörblomma

En dag skulle jag vilja ha en egen ko. Med stora ögon, långa fransar och en tunga som gör att man blir smått skinnflådd när den slickar en på handen. Helst skulle jag ha fjällnära kor. Jag skulle antagligen vara klyschig och döpa en till Smörblomma, men det är ju ett så fint namn. Ännu finare på engelska nästan, “Buttercup”.

I förrgår körde jag förbi grannens kvigor när jag tog skogsvägen till gården. Kunde inte låta bli att kravla mig in under taggtråden för att fota. En kviga blev mycket nyfiken så fort hon fick syn på mig och stegade målmedvetet fram (till skillnad från alla andra som tyckte att jag var ganska konstig). Ska jag vara ärlig var jag först inte säker på om hon var nyfiken eller tyckte att jag inte hörde hemma i hagen och borde köras bort, haha. Men hon var så go och ville bara hälsa på mig. När jag gick ut från hagen och tillbaka till bilen så sprang hon med längs staketet och gjorde krumsprång! Helt kär blev jag.

Kolla kvigan längst bort!

Kolla kvigan längst bort!

"Här kommer jag!"

“Här kommer jag!”

Hallå!

Hallå!

Kommer ni ihåg de vackra bilderna i blomsterängen på gården som jag la upp för några veckor sen? Jag har på begäran från min kära farmor nu fotat blommorna igen – det har kommit en massa nya, samtidigt som vissa blommar så oerhört länge! Vi får se hur länge de håller ut 🙂

Olika årstider med olika charm

Jag trivs så bra i den här delen av världen. Även om vinterhalvåret känns väldigt långt så tycker jag om att vi har så “definierade” årstider. Det är inte alla som har vinter med snö ens en gång.
Jag tycker dock att samernas sätt att dela in året är det bästa, med åtta årstider istället för fyra. Då har vi vårvinter i mars-april, vår i april-maj och försommar i juni. Tänker man så blir det inte lika jobbigt när juni månad är kall och ruggig, det är ju bara försommar. Sommaren kommer i juni-juli och redan augusti räknar samerna som förhöst. Där jag bor skulle jag dock kalla det sensommar som ibland sträcker sig in i september. Sedan räknar de hösten till september-oktober, förvinter i november-december och så sträcker sig den riktiga vintern mellan december och mars.
Men ska man hårdra det duger det gott med vår, sommar, höst och vinter. Jag hittade några hästbilder tagna i de olika årstiderna som jag tänkte dela med mig av!

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

Grönskande sommar på en vit häst med sommarpäls.

Grönskande sommar på en vit häst med underbar sommarpäls.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

När vintern är som bäst!

När vintern är som bäst!

Kantarell-Gustaf

Min pojkvän har minsann en särskilt förmåga när det gäller att se saker. Men jobbar man som realistisk konstnär är det lite av ett måste. Fördelen med detta är att han är en riktig hejare på att hitta kantareller. Vi gick in i storskogen häromdagen och medan jag satt i mina lingonrid och blåbärsris och samlade bär, traskade han runt i närområdet och hittade kantarellställe efter kantarellställe. Vissa svampar var lika stora som min handflata! Nu har han bakat fyra kantarellpajer med Västerbottensost samt cirka femton kantarellcrêpes. Allt har vi frusit in för att kunna gotta oss på under hösten och vintern som kommer. Han är allt riktigt bra, min sambo.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Sensommardagar och sensommarnätter

Mörkret faller tidigare och nätterna blir allt svartare. Men då plötsligt njuter man mer av kvällssolens sista strålar och ser stjärnorna så mycket tydligare vid midnatt. Vi fick vår flytbrygga på plats i sista stund, men även om den kommer behöva dras upp igen så finns den nu, bara att skjuta tillbaka ner i sjön till våren. Vi måste bara fixa en bättre spång. Som det är nu får man plocka av sig skorna för att inte bli blöt på väg ut till bryggan!

Att se ut över vackra landskap kan göra mig alldeles salig. Det går ju inte att fånga på bild, men man kan ändå antyda den varma solen som lägger sig över kohagarna i fjärran.

Att se ut över vackra landskap kan göra mig alldeles salig. Det går ju inte att fånga på bild, men man kan ändå antyda den varma solen som lägger sig över kohagarna i fjärran.

Som sagt, barfota får man va, men det gillar ju jag ändå!

Som sagt, barfota får man va, men det gillar ju jag ändå!

Små, lysande prickar. Vintergatan blir himla tydlig under de mörka, stjärnklara nätterna.

Små, lysande prickar. Vintergatan blir himla tydlig under de mörka, stjärnklara nätterna.

Allt det vackra i skogen

Jag är absolut ingen svampälskare även om kantarellstuvning är helt ljuvligt. Jag vet knappt vilka svampar som går eller inte går att äta så jag håller mig till att plocka guldklimparna. Men ätbara eller ej så är ju svampar oerhört vackra. Och just såhär års blir hela skogen extra vacker, nu när vi balanserar på gränsen mellan sommar och höst. Mossan känns lite grönare, diverse svampar pryder marken och färgglada bär dekorerar alla gröna ris. Igår plockade jag svarta vinbär och lingon, men jag måste ut igen för jag vill göra rårörda lingon i mängder!

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.

De sista sommardagarna

Nu gulnar gräset sakta, hästarna tappar sommarpälsen i rasande fart och byter ut den mot längre vinterragg. De sista sommardagarna är allt här och det känns inte alls vemodigt tycker jag. Den här sommaren har varit fantastisk, så mycket sol och vackert väder så att man borde skämmas om man klagade. Än kommer hästarna få gå på bete ett tag, vi låter de gå så länge det är någon vits med det. Hästarna skulle nog inte ha det på något annat sätt heller.

Vadå höst?

Folk skriver hej vilt om hur hösten kommit, sommaren är över och shortsen stoppas in i den mörkaste delen av garderoben. Bara för att vi fick en kall och regnig start på augusti? Så där ser ju svensk sommar ut, ena dagen strålande sol och andra dagen snöstorm (typ). Jag förstår visserligen att vi har ett väldigt avlångt land där hösten absolut drar igång tidigare på vissa ställen. Men här är det inte tal om någon höst i alla fall. Vi har blomstrande, gassande sensommar!

Som bevis på detta bifogar jag några somriga bilder. Jag har lagt vantarna på väldens finaste blus. Alltså verkligen världens finaste. Jag shoppar knappt kläder längre, men denna var på rea. Som om inte det var nog har jag dessutom världens finaste pojkvän som jämt ställer upp på att fota.

Solrosdjungeln i trädgården på gården!

Solrosdjungeln i trädgården på gården!

Magiskt ljus fångat av min magiske konstnär till sambo.

Magiskt ljus fångat av min magiske konstnär till sambo.

Hittade en flitig humlekompis. De älskar solrosorna!

Hittade en flitig humlekompis. De älskar solrosorna!

Det ljuva stallivet

Jag måste nog erkänna att jag är rätt nöjd med att jobba i stallet. Det kanske inte kommer som en chock direkt. Men det finns såklart en baksida även med det här enkla, naturnära hästlivet. Den här veckan har jag till exempel varvat att fösa hästar med att plåstra om Bylur som har ett skadat ben. Det kan ju vara något av det värsta när ens ögonsten har ont. När Faramír hösten 2014 fick toxisk grovtarmsinflammation sa veterinären att han kanske inte skulle klara sig. Jag blev helt svimfärdig, kunde knappt förstå att min fina häst som föddes på gården när jag var sju (!), plötsligt skulle försvinna vid 16 års ålder. Helt fel bara. Men då hade vi änglavakt och han klarade de mest kritiska dagarna. Bylur kommer ju att bli bra, men det är fortfarande jobbigt att han har ont. Det gäller att hålla humöret uppe och se till att han har det så bra som möjligt, trots elaka sår och svullet ben!