Något rituellt med öppna fält

Jag älskar att rida på stubbåkrar. Dels för att alla som gillar att brassa på lite vet hur härlig känsla det är att dra fram över en jämn åker där man hör rasslet från halmstubben mot hovarna. Sen kan det också bidra att min lille Faramír är världens nojigaste häst. Inne i skogen är allting farligt och jag rider nästan aldrig ut själv på honom, det blir liksom inte kul när handbromsen ligger i eller när han vänder på en femöring vid varje misstänkt skugga. Men har vi en stor stubbåker att rida på, då gäller andra regler. När han ser flera hundra meter åt varje håll, då kan han slappna av.

Stubbåkrarna blir liksom något rituellt på hösten. Man tar sin bästa ridkompis, positionerar sig vid början av åkern och släpper iväg hästarna som vet precis vad som gäller! Det är lite en tävling, men ändå inte. Poängen är på något vis att bara få den där frihetskänslan tillsammans med varandra och hästarna.

Därför blir jag alltid lite deppig om vi inte får några stubbåkrar över vinterhalvåret. De som arrenderar åkrarna runt oss fick problem med blöta marker när de skulle så i våras. Därför tog de det säkra för det osäkra och sådde direkt efter skörden. Så inga vagnsturer eller dressyrträningar på de fälten i år. Jag håller tummarna inför nästa säsong!

Här är några gamla bilder på mig och Faramír. Mna kan ju alltid sitta och längta tillbaka ;-)

Här är några gamla bilder på mig och Faramír. Mna kan ju alltid sitta och längta tillbaka 😉

Han är inte stor så det är tur att han är stark!

Han är inte stor så det är tur att han är stark!

Koftan på

På en bild på instagram skrev jag om hösten och jag tror att jag återger det här för det känns ganska på pricken.

Blusen blir till yllekofta, mitt glas kall oboy förvandlas till varm choklad och de lummiga sommarfärgerna går över till sprakande höstfärger. Stigar och skogsvägar täcks med löv och hästarna börjar mer och mer likna björnar istället för hästar.

Precis så är det. Sen tillkommer regn, kyla som kryper innanför kläderna, förkylningar mm. Men det är onödigt att fokusera på. Förkylningar glömmer man bort, men de bästa höstdagarna kommer man ihåg.

Skönt att bli borstad, haha?

Skönt att bli borstad, haha?

Världens bästa vän, pojkvän, sambo, you name it, hjälper mig i stallet de dagar jag inte är hundra frisk eller bara väldigt trött. Med insläpp, fodring och allt annat.

Världens bästa vän, pojkvän, sambo, you name it, hjälper mig i stallet de dagar jag inte är hundra frisk eller bara väldigt trött. Med insläpp, fodring och allt annat.

Väntar ivrigt vid grinden.

Väntar ivrigt vid grinden.

Vackert ljus.

Vackert ljus.

En lugn, men produktiv helg

Är det redan torsdag?? Vad hände? Vi kör på i ångande fart, det är väl därför det går fort (fast vi inte stressar). Helgen som var ägnades åt hönsgården. Under veckodagarna är det skola 9-14 och sen jobbar jag eftermiddagarna i stallet. Allt är så kul just nu! Hönsdrömmen slår snart in, jag jobbar på jätteroliga konstprojekt i skolan och solen skiner som vanligt!

Vi fick finbesök i torpet av mamma och Linn på Vigga och Kappi!

Vi fick finbesök i torpet av mamma och Linn på Vigga och Kappi!

Kappi var väldigt skeptisk till grinden i trädgården.

Kappi var väldigt skeptisk till grinden i trädgården.

Fina rådjur på åkern utanför.

Fina rådjur på åkern utanför.

Magisk kvällssol i skogen. Bra inspiration till mina illustrationer.

Magisk kvällssol i skogen. Bra inspiration till mina illustrationer.

Intensivt barnvaktande

Gustafs lillasyster fick komma till gården och torpet förra veckan. Hon har frågat i veckor och till sist fick vi till en dag. Det blev ett rätt intensivt barnvaktande. Först fick hon rida sin favorithäst i hela vida världen, Bylur. Sen plockade vi morötter ut grönsakslandet för att laga mat i torpet. Hela kvällen lekte vi de lekar hon ville och jag kan säga att man blir rätt slut, även om det var hon som lekte värst. Vi eldade i öppna spisen och “lekte fattiga” (hon är väldigt inspirerad av förra Julkalendern och tycker visst att vi bor väldigt fattigt, haha).

Helnöjd!

Helnöjd!

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Långa skuggor

Jag bävar lite inför det faktum att vi (om inte allt för länge) kommer ställa om till vintertid. Vem kom på det ens? Urbota dumt om ni frågar mig. Den där timmen med ljus gör så mycket. Men jag kan ju inte klaga nu. Vi har så härlig sensommar och jag har privilegiet att få jobba ute på eftermiddagarna. Så jag får se kvällssolen som skapar de där riktigt långa skuggorna och får septembergräset att lysa grönt i hagarna. Rönnbären bidrar med tidiga höstfärger medan vi tycks få vänta lite till på att träden ska börja skifta fjäderdräkt.

 

Olika årstider med olika charm

Jag trivs så bra i den här delen av världen. Även om vinterhalvåret känns väldigt långt så tycker jag om att vi har så “definierade” årstider. Det är inte alla som har vinter med snö ens en gång.
Jag tycker dock att samernas sätt att dela in året är det bästa, med åtta årstider istället för fyra. Då har vi vårvinter i mars-april, vår i april-maj och försommar i juni. Tänker man så blir det inte lika jobbigt när juni månad är kall och ruggig, det är ju bara försommar. Sommaren kommer i juni-juli och redan augusti räknar samerna som förhöst. Där jag bor skulle jag dock kalla det sensommar som ibland sträcker sig in i september. Sedan räknar de hösten till september-oktober, förvinter i november-december och så sträcker sig den riktiga vintern mellan december och mars.
Men ska man hårdra det duger det gott med vår, sommar, höst och vinter. Jag hittade några hästbilder tagna i de olika årstiderna som jag tänkte dela med mig av!

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

Grönskande sommar på en vit häst med sommarpäls.

Grönskande sommar på en vit häst med underbar sommarpäls.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

När vintern är som bäst!

När vintern är som bäst!

Lugna stalldagar

Jag brukar alltid säga att med hästarna kan man inte stressa. Det stämmer nästan alltid, hästarna har en sån inverkan på en. Stressar du kommer något ändå gå snett så det är lika bra att låta bli. När jag jobbar i stallet är det också en låg stressnivå. Man har sällan bråttom till något, även om saker ska göras en viss tid. Du hinner och allt går att rappa på om det så skulle behövas. Det kan snarare vara ett problem att vissa göromål blir lite tråkiga när de går på rutin. Att mocka en box, hur kul är det liksom? Men det finns ett knep även för det. Knepet är att helt enkelt inte tänka på vad du gör, om det ändå går på rutin så behöver man ju inte det. Jag vandrar lätt iväg på massa tankar om projekt jag vill utföra, något jag måste berätta för någon, idéer till bilder jag vill måla eller texter jag vill skriva. Att mocka och tänka på samma gång, det klarar nog de flesta.

De sista sommardagarna

Nu gulnar gräset sakta, hästarna tappar sommarpälsen i rasande fart och byter ut den mot längre vinterragg. De sista sommardagarna är allt här och det känns inte alls vemodigt tycker jag. Den här sommaren har varit fantastisk, så mycket sol och vackert väder så att man borde skämmas om man klagade. Än kommer hästarna få gå på bete ett tag, vi låter de gå så länge det är någon vits med det. Hästarna skulle nog inte ha det på något annat sätt heller.

Det ljuva stallivet

Jag måste nog erkänna att jag är rätt nöjd med att jobba i stallet. Det kanske inte kommer som en chock direkt. Men det finns såklart en baksida även med det här enkla, naturnära hästlivet. Den här veckan har jag till exempel varvat att fösa hästar med att plåstra om Bylur som har ett skadat ben. Det kan ju vara något av det värsta när ens ögonsten har ont. När Faramír hösten 2014 fick toxisk grovtarmsinflammation sa veterinären att han kanske inte skulle klara sig. Jag blev helt svimfärdig, kunde knappt förstå att min fina häst som föddes på gården när jag var sju (!), plötsligt skulle försvinna vid 16 års ålder. Helt fel bara. Men då hade vi änglavakt och han klarade de mest kritiska dagarna. Bylur kommer ju att bli bra, men det är fortfarande jobbigt att han har ont. Det gäller att hålla humöret uppe och se till att han har det så bra som möjligt, trots elaka sår och svullet ben!

 

Gästabud!

Helgen som var hade vi lite gäster över i torpet. Passa på innan sommaren är över att träffa några av våra närmsta vänner. Några kom över på fredagen då de som ville fick prova att rida. Sen blev det middag i Sjöstugan och “invigning” av våra nyfixade gästrum.

Innan alla kom plockade jag äpplen i mammas och pappas trädgård och bakade tre äppelpajer. En blev inte bränd.

Innan alla kom plockade jag äpplen i mammas och pappas trädgård och bakade tre äppelpajer. En blev inte bränd.

Helt okej väder för att rida en sommarkväll som denna.

Helt okej väder för att rida en sommarkväll som denna.

Full fart! Calle som satt på en häst för första gången gjorde väldigt bra ifrån sig.

Full fart! Calle som satt på en häst för första gången gjorde väldigt bra ifrån sig.

Haha, Faramir tappade formen efter ett tag...

Haha, Faramir tappade formen efter ett tag…

Gustaf matchade himlen på lördagsmorgonen.

Gustaf matchade himlen på lördagsmorgonen.

Kan man fånga morgontröttheten bättre på en bild?

Kan man fånga morgontröttheten bättre på en bild?

Alla hjälptes åt med sista kvällens kräftfiske i ån!

Alla hjälptes åt med sista kvällens kräftfiske i ån!