Nya hästar

Vi har fått många nya inackorderingar på gården i år. Både ston och valacker, alla väldigt fina hästar. Vi är väldigt måna om att de ska vänjas in i flocken ordentligt, det är en så stor skaderisk om man bara släpper in hux flux bland helt nya hästar. Hittills har det gått bra, fast i stohagen är det fortfarande en del gnissel. Man får vara på sin vakt så att ingenting händer. På bilderna är det ett nytt sto, Gáta, som får lära känna ett av de ranghöga stona, Saga.

Saga i täten 🙂

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Hej igen!

Ja då är jag tillslut tillbaka efter ett rätt långt och helt oplanerat sommaruppehåll. Alla roliga projekt vi haft igång gjorde att bloggandet inte var något jag prioriterade. Men nu känns det kul att sitta här och skriva igen och förhoppningsvis kan jag fylla i lite av vad som hänt under juni, juli och augusti. Jag var sommarvärd för Jordbruksverkets instagramkonto mitt i sommaren och fick då dela med mig av massa bilder från min socken Markim. Det var väldigt roligt och något jag absolut skulle kunna tänka mig att göra igen. Första bilden skulle vara en porträttbild där man berättade lite om sig själv. Gustaf tog kort på mig tillsammans med Bylur och Gullefjun. Himla fint blev det och jag är väldigt glad att ha de här bilderna <3

Här fick Gullefjun plötsligt för sig att hoppa över till Bylur, haha! Tur att han är en väldigt snäll häst <3

Stallfest

På Islands nationaldag hade vi stallfest på gården. Vi hade skojtävlingar med galopprace, öltölt och annat kul, sen var det knytis på kvällen. Pappa och jag provkörde också vår senast renoverade vagn, en gammal åktrilla. Pappa har gjort nästan allt jobb på den, men jag stod som vanligt för det konstnärliga och har björkådrat den. Det var vanligt att träådra vagnarna förr. Man ville nämligen att de skulle se ut att vara i ett finare träslag än det de var tillverkade i. Jag ska göra ett inlägg om alla våra renoverade vagnar, jag måste bara se till att ha bra foton på alla.

Torphästar

Bylur och Skuggfaxi trivs verkligen bra vid torpet. De har lika bråttom hit som tillbaka till gården. Ni ska bara veta vad fort det går ibland! Det är tur att båda är otroligt lyhörda och väl utbildade, de lyssnar (nästan alltid) väldigt bra vilket gör att jag kan låta dem sätta av i full galopp utan att behöva oroa mig för att de inte ska stanna. Bylur brukade jag förr alltid rida utan sadel och träns. Då galopperade vi så fort det gick över en stubbåker och den känslan är helt magisk! Det är inte alla hästar man kan göra så med, utan träns, och känna sig helt trygg. Bylur är verkligen en guldklimp <3 Jag visste att så fort vi närmade oss slutet av åkern skulle han sakta ned till skritt. Nu har jag ju Skuggfaxi som handhäst vilket fungerar jättebra även om han helst vill gå först, haha. Hans tävlingsinstinkt är lite starkare än Bylurs 😉

Från hästhagen har vi vacker utsikt över åkrarna.

På tävlingbanan

Här kommer lite bilder från tävlingen som hölls på gården i början av juni. Jag var själv inte med, jag är verkligen ingen tävlingsmänniska. Jag har tävlat några gånger och det har oftast gått väldigt bra, men jag tycker mest om att rida för att det är trevligt, mysigt, utvecklande och rogivande. När man sätter det i ett tävlingssammanhang försvinner mycket av det där för mig. Men det är fortfarande roligt att titta 🙂 Islandshästtävlingar går generellt ut på att visa upp hästen i de olika gångarterna: skritt, tölt, trav, galopp och för de som kan även flygande pass. Det är ofta mycket fart och kraft i hästarna och så länge ridningen är harmonisk är det väldigt härligt att bara vara åskådare.

Spenat på vårt fat

För några veckor sen kunde vi skörda den första salladen! Det mesta blir lite sent i år, dels på grund av den kalla våren men även för att vi håller på att lära oss allt. Men sallad har vi och några potatisar ligger före allt annat, men det hann inte bli till midsommar. Att slänga ihop en sallad med rucola, plocksallat, spenat och så lite fina grönsaker är något jag verkligen underskattat. Sånt jag kallade kaninmat förr. Att ringla på lite balsamicovinäger på en sallad är ju hur gott som helst en varm sommardag. Så jag får ta tillbaka allt jag sagt och skörda min spenat vecka efter vecka… får se när jag tröttnat på det.

Första potatisplantorna

Bylur klipper gräset.

Här hade syrenerna precis börjat blomma

Jag rensade bort en massa vidriga nyponbuskar (de är fina men sprider sig som ogräs och försöker döda en med sina taggar). Trolleri-trollera så uppenbarade sig en massa hallonbuskar.

Sallad!

Glöm att gå på zoo, på landet ska man bo

Varenda gång jag ser en fasan, en älgkalv, ett rådjur eller en havsörn blir jag lika till mig. Det behöver inte ens vara en havsörn, en ormvråk duger bra. Är man en djur- och naturmänniska blir det väl så. Här ute behöver man heller inte anstränga sig för att få se vilda djur, de bara dyker upp överallt. För några veckor sen red jag och mamma i Björkskogen och fick syn på ett rådjur med två kid. Det ena hann hon lägga ned, men det andra började stövla fram mot mig och Faramír. Jag tror nästan att det i förvirringen tog Faramír för sin mamma. Allt ordnade sig i alla fall när vi red vidare. Någon vecka senare satt jag i bilen på väg hem på landsvägen och såg plötsligt ett par öron och horn sticka upp i rapsfältet. Jag tog några foton och sen filmade jag och fick då med när rådjursbocken skuttade iväg genom fältet. Helt fantastiskt vacker, jag lägger upp videon nedan (samt videon på rådjurskidet som dock är i ganska dålig kvalitet).

Ser ni öronen i fältet?


Hägg

Häggen blommade för bara ett par veckor sen och det var verkligen underbart. De vackra, vita blommorna som liksom är före allt annat. Doften som nästan får en att smälla av och tänka på skolavslutningarna för massor med år sen. En morgon promenerade jag ned längs grusvägen till bron som går över ån (vi har en träbro över ån nedanför torpet, men det här är en annan). Där växer nämligen enormt mycket hägg, stora träd som välver sig över ån. Då kröp jag ned under häggen, intill vattnet och bara satt där och njöt. Det var inte illa pinkat kan jag säga. Doften, solstrålarna som silade sig igenom lövverket och ljudet från både vattnet och fåglarna, var rätt oslagbart.

Häggen i vår trädgård

Solblänket i vattnet

I hästhagarna har vi också hägg 🙂

Var tvungen att filma lite där jag satt under blomstren vid vattnet.