Julgranshämtning

Idag begav jag mig ut med Gustaf och Bylur och hämtade årets gran till gården. En helt underbar tradition som förut uträttades tillsammas med min gamla häst Gladur <3

Bylur är 22 år nu. Om några år kommer han få gå i pension. Det börjar bli dags att hitta en ny körhäst som får ta över efter honom. Antingen blir det en ardenner som när jag var liten. Eller kanske en bruksnordis. Då kommer den få hämta gran, köra till kyrkan och skjutsa på Markim-dagen.

Kan en häst bli finare?

Här ser han glad ut, men han var lätt irriterad när vi höll på och sprang fram och tillbaka för att hitta rätt gran och en hela tiden var tvungen att hålla koll på hästen, haha. Note to self: välj alltid ut granen i förväg. Gärna innan snön kommit också.

Mina favoritkillar <3

Vackert så in i bängen.

 

Kom bara ihåg att alltid kolla med markägaren om du kan hämta gran, det är inte tillåtet att ens bryta en kvist i skogen om du inte har markägarens tillåtelse. Och bara för att någon annan får betyder inte det att det gäller flera. Allemansrätten och äganderätten är båda sånt som vi ska vara ytterst rädda om <3

Vinterjobb

Det är tungt arbete med gård på vintern. Pappa får kämpa med plogandet och jag och mamma pulsar i snön efter hästar som ska in och ut och med pirra eller skottkärror lastade med hö. Hemma i torpet är det Gustaf som skottar gången och det är jag evigt tacksam för. Bonden som plogar vägen kör också våran infart så att vi lättare kan parkera bilen. Man får bara komma ihåg att ta det lugnt, inte göra för mycket och låta det gå i slow motion på vintern. Komma ihåg att vissa djur går i dvala och sover hela säsongen, så att vi tar det lite piano känns ändå effektivt i jämförelse.

Luciaritt

Vi beslöt oss för att ha en luciaritt mellan gården och torpet med familjen. Jag blev lite uppehållen på förmiddagen så jag kunde inte rida med, men jag och Gustaf eldade och preppade fika i torpet i väntan på ryttarna.

Det var riktigt snöoväder tidigare under kvällen.

Sådär så att man knappt ser omgivningarna…

En suddig bild på min sysslingdotter Lo på hästen Sproti.

Hästarna fick förstås hö att mumsa på.

Lo och pappa inne i värmen.

När det väl var dags att bege sig tillbaka till hästgården hade det slutat snöa. Istället var allt sådär tyst och vackert som det bara kan vara en mörk vinterkväll.

Ny dam på gården

Min syssling Sofia har köpt en häst! Hon har redan en sedan länge, men nu har hon köpt ett rödhårigt sto som ska stå på gården med alla de andra. Ska bli spännande att få se deras utveckling tillsammans!

Solrun 🙂

Novembermorgon

Här har jag vuxit upp och här hoppas jag att jag alltid kommer få leva. Jag tröttnar aldrig på den här platsen, med sitt magiska landskap, sin historia, sina människor och sina djur, vilda som tama. Platsen som får mig att tappa andan gång på gång. Markim socken <3

På väg till jobbet, foto taget mellan mjölkgården Stora Lundby och mammas och pappas gård Husbyön.

Okej jag vet att fyra landskapsbilder efter varandra är helt emot bloggreglerna, men vad ska man göra när man tycker att precis ALLT är lika vackert?

Vackert så man storknar

Ibland tar det mig alldeles för lång tid att åka mellan torpet och hästgården. Jag blir tvungen att stanna gång på gång och titta på allt vackert. Särskilt åkrarna och hagarna bakom Stora Lundby är ofta fantastiska. Här ligger rundabalar kvar så sent som i november. Det blev sena skördar när sommaren var så torr.

Sen närmar jag mig gården och där står hästarna och äter isglass.

En hingst på gården igen

När jag växte upp hade vi en egen avelshingst på gården. Han var en av typ fyra förstaklasshingstar i Sverige på den tiden, importerad från Island såklart och den absolut snällaste hingst jag träffat. Han är pappa till båda mina hästar och till många fler för den delen. Nu har vi en ny hingst på gården, fast det är inte min familj som äger honom. Utan en av våra inackorderingar har köpt honom som ridhäst. Han heter Hállegur från Hyndevad och är en riktig snygging! Han har en egen hage där han knatar runt och snackar med grabbarna intill samt ropar lite efter damerna längre bort 😉

Dagen han anlände var det superfint väder, en perfekt höstdag.

Nyfikna killar i hagen bredvid.

Så vacker!

Stadspojken på landet

Gustafs bästa vän Loppan kom förbi torpet. Övernattning och svampplockning stod på schemat.

Man får kommentarer som “det blir verkligen mörkt på landet” haha. Tänker stilla att det är ju det mest naturliga 😉

Mamma och Vigga sprang vi på i skogen.

Fina häst <3

Grabbarna grus.

Kommer alltid älska flugsvampar.

Årets hembygdsdag

I början av augusti är det alltid hembygdsdag i Markim. Då samlas sockenborna vid Husby gård där vårt lokala museum finns, ett vackert trähus i vilket man bevarat flera rum efter Patron Gustafsson som bodde här. Man får se hur ett storbondehem såg ut kring förra sekelskiftet. Det är sanslöst fint där inne, en ren dröm att gå omkring och se på alla pinaler, vackra möbler och annat.

I år tog vi vår nyrenoverade trilla till Husby. Bylur som är världens bästa häst drog den hela vägen utan att blinka. Trafik bryr han sig inte ett dugg om och som sällskap hade han dessutom sin kompis Vikur, som mamma red på. Jag och Gustaf åkte i vagnen (fast han fick hoppa av för att fota haha) och på vägen kunde vi dessutom plocka upp andra sockenbor som skulle promenera till Husby. Det kändes himla härligt, som taget ur Emil i Lönnerberga  eller Barnen i Bullerbyn 🙂

Det regnade när vi åkte, men vi drog en chansning och hade en himla tur. Regner upphörde och snart kikade solen fram.

Väl där var spelmännen/-kvinnorna i full gång och det fanns som vanligt fika i mängder.

Gustaf gick guidad tur i museet och tog några foton.

Patrons kontor med skrivbordet intill ett stort fönster med vacker utsikt.

Hem igen!

Vi fick med oss Bergby-barnen en bit på hemvägen 🙂

En otålig häst som undrar varför vi behöver fota en massa.

Fast fin var han, även om det spretade ut några tagelstrån på toppen.

Såhär i efterhand undrar jag om inte Gustaf gick mer än han åkte med… I bakgrunden (framför mamma och Vikur) ser ni i alla fall Sjöstugan!

Såhär såg Bylurs man ut när jag tog ur flätorna, haha!