Julen väntar runt nästa krök, snart är det dags för Julestök

Tänk att snart är det Jul, den mysigaste tiden på hela året enligt mig. Här kommer några bilder som förhoppningsvis ger er lite julinspiration, som jag utlovat på instagram. Jag klarar inte av hysteriskt mycket glitter, överflödigt pyntande, lysande renar på taket eller fruktansvärd belysning i någon sorts neon-grön/blå/röd. Klassiskt, gammaldags och hyfsat sparsamt, det är min grej. Jag kan sträcka mig till att ha någon liten utomhusslinga i ljusgult sken. Utomhus tycker jag annars att snön gör det mesta jobbet för att skapa stämning. Snön, och adventsstakarna i fönstren förstås <3

Adventsljusstakar i stall- eller ladugårdsfönstren gör himla mycket. Man vill ju ha julstämning även där!

Adventsljusstakar i stall- eller ladugårdsfönstren gör himla mycket. Man vill ju ha julstämning även där!

Julstjärnor och mini-granar är enkelt och väldigt fint.

Julstjärnor och mini-granar är enkelt och väldigt fint.

Jag tycker särskilt mycket om stjärnorna i metall, samtidigt som de i papper ger ett annat, väldigt fint sken.

Jag tycker särskilt mycket om stjärnorna i metall, samtidigt som de i papper ger ett annat, väldigt fint sken.

Runt renhornen på väggen brukar jag knyta en julrosett.

Runt renhornen på väggen brukar jag knyta en julrosett.

Ingen Jul utan  ett änglaspel. Både vackert att titta och lyssna på. Även om vissa blir tokiga av plingandet, haha.

Ingen Jul utan ett änglaspel. Både vackert att titta och lyssna på. Även om vissa blir tokiga av plingandet, haha.

Tomtar överallt!  Det gillar jag. Tomtar med skålar med nötter är det bästa för då kan man sitta och gotta sig också!

Många små tomtar vill jag ha. Tomtar med skålar med nötter är det bästa för då kan man sitta och gotta sig också!

Söker du en ny kamrat? Kom till Eleonors kattpensionat!

Så projekt “rädda vildkatterna” drog igång så fort jag fick höra att man kunde låna kattfällor från katthemmet. Det tog inte lång tid innan jag hade först två, sen en, sen till, sen en till katt i fällan. Fyra ungar och en halvstor bor just nu i ett stall på gården. Ni behöver inte fråga vad mamma och pappa tycker om att jag släpar dit massa nya djur hela tiden… Nej, skämt åsido tycker de som de flesta att det är jättebra att jag försöker ta hand om dem. Dels blir det hysteriskt många vildkatter som ränner runt och de lever inte ett superkul liv, bråkar med gårdskatter osv. Dels vill man ju inte att fler kattungar ska stryka med. Nu har det dessutom blivit ännu kallare. I morse började det snöa lite mer på riktigt – det har varit rätt mjäkigt de senaste dagarna. Även om jag tycker synd om pappa som måste ploga, så älskar jag ju snön!

I morse hittade jag tre av ungarna i ena stallfönstret. Jag hade gallrat in en box men katter är både för smarta och för smidiga för sånt.

I morse hittade jag tre av ungarna i ena stallfönstret. Jag hade gallrat in en box men katter är både för smarta och för smidiga för sånt.

Första gången de ser snö!

Första gången de ser snö!

Sådär lagom nöjd med att vara instängd.

Sådär lagom nöjd med att vara instängd.

Men väldigt söt trots sitt fräsande och klösande haha.

Men väldigt söt trots sitt fräsande och klösande haha.

I hästhagen börjar kusarna prydas med florsocker.

I hästhagen börjar kusarna prydas med florsocker.

Bra med tjock, isolerande päls.

Bra med tjock, isolerande päls.

Koftan på

På en bild på instagram skrev jag om hösten och jag tror att jag återger det här för det känns ganska på pricken.

Blusen blir till yllekofta, mitt glas kall oboy förvandlas till varm choklad och de lummiga sommarfärgerna går över till sprakande höstfärger. Stigar och skogsvägar täcks med löv och hästarna börjar mer och mer likna björnar istället för hästar.

Precis så är det. Sen tillkommer regn, kyla som kryper innanför kläderna, förkylningar mm. Men det är onödigt att fokusera på. Förkylningar glömmer man bort, men de bästa höstdagarna kommer man ihåg.

Skönt att bli borstad, haha?

Skönt att bli borstad, haha?

Världens bästa vän, pojkvän, sambo, you name it, hjälper mig i stallet de dagar jag inte är hundra frisk eller bara väldigt trött. Med insläpp, fodring och allt annat.

Världens bästa vän, pojkvän, sambo, you name it, hjälper mig i stallet de dagar jag inte är hundra frisk eller bara väldigt trött. Med insläpp, fodring och allt annat.

Väntar ivrigt vid grinden.

Väntar ivrigt vid grinden.

Vackert ljus.

Vackert ljus.

Höns(o)lycka

Ja två höns på en tupp är lite för lite. Dessutom ville jag hemskt gärna ha en eller två silkeshönor eftersom de är så himla fina! Så igår åkte jag till Börje Kyller (även känd som höns-Börje) i Norrtälje. Fick med mig två prima unghöns på 16 veckor. Jag var beredd på att hopsläppet inte nödvändigtvis skulle gå helt smärtfritt, men jag hade förstås hoppas att det skulle gå bättre. Den lilla vita silkeshönan blev attackerad av Jossi på två sekunder. Hon låg som en liten fläck under den stora, översexuella, ungtuppen. Stackarn, han var riktigt hemsk mot henne. Så vi for in i buren och fick jaga bort honom gång på gång – för han skulle minsann på henne. Den andra, viltfärgade, silkeshönan satt kvar på plankan vid fönstret och undrade vad som hände. Så vi fick kort och gott separera dem igen. Men det kommer ju inte fungera framöver, islandshönsen måste få komma in när det blir kallt.

Alternativen är ta bort Jossi eller ta bort silkeshönsen. Vi är inte särskilt sugna på något så vi har nu satt en plan i verket. Silkeshönsen ska få bo på gården i ett eget stall tills de blir könsmogna (och kanske lite tuffare). Med en väldig massa tur kanske Jossi hinner varva ned lite också…

Silkeshönsen i sitt stall.

Silkeshönsen i sitt stall.

Imorse när jag skulle flytta de små liven hände dock något otippat. Inne i hönshuset, precis vid den viltfärgade hönan, låg ett litet ägg i spånet! Hon måste helt enkelt vara några veckor äldre än den vita (hon är faktiskt både större och lite kaxigare). Ett ägg! Och här trodde vi att vi skulle få vänta till våren!

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig...?

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig…?

Smörblomma

En dag skulle jag vilja ha en egen ko. Med stora ögon, långa fransar och en tunga som gör att man blir smått skinnflådd när den slickar en på handen. Helst skulle jag ha fjällnära kor. Jag skulle antagligen vara klyschig och döpa en till Smörblomma, men det är ju ett så fint namn. Ännu finare på engelska nästan, “Buttercup”.

I förrgår körde jag förbi grannens kvigor när jag tog skogsvägen till gården. Kunde inte låta bli att kravla mig in under taggtråden för att fota. En kviga blev mycket nyfiken så fort hon fick syn på mig och stegade målmedvetet fram (till skillnad från alla andra som tyckte att jag var ganska konstig). Ska jag vara ärlig var jag först inte säker på om hon var nyfiken eller tyckte att jag inte hörde hemma i hagen och borde köras bort, haha. Men hon var så go och ville bara hälsa på mig. När jag gick ut från hagen och tillbaka till bilen så sprang hon med längs staketet och gjorde krumsprång! Helt kär blev jag.

Kolla kvigan längst bort!

Kolla kvigan längst bort!

"Här kommer jag!"

“Här kommer jag!”

Hallå!

Hallå!

Kommer ni ihåg de vackra bilderna i blomsterängen på gården som jag la upp för några veckor sen? Jag har på begäran från min kära farmor nu fotat blommorna igen – det har kommit en massa nya, samtidigt som vissa blommar så oerhört länge! Vi får se hur länge de håller ut 🙂

Intensivt barnvaktande

Gustafs lillasyster fick komma till gården och torpet förra veckan. Hon har frågat i veckor och till sist fick vi till en dag. Det blev ett rätt intensivt barnvaktande. Först fick hon rida sin favorithäst i hela vida världen, Bylur. Sen plockade vi morötter ut grönsakslandet för att laga mat i torpet. Hela kvällen lekte vi de lekar hon ville och jag kan säga att man blir rätt slut, även om det var hon som lekte värst. Vi eldade i öppna spisen och “lekte fattiga” (hon är väldigt inspirerad av förra Julkalendern och tycker visst att vi bor väldigt fattigt, haha).

Helnöjd!

Helnöjd!

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Långa skuggor

Jag bävar lite inför det faktum att vi (om inte allt för länge) kommer ställa om till vintertid. Vem kom på det ens? Urbota dumt om ni frågar mig. Den där timmen med ljus gör så mycket. Men jag kan ju inte klaga nu. Vi har så härlig sensommar och jag har privilegiet att få jobba ute på eftermiddagarna. Så jag får se kvällssolen som skapar de där riktigt långa skuggorna och får septembergräset att lysa grönt i hagarna. Rönnbären bidrar med tidiga höstfärger medan vi tycks få vänta lite till på att träden ska börja skifta fjäderdräkt.

 

Olika årstider med olika charm

Jag trivs så bra i den här delen av världen. Även om vinterhalvåret känns väldigt långt så tycker jag om att vi har så “definierade” årstider. Det är inte alla som har vinter med snö ens en gång.
Jag tycker dock att samernas sätt att dela in året är det bästa, med åtta årstider istället för fyra. Då har vi vårvinter i mars-april, vår i april-maj och försommar i juni. Tänker man så blir det inte lika jobbigt när juni månad är kall och ruggig, det är ju bara försommar. Sommaren kommer i juni-juli och redan augusti räknar samerna som förhöst. Där jag bor skulle jag dock kalla det sensommar som ibland sträcker sig in i september. Sedan räknar de hösten till september-oktober, förvinter i november-december och så sträcker sig den riktiga vintern mellan december och mars.
Men ska man hårdra det duger det gott med vår, sommar, höst och vinter. Jag hittade några hästbilder tagna i de olika årstiderna som jag tänkte dela med mig av!

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

Grönskande sommar på en vit häst med sommarpäls.

Grönskande sommar på en vit häst med underbar sommarpäls.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

När vintern är som bäst!

När vintern är som bäst!

Lugna stalldagar

Jag brukar alltid säga att med hästarna kan man inte stressa. Det stämmer nästan alltid, hästarna har en sån inverkan på en. Stressar du kommer något ändå gå snett så det är lika bra att låta bli. När jag jobbar i stallet är det också en låg stressnivå. Man har sällan bråttom till något, även om saker ska göras en viss tid. Du hinner och allt går att rappa på om det så skulle behövas. Det kan snarare vara ett problem att vissa göromål blir lite tråkiga när de går på rutin. Att mocka en box, hur kul är det liksom? Men det finns ett knep även för det. Knepet är att helt enkelt inte tänka på vad du gör, om det ändå går på rutin så behöver man ju inte det. Jag vandrar lätt iväg på massa tankar om projekt jag vill utföra, något jag måste berätta för någon, idéer till bilder jag vill måla eller texter jag vill skriva. Att mocka och tänka på samma gång, det klarar nog de flesta.