Nya hästar

Vi har fått många nya inackorderingar på gården i år. Både ston och valacker, alla väldigt fina hästar. Vi är väldigt måna om att de ska vänjas in i flocken ordentligt, det är en så stor skaderisk om man bara släpper in hux flux bland helt nya hästar. Hittills har det gått bra, fast i stohagen är det fortfarande en del gnissel. Man får vara på sin vakt så att ingenting händer. På bilderna är det ett nytt sto, Gáta, som får lära känna ett av de ranghöga stona, Saga.

Saga i täten 🙂

Pappas trädgård

Hos mina föräldrar kämpar pappa med att göra i ordning trädgården. Han har många idéer, den ena mer vrickad än den andra om jag ska vara ärlig. Han tycker om att gå utanför ramarna, vår pappa. Här visar jag lite bilder från de mer normala delarna av trädgården. Det andra är ju heller inte riktigt klart än. Pionen är nog min favorit, samtidigt som jättevallmon också är fantastisk.

Denna herre stod inklämd i ett skjul vid vårt hembygdsmuseum. Pappa fick den som tack för att han fixade ett nytt brunnslock i trädgården. Nu står han hos mamma och pappa vid den gamla brunnen (den man hade till djuren förr som är typ 4×4 meter). Brunnen fungerar idag som damm i trädgården.

Visst är det vackert?

Vallmon <3

Stallfest

På Islands nationaldag hade vi stallfest på gården. Vi hade skojtävlingar med galopprace, öltölt och annat kul, sen var det knytis på kvällen. Pappa och jag provkörde också vår senast renoverade vagn, en gammal åktrilla. Pappa har gjort nästan allt jobb på den, men jag stod som vanligt för det konstnärliga och har björkådrat den. Det var vanligt att träådra vagnarna förr. Man ville nämligen att de skulle se ut att vara i ett finare träslag än det de var tillverkade i. Jag ska göra ett inlägg om alla våra renoverade vagnar, jag måste bara se till att ha bra foton på alla.

Valpigt

Många av hästägarna på gården har förstås hundar. Det är himla kul att kunna ha med en hund när man rider ut, jag saknar verkligen vår dalmatiner Zingo som var familjens senaste hund. Vi kunde köra galopprace och jag lovar att den hunden var snabb!

Nu har vi en ny “stallhund” (alltså inte våran) och det är en liten Norrbottenspets. Hon är helt bedårande, jag vill bara stjäla med henne hem varje gång jag ser henne. När hon blir större är det tänkt att hon ska jaga älg med husse, det är lite svårt att tänka sig nu när hon bara är en liten plutt.

Gustaf och jag är båda sugna på att ha hund en dag. Men vi kan inte enas om vilken ras. Gustaf vill ha en Engelsk bullterrier, ni vet de där ful-söta med konvex nosrygg? Själv vill jag ha en tjeckisk varghund. På 50-talet i Tjeckien avlade man fram en korsning mellan varg och schäfer. Sedan 2008 är den laglig i Sverige och de är typ den vackraste ras jag sett! På min önskelista har det högst upp stått “vargunge” sen jag var kanske sex år gammal, haha. Nu ser jag min chans att förverkliga den drömmen 😉 Mamma tycker att det är en utomordentligt korkad idé att skaffa en hund med så mycket varg i sig, men jag tänker att den utmaningen klarar jag… kanske. Vi får väl se, det bli ingen hund för oss på ett tag ändå!

En begeistrad Gustaf.

Världens sötaste Norrbottenspets.

På tävlingbanan

Här kommer lite bilder från tävlingen som hölls på gården i början av juni. Jag var själv inte med, jag är verkligen ingen tävlingsmänniska. Jag har tävlat några gånger och det har oftast gått väldigt bra, men jag tycker mest om att rida för att det är trevligt, mysigt, utvecklande och rogivande. När man sätter det i ett tävlingssammanhang försvinner mycket av det där för mig. Men det är fortfarande roligt att titta 🙂 Islandshästtävlingar går generellt ut på att visa upp hästen i de olika gångarterna: skritt, tölt, trav, galopp och för de som kan även flygande pass. Det är ofta mycket fart och kraft i hästarna och så länge ridningen är harmonisk är det väldigt härligt att bara vara åskådare.

Putsa och feja, måla och greja

Första helgen i juni hade vi en händelserik helg på gården. På lördagen var det islandshästtävling och på söndagen hade vi betessläpp med hästarna. Vi brukade ha tävlingar jämt förr, men efter att hela stallet drabbades av kvarka för två år sedan blev det ett uppehåll. Vi var isolerade i ett helt år, eftersom vi deltog i ett forskningsprojekt som SLU höll i. För den som är intresserad av hur det hela gick till kan ni läsa en artikel här: http://www.xn--hstsverige-q5a.se/Cecilia-Haking.html

Det känns toppen att vara på banan igen, med tävlingar och andra aktiviteter. Jag tror att de flesta på gården, vi i familjen samt hästägarna, gillar mest att det är lite lugnt och skönt. Men med det sagt så gillar vi också att det händer något, någon gång ibland åtminstone!

Innan helgen ägnade vi oss åt att städa, måla staket och fixa en massa. Det är helt klart ett plus med att ha “främmande”, allt blir så mycket mer städat.

En skäck så käck

Vi har många nya hästar i stallet nu. Efter att vi för två år sen hade kvarka har flera boxar stått tomma. Några gamlingar strök med under sjukdomen, efteråt var det två som flyttade och sen har oturen varit framme och tagit två hästar till 🙁 Båda blev akut sjuka (vid olika tillfällen och av olika orsak) och det var tyvärr inget man hade kunnat göra något åt… Såhär är det att bo på en gård med många djur. Sen jag var liten har jag fått lära mig att saker händer, skador, sjukdomar och annat. Jag har lärt mig att inte ta det för hårt när det är hästar som inte stått mig särskilt nära. Men det är alltid svårt och jag lider naturligtvis alltid med människan som förlorat en vän. Jag var så nära att förlora Faramír en gång och det var utan tvekan det värsta jag varit med om.

Efter kvarkan tror jag att folk inte vågade sig hit. Fullt förståeligt, det är en fruktansvärd sjukdom. Men sen spred sig ordet igen om att vi var fullt friska, sanerade och back on track så nu står folk på kö igen! Tre nya hästar har kommit nyligen och fler är på ingång. Först kom Vipar, en supertrevlig rödskäck som inte alls blev accepterad i sin nya flock. Men sen kom Glitnir och Ottar och de två skäckarna fann varandra direkt! Nu har vi också lyckats få hela den stora flocken att fungera vilket känns superbra. Alla hästar är nöjda och rangordningen verkar vara klar!

Bästa vännerna!

Full fart var det när vi släppte ihop dem första gången!

I stallet

Ja nu börjar det gå utför. När jag inte ens orkar hitta på rim till rubrikerna, då måste det vara illa. Jag försöker klämma in lite bloggande på morgonen nu. Jag har så hysteriskt mycket bilder som jag vill lägga upp. Vet inte hur jag ska hinna ikapp mig själv. Men jag vet, det viktigaste är att ha roligt och vi har ju så mycket kul just nu. Var sak får ta sin tid, men jag får samtidigt lov att begränsa tiden allt får ta. Vilket förstås inte riktigt går ihop. Lite tvetydigt. Hur som helst, här kommer några bilder jag tagit i stallet. Att jobba på gården är inte alltid det roligaste (när man gör det dag ut och dag in), men jag vet också att det är det enda jobb jag fungerat på utan stress. Så jag är oerhört tacksam att ha möjligheten att vara där jag är.

Lilla Faramír efter ett ridpass 🙂

Brudspirea tror jag bestämt att det är. I mammas och pappas trädgård.

Man kan hitta mycket underliga saker i deras trädgård.

En stor svart och en lite svart. Och mamma i mitten.

“Rund katt på rundbal”

En hit med vitt

Måste bara lägga upp bilden jag tog på Bylur för några veckor sen! Jag vet att det blir många bilder på just honom, men en vit häst är ju per automatik väldigt fotogenisk (tja, när den är ren i alla fall). Alla som har sett typ Hööks tränsbilder vet nog vilken tanke jag hade med det här fotot. Snygg häst i ljuset, helt mörk bakgrund. Nu använder sig ju proffsfotograferna av massa avancerad utrustning som inte jag äger, men jag fick en idé och var tvungen att prova! Jag ställde kort och gott Bylur i stalldörren, men mörkt i stallet bakom och solljus på honom. Sen blev det så här bra! Jag blev rätt förvånad måste jag säga, för att vara en väldigt snabb “test-bild” med en oborstad häst så blev det ju finemang. När vinterpälsen är helt borta blir det photoshoot. Då kör vi polerat, pälsglans och vaselin runt ögon och mule haha! 😉

Vi gick till attack på vår gödselstack

Jag säger bara en sak, ska man odla ska man också ha en hästgård! Vi lider då ingen brist på gödsel i alla fall. För ett par veckor sen tog jag och Gustaf ett par vändor med släpkärra till gården. I utkanten av gödselstacken finns den finaste jorden. Den är sandblandad och naturligtvis väldigt näringsrik. Sen har vi ju ett berg av brunnen hästskit som det bara är att lassa på. Gustaf var också i ett gammalt sandtag vi har här och hämtade fin sand till våra odlingar. Det är en fantastisk känsla att inte behöva köpa utan att bara ta av de resurser som finns runt om en!

Guldgruvan!