Vinterjobb

Det är tungt arbete med gård på vintern. Pappa får kämpa med plogandet och jag och mamma pulsar i snön efter hästar som ska in och ut och med pirra eller skottkärror lastade med hö. Hemma i torpet är det Gustaf som skottar gången och det är jag evigt tacksam för. Bonden som plogar vägen kör också våran infart så att vi lättare kan parkera bilen. Man får bara komma ihåg att ta det lugnt, inte göra för mycket och låta det gå i slow motion på vintern. Komma ihåg att vissa djur går i dvala och sover hela säsongen, så att vi tar det lite piano känns ändå effektivt i jämförelse.

Ny dam på gården

Min syssling Sofia har köpt en häst! Hon har redan en sedan länge, men nu har hon köpt ett rödhårigt sto som ska stå på gården med alla de andra. Ska bli spännande att få se deras utveckling tillsammans!

Solrun 🙂

Novembermorgon

Här har jag vuxit upp och här hoppas jag att jag alltid kommer få leva. Jag tröttnar aldrig på den här platsen, med sitt magiska landskap, sin historia, sina människor och sina djur, vilda som tama. Platsen som får mig att tappa andan gång på gång. Markim socken <3

På väg till jobbet, foto taget mellan mjölkgården Stora Lundby och mammas och pappas gård Husbyön.

Okej jag vet att fyra landskapsbilder efter varandra är helt emot bloggreglerna, men vad ska man göra när man tycker att precis ALLT är lika vackert?

Vackert så man storknar

Ibland tar det mig alldeles för lång tid att åka mellan torpet och hästgården. Jag blir tvungen att stanna gång på gång och titta på allt vackert. Särskilt åkrarna och hagarna bakom Stora Lundby är ofta fantastiska. Här ligger rundabalar kvar så sent som i november. Det blev sena skördar när sommaren var så torr.

Sen närmar jag mig gården och där står hästarna och äter isglass.

Narnia

Ibland känner jag att jag gillar frost mer än snö. När det är tjockt med frost så syns fortfarande naturens färg där under, så att allt skiftar i lite pastelliga färger där under. Allt är klätt i ett frasigt täcke av iskristaller. Fast samtidigt har snön sin egen charm. När allt är sådär vadderat och underbart vitt. Jag är glad att få lite av båda helt enkelt.

På väg till gården kör jag över ån som ringlar sig mellan gårdarna i Markim. Det är samma å som passerar oss och knyts an i vår lilla sjö.

Så vackert att man kan dö.

En hingst på gården igen

När jag växte upp hade vi en egen avelshingst på gården. Han var en av typ fyra förstaklasshingstar i Sverige på den tiden, importerad från Island såklart och den absolut snällaste hingst jag träffat. Han är pappa till båda mina hästar och till många fler för den delen. Nu har vi en ny hingst på gården, fast det är inte min familj som äger honom. Utan en av våra inackorderingar har köpt honom som ridhäst. Han heter Hállegur från Hyndevad och är en riktig snygging! Han har en egen hage där han knatar runt och snackar med grabbarna intill samt ropar lite efter damerna längre bort 😉

Dagen han anlände var det superfint väder, en perfekt höstdag.

Nyfikna killar i hagen bredvid.

Så vacker!