På väg hem

Vägen till och från hästgården kan ta lång tid att åka. Ca 2,5 km vanliga landsvägen borde gå fort. Men allt som oftast stannar jag gång på gång för att fota. Det är en väldigt fin resväg jag har mellan hem och jobb helt enkelt.

Skuggfaxi i vinterkvällen

Mammas och pappas hus, tillika huset jag växte upp i.

Så många fina byggnader i Markim. Det här är ett av uthusen i Husby. Det är den by vi bor i, bara att vi bor en bit ifrån bykärnan.

Ser ni den där lilla stugan på andra sidan fältet? Det är vårt torp det.

Ser ni ljuset på björken? Hur fint?

Torggatan

Ett besök på Torggatan 8 fyller en alltid med energi. Världens bästa farföräldrar kan man prata om allt med. Extra roligt är det att prata om deras liv, de har ju hunnit med så mycket. Huset i sig går ju inte av för hackor det heller…

Hönsfasorner! (eller tuppfasoner egentligen)

Klart hönsen ska ha märkeskläder! Och för den som undrar varför idioten (jag) satt en jeansväst på hönan så borde jag kanske berätta att lilla Borka är mycket populär hos våra två tuppar och tycker även själv om extra närkontakt. Detta leder till en hel del rumlande i halmen i redena och likt hönan Agda börjar Borka bli naken, i synnerhet över ryggen. Så mina gamla jeans fick bli ett ryggskydd. Nu kan de rumla vidare utan att behöva oja över känsliga saker som nakenhet.

Den medskyldiga Knorrhane.

Titta bara på storleken på Emil? Borka är typ dvärgväxt ju!

Den tveklöst bästa julklappen

Den här julen fick jag något i julklapp som var utöver det vanliga. Jag ska börja med att nämna att Gustaf och jag haft ett problem med vår odling. Vi har nämligen ingenstans att förvara våra grödor. Vi har tänkt gräva stukor (hål i marken) eller till och med bygga en jordkällare. Men båda är ju sanslöst mycket jobb. Vi har hitttills förvarat allt i mina föräldrars gamla bastu som visserligen är sval, men allt annat än perfekt.

Från början var tanken “bara” att vi skulle få det här flygfotot som visar Sjöstugan och Sjöbacken år 1959. Det är otroligt hur mycket som förändras på bara 60 år. Förutom våra grannars hus som inte fanns då, har även skog, sly och buskage vuxit upp något galet. Den lilla tallen vid vår infart är nu helt enorm.
Området bakom vår vedbod är idag helt igenvuxet, vilket är varför vi aldrig upptäckt det som är så tydligt på den här bilden. Inget annat än en äkta jordkällare! (Mitten av bilden fast något till vänster).
Vi har aldrig gått förbi precis där, eftersom det är lite avsides. Och om ni tittar på bilderna nedan så förstår ni nog varför vi inte sett den ens vintertid. Vi fick alltså inte bara ett foto utan även en jordkällare i julklapp!

Sen behöver vi inte låtsas om att om vi bara hade nämnt vårt förvaringsproblem för våra kära grannar hade vi nog fått veta detta för länge sen haha.
Förhoppningen var att vi skulle hitta något riktigt spännande och gammalt där inne. Men förutom en trasig spark fanns bara öl från år 2000 och en gammal burk inlagd sill. Tar bud på den om någon är intresserad.

Eh… Det ska ligga en jordkällare här någonstans. Någon som har en vägbeskrivning?

Jag var helt beredd på att den skulle vara inrasad eller på annat sätt totalt obrukbar.

Men kolla vad fin den ändå är!

Fin innerdörr dessutom 🙂

Nu undrar jag om det finns någon bra jordkällar-expert där ute? Kan någon datera den? Jag själv gissar på 1930-40 tal men har inte så bra koll. Är det något vi bör göra med den eftersom den stått så länge? Vädra har jag förstått att man ska och ytterdörren behöver onekligen bytas. Men något annat? 🙂

Staffansdagen

Vi (eller i alla fall jag) är mycket för det här med traditioner. Gamla som nya. En ny som jag startat, som visserligen grundar sig i en gammal tradition, är Staffansritten. Den 26e december, annandag jul som också är Staffanssdagen, rider vi från Husbyön till Markims kyrka där vi sjunger ett par psalmer och fikar. Opretentiöst och hur trevligt som helst. I år var det fjärde året som vi red och galet nog har vi inte haft snö en enda gång under tidigare Staffansritter! Vad är det med den 26e december? Håller fortsatt tummarna för snö nästa år, även om det är tur att vi sluppit regn eller snöstorm hittills 😉

Hästarna uppbundna utanför kyrkan.

Körhästarna knyter vi fast i de gamla ringarna i kyrkmuren. Undrar vilka hästar som stått där förr? Kyrkan är från 1200-talet, undrar när muren byggdes?

Stämningsfullt i kyrkan.

Jag berättar Staffansberättelsen. Vid pianot sitter Matilda från Bergby Gård 🙂

Jag kunde inte låta bli att knåpa ihop ett slädnät till Bylur, även om vi inte kunde köra med släde. Lite virkat från Stadsmissionen och några toffsar piffade till det hela.

Matildas äldsta son fick åka med en bit i vagnen på tillbakavägen.