Kacklande

Ja visst är det ett himla kacklande när hönsen struttar omkring huset. De ropar varg typ fem gånger om dagen (högljutt kacklande/skrikande som de gör om tex en rovfågel kommer). Tre gånger har sparv- eller duvhök försökt ta någon av tupparna. Alla gånger har vi sprungit ut fort som attan och hindrat attacken. Man hör visserligen en viss skillnad i intensitet i den här typen av skrik-kackel, men man tar ju såklart det säkra för det osäkra och springer ut ex antal gånger för mycket.

Men hur störigt det än kan vara har vi dem hellre ute när vi är hemma än att de ska vara i hönsgården hela tiden. De mår så bra av att få gå fritt. Det är samma med hästarna, vi skulle kunna ha dem en och en så undviker vi skador. Men när man ser hur bra de mår av att få gå i sina flockar (mellan 5 och 8 hästar ungefär) så är det värt risken. Hästar ska vara hästar, höns ska vara höns och katter ska vara katter och också få vara ute och äventyra. Man kommer förlora någon och en eller annan kommer bli skadad, men hellre ett kort och rikt liv än ett långt, men ofullständigt.

Narnia

Ibland känner jag att jag gillar frost mer än snö. När det är tjockt med frost så syns fortfarande naturens färg där under, så att allt skiftar i lite pastelliga färger där under. Allt är klätt i ett frasigt täcke av iskristaller. Fast samtidigt har snön sin egen charm. När allt är sådär vadderat och underbart vitt. Jag är glad att få lite av båda helt enkelt.

På väg till gården kör jag över ån som ringlar sig mellan gårdarna i Markim. Det är samma å som passerar oss och knyts an i vår lilla sjö.

Så vackert att man kan dö.

Tuppar

Jag måste ju visa upp våra fina ungtuppar! Nog för att man vill ha hönor i första hand, men tupparna är ju inte sämre för det. Knorrhane och Emil behöll vi. Vi ville ha två islandstuppar och ingen blandis, så att vi vet att vi kan kläcka fram renrasiga islänningar. Knorrhane valde vi att behålla för att han hittills inte visat något otrevligt tuppbeteende eller aggressivitet. Han är en bra ledare. Sen är han så dösnygg med sin färg också. Emil är tvärtom en lågrangad tupp vilket är bra om man ska ha två. Gustaf var förtjust i honom redan som kyckling, så han fick lite grann bestämma där. Men mest gick vi på beteende. Hade Lill-Klimpen varit den snyggaste hade vi ändå inte behållit honom, just för att han blev så aggressiv.

Knorrhane.

Snövit.

Lill-Klimpen.

Pippi.

Emil.

Sturkas. Med sin enda stjärtfjäder, haha! Sturkas fick flytta till Catharina som har häst hos oss och också odlar en massa. Jag ser så fram emot att hälsa på honom i framtiden och se honom som en vuxen, ståtlig tupp!

Ännu mera höst

Dessa frostiga, höstiga mornar går inte av för hackor.

Hönsen springer runt i trädgården…

Det frasar under fötterna när man går…

Allt är färgsprakande och frostat på samma gång…

Och luften är frisk att andas.

Skorpan med hönsen i bakgrunden.

Sniffar i luften <3

Sen går de på äventyr, ibland för sig och ibland tillsammans.

Utsläpp

Innan jag själv äter frukost på morgonen ger jag katterna mat och släpper sedan ut dem och hönsen. Det är en härlig morgonrutin. Sen kommer jag förstås till gården och släpper även ut hästarna.

Pippi ska kolla om det inte finns något kvar i matskopan.

Gulle provsitter min grind.

En busig Mysak redo för dagens äventyr.

And off he goes.

Kalas i grönsakslandet.

Vackra Skorpan tar det lugnt uppe på hönsgården <3

Oktober

En härlig månad, Oktober. I alla fall när vädret är med oss och dagarna inte är alltför mörka.

Bär i vår idegran

Min hönskarl.

I början av oktober ”sålde” vi också vår första tupp – Sturkas flyttade hem till Catarina som har häst hos oss. Hennes tupp hade plötsligt vandrat vidare vilket förstås är tråkigt, men för oss känns det i alla fall väldigt bra att han kom just dit. Hon fick honom mot lite hembakat, en bra deal 😉

Lite skralt med stjärtfjädrar, men vi är taggade på att få hälsa på honom så småningom och se hur han vuxit till sig!

Konst i Roslagen

I år deltog alltså jag och Gustaf i konstutställningen och konstrundan ”Konst i Roslagen”. Det har hållit på i 20 år och varje år är samlingsutställningarna i de olika kommunerna väldigt välbesökta. Förutom att alla Vallentunas konstnärer representeras på utställningen på kulturhuset har alltså nyfikna besökare möjlighet att åka runt och besöka gallerier eller öppna ateljéer där konstnärerna ställer ut flera verk. Nu har ju jag och Gustaf öppnat ett eget galleri på hästgården, men vi såg detta som ett ypperligt tillfälle att få bjuda ut folk till Sjöstugan för att inte bara titta på konst, utan även se allt vi gjort i trädgården. Många vänner och bekanta som inte tidigare haft möjlighet att komma ut passade nu på och det var så roligt!

Det kom så mycket mer folk än vi väntat oss. Vi låg längst bort av alla Vallentuna-konstnärer så det är inte som att folk kunde ta oss i förbifarten. Sen hade vi öppet en helg extra (i förtid) för att vi tyckte det skulle bli kul. Bara den första helgen kom nästan åttio personer och det dök upp flera som efter att ha tittat på hemsidan valt ut just oss för att besöka!

Vi sålde jättemycket vilket förstås är halva syftet, men förutom det fick vi också massa härliga möten, folk erbjöd saker vi behövde, delade med sig av odlingserfarenheter och massa annat. Två toppenhelger helt enkelt.

Inifrån atlején som förr var vårar sovrum… Gustafs påhitt från början…

Jag tog inte en enda bild själv, hade så fullt upp med att fixa fika och umgås och sälja tavlor. Men jag har lånat bilder från några av våra härliga besökare!

Hönsen var poppis.

En av målningarna jag sålde. Fotografierna från samma tillfälle har jag lagt ut i ett tidigare inlägg. Fotat vid socknens enda mjölkgård.

Min sysslingdotter Lo, såld till min syssling (såklart) <3

Och denna ställdes ut på Vallentuna Kulturhus där den också såldes. Jag framför Vivelstasjön, den har jag lagt upp bild på förut 🙂