Världens bästa farmor

Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket våran farmor och farfar har betytt för oss genom åren. De är så omtänksamma, osjälviska (nästan lite för ibland) och sanslöst roliga att umgås med. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi kallar vår farmor för Mammim. Tidigare i somras hade vi ett litet födelsedagsfirande i efterskott, Mammim fyllde nämligen år i juni. Då tyckte Gustaf och jag att det vore kul att låta dem komma ut till torpet, dels för att få se allt vi donat med, men också för att vi skulle få skämma bort dem lite.

Vi grillade god vegetarisk mat, jag hade bakat en lågsockertårta eftersom Mammim har diabetes. Hon om någon förtjänar att ta en normalstor tårtbit, så då fick det bli lite mer sockerfritt! Receptet finns här på bloggen om man söker på just “sockerfri”.

Det var en så härlig, strålande sommardag när de var här. Väder eller sällskap hade aldrig kunnat vara med perfekt.

Linn, mamma och Gustaf.

Världens bästa <3

Pose framför köksträdgården. Här var mycket gjort, men vi hade inte hunnit börja odla mycket än.

Kycklingarna tyckte ett tag att det var rysligt mysigt att knö in sig under Gullefjun som inte verkade misstycka.

 

Våran minisjö

Ja Vivelstasjön som vår Sjöstuga ligger precis intill, den är då inte mycket för världen. Men vi är så nöjda ändå. Så nöjda man kan bli tror jag. Här är det absolut bästa med sjön:

  • Soluppgången över vattnet i juni, sådär klockan halv fyra på morgonen.
  • Att kunna gå ner och äta frukost på flytbryggan.
  • Alla fåglar som kommer och häckar på sjön. Alla utom gässen, förstås. Svanarna och hägrarna tycker jag särskilt om.
  • Att andra djur kommer till sjön för att dricka.
  • Plaskandet från fiskarna.
  • Slussen där sjön mynnar ut i ån och skapar ett litet porlande vattenfall.
  • Att kunna snöra på sig skridskorna på vintern och åka några varv på isen.

Ja listan kan helt klart göras längre och jag har inte ens brytt mig om att sjön inte är särskilt badvänlig. Min enda skräck är vattenskräck (djupt vatten, sjöar där jag inte ser bottnen mm). En skräck jag trotsar varje år när jag med en klump i halsen kastar mig ut i sjöar eller hav för de årliga sommardoppen. Jag skulle bo på en karibisk ö med milslånga stränder för att vara mer av en badare. Så mig har det inte gjort något att halva sjön är övervuxen med näckrosor och att botten bara består av dy. Men i somras trotsade Gustaf och hans vän Christian mina tankar om att man inte skulle kunna bada i Vivelstasjön. Vi puttade ut oss med flytbryggan och i for gossarna. Badkrukan Eleonor satt kvar och fikade, kanske blir det min tur nästa sommar, kanske inte 😉

Bihang

Gustaf har vid ett par tillfällen i sommar hjälpt Matilda med  hennes bin. Gustaf och jag är själva sugna på att skaffa bin, men det är ju en del att lära sig. Då är det perfekt med grannar som har dem, så kan man introduceras så smått. Jag som inte bar någon dräkt höll mig på behörigt avstånd, de kan ju vara lite stickiga, de små pollinatörerna.

För övrigt måste jag säga att jag tror att Matilda och Andreas och barnen bor i Markims vackraste hus. Det finns några stycken, men sen glasverandan åter fick sin plats på Bergby så tror jag banne mig att det utkonkurrerar både prästgården och Husby Gårds museum. Senare kommer förresten ett inlägg om våra vackra hus, för er som inte såg dem när jag var sommarvärd på @minlandsbygd på instagram 🙂

Klockarboden.

Matilda hjälper Gustaf på med utstyrseln.

Haha, nöjda och glada!

Markims gamla kvarn.

Fåren betar nöjt i hagen bakom huset.

Sommarfika

För några veckor sen kom lite vänner till oss över på en fika i sommarvädret. Det blev en massa kycklingmys och lilla Aurora som är ungefär ett halvår blev stormförtjust i de små dunbollarna. Man fick passa lite bara, hon är rätt stark i nyporna så det blev se men inte röra, haha. Jag och Gustaf som är världens soldyrkare har dock insett att vi måste skaffa ett parasoll. Små bebisar ska inte vara i för stark sol och alla våra gäster gillar inte alltid att bli stekta heller…

Påkvällen for vi in till stan (Stockholm) och åt middag med Gustaf familj. Vi firade att Gustafs lillebror gått ut grundskolan, att han storebror fyller 25 och att hans bonuspappa Peter tagit mc-kort. Gustafs storebror fick en potatisplanta i en fin gammal kockumshink i present, typiskt oss.

Ett rörigt fikabord.

Bebismys på ett ställe och kycklingmys på nästa.

Somrig, glad och med en blöt bajs på benet 🙂

Jag vet inte riktigt vad han höll på med.

Fika, skvaller och kycklingar

Härom veckan hade vi grannarna över på fika. Matilda och barnen skulle också få titta på kycklingarna, några är ju faktiskt från deras egna hönor. Det blev som oftast att Gustaf agerade lekfarbror med barnen och så kunde jag sitta och skvallra med deras mammor 😉 Den här gången blev det delvis köpefika. Jag har precis insett hur otroligt skönt det är att slippa baka ibland, haha. Missförstå mig rätt, jag absolut älskar att baka. Men när man har femtioelva projekt i trädgården som gärna ska vara klara innan sommaren helt är över, så är det ganska skönt att slippa baka sju sorters kakor! Matilda hade också tagit med sig en hemmagjord svartvinbärsbladssaft och ingenting kunde konkurrera med den. Godaste saften jag druckit tror jag.

Sen tog jag och Gustaf ut några kycklingar så att de fick se lite av världen utanför hönshuset, här var de ju ännu väldigt små. Det märks dock att vi inte hanterat de små lika mycket som Gullefjun, de är inte i närheten lika tama. Men efter en stund i handen så brukar de slappna av 🙂

Vackra byggnader

I vår socken finns det ett flertal vackra hus. Inte så konstigt kanske när många byggdes innan sekelskiftet. Jag är oerhört svag för gamla byggnader med snickarglädje eller bara en rik historia. Det industriella och fyrkantiga med betong och modern belysning är inte riktigt för mig. Även om även jag kan uppskatta när Ernst inreder gamla industribyggnader i en kombo av det nya och det förgångna.

I juni var vi på studentmottagning på en granngård. Där bor familjen Andersson som haft mjölkgården i flera generationer. Huset är verkligen helt fantastiskt. Det är putsat och har rikt med snickarglädje, en stor trädgård och spröjsade fönster.

Ingrid är den äldsta dottern och vi gick tillsammans i grundskolan. Vi tog bussen hem varje dag och gick alltid av sist eftersom vi bodde längst bort i socknen. Bilresan raka vägen från skolan hem tog kanske sju minuter, men med bussen som släppte av alla barn i hela Markim tog det en timme för oss. Fast vad gjorde det när man var liten och glad? Vi hittade på sånger och terroriserade busschaufförerna hela vägen 😉

Nu var det dock yngsta dottern som precis gått ut gymnasiet. Jag har ju varit i deras hus förut, men det var länge sen nu. De har gjort det så fint, rummen är helt fantastiska och de har fått dit den gamla glasverandan som suttit på huset förr. Alla såna här fina hus blir som en stolthet för socknen i mina ögon. Det finns alltid folk som har högar med skrot och bråte på sina gårdar eller trädgårdar och då är det skönt att det finns vackra hus och omgivningar som väger upp det.

Vid tillfälle ska jag se till att ta bilder inifrån familjen Anderssons hus, ni kommer älska det!

Så vacker snickarglädje. Den behöver lite omvårdnad, men som alla som bor på gård vet så kan man inte hinna med precis allt på en gång.

Massa äppelträd i trädgården bakom huset.

Glasverandan är jag riktigt avundfrisk på.

Den lilla “flygeln” eller vad man ska kalla den. Här bor Ingrid och ni ser ju hur idylliskt det är!

Milda Matilda

En av granngårdarna vi har heter Markims-Bergby. Där bor Matilda med sin man Andreas och deras två söner. Andreas har nu tagit över gården efter sina föräldrar, som också har ett hus på gården. Vi lärde känna varandra typ förra året eller nåt sånt… Och tur är väl det, för bättre grannar kan man inte ha! Jag blir ständigt förvånad när jag tänker på hur lite folk som ändå bor på den här ytan vi kallar socken, hur många av dem som ändå är fantastiskt trevliga. Inte bara trevliga egentligen, utan folk man faktiskt vill umgås med. Vi är inte precis lika varandra allihopa, men alltid finns det något man delar och anledningar till att vilja ses. Okej, det finns utan tvekan undantag, men på det stora hela.

På Bergby har de tjurar, får och så Matildas hönor. En bra blandning. Vi fick ett nytt lass med ägg skickade från Österbotten, eftersom det gick så dåligt med de förra. Fast den här gången såg fina Lotta till att äggen blev fraktade med en släkting på en färja till terminalen i Stockholm där Gustaf hämtade upp dem! Hur underbart?! Sen tyckte vi att det var lite lite med bara sju ägg, när vi hade plats för 16 i kläckaren, men fler hade hon inte.

Då (som en skänk från ovan) ringer Matilda och undrar om inte vi vill ha lite ägg av henne. Hon hade bytt lite med en annan granne och hade några gröna ägg som vi kunde få. Förut skulle vi prompt endast ha islandshöns, men nu struntade vi i det och körde ändå! Jag åkte över till Matilda morgonen därpå och fick förutom fem gröna ägg, två av hennes bruna 🙂 Snälla grannar helt klart!

Jag fick också gå in i deras fårhage där alla lammen traskar runt. De var lite blyga, men jag fick några bilder i alla fall 🙂

Matilda var inte lika läskig som jag.

Små rumpor!

Lite stora, men man kan minsann dia ändå!

Vi hejade lite på hönsen också.

Fika att bjussa och katter att pussa

Annandag påsk var (en del) av Gustafs familj över till torpet. Vi åt lunch och fikade. Jag gjorde muffins i den rosa muffinsmaskin som farmor Mammim gav till mig för några år sen. Sen vi flyttade till torpet har den använts mer och mer, det är väldigt skönt när man vill baka men inte orkar elda igång vedspisen.

Sen fick de träffa våra katter för första gången! De har ju blivit ganska stora nu och tack och lov lite modigare. Men först är det alltid bäst att gömma sig, så gör de jämt när det kommer nytt folk. Men med lite vispgrädde löser man det mesta 😉 Caroline var förstås mest sugen på att bli vän med katterna. Är man åtta år och väldigt djurintresserad är det fullt förståeligt att två svårtämjda före detta vildkatter får ens fulla fokus. Det bästa av allt var att hon lyckades alldeles fenomenalt med att bekanta sig med dem, särskilt Mysak (Skorpan är ju alltid mer på sin vakt). Hon var så försiktig och lyssnade på våra råd om hur hon skulle bete sig runt dem, så efter ett tag satt hon med Mysak i sängen och kelade och fick till och med pussa på honom! Värsta katt-viskaren <3

Gustaf gestikulerar hej vilt.

Gustaf gestikulerar hej vilt.

Välj alltid kärlek

Jag tror inte att det som hände i fredags på Drottninggatan har undgått någon. Det är en svindlande tanke att jag var på precis den platsen några dagar tidigare och min pappa traskade på samma gata bara dagen innan. Många har naturligtvis tänkt den tanken, det är trots allt en av Stockholms mest besökta gator, vilket förstås är anledningen till att attacken skedde just där.

Det finns mycket jag kan säga om hur vi bäst besegrar de som vill skada oss och vårt samhälle just nu. Det finns väldigt många olika vägar som människor väljer att ta. Jag får bland annat höra en del islamofobi uttryckas av folk i min närhet. Det känns alltid lika absurt, med tanke på att jag har muslimska vänner som själva flytt extremisterna och kriget i Syrien. Jag är själv inte religiös, men deras religionsutövande skulle aldrig skada mig eller någon annan. Vissa blir rädda, andra blir arga (vilket förstås i grunden också är rädsla). Men den väg jag sett flest människor välja är faktiskt kärlekens. Det kanske flummigt, men som Martin Luther King sa:

“Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that”.

Igår var jag och Gustaf på en kärleksmanifestation på Sergels torg, precis bredvid platsen där lastbilen styrdes in i Åhléns. Jag skrev en engelsk text om det här på facebook och instagram (för att mina engelsktalande vänner skulle förstå), men jag ger er en översättning här.

“Igår var en fantastisk dag. Det är helt galet hur mycket kärlek folk visar efter en tragedi som den vi blev drabbade av i fredags. Jag och Gustaf kände oss tvungna att gå till Sergels torg då vi behövde så många personer som möjligt för att visa att vi inte ger efter för rädsla. Jag måste erkänna att jag trodde att många inte skulle våga sig dit. Jag hade så fel.
Alla var där, allt från små barn till äldre damer. Totalt omkring 50’000 personer. Somliga grät och fick då tröst av främlingar, somliga log stora, skinande léenden och spred välbehövlig glädje, folk kramades ohämmat och om nu någon faktiskt var rädd, så dök de ändå upp.
Till mannen eller de personer som ligger bakom attacken: Du kommer aldrig blir förlåten för de liv du tog. Men om syftet med dådet var att skrämma och splittra oss så var det inte bara misslyckat – det hade motsatt effekt.”

Citatet på skylten är en del av ett citat från en vän till Gustaf, som tragiskt gick bort förra året. Han sa "välj alltid kärlek, aldrig rädsla". Vi kände att den här dagen räckte till och med bara den första delen. På baksidan hade vi ett Bob Marley-citat. Han var rätt inspirerande han med kan man säga.

Citatet på skylten är en del av ett citat från en vän till Gustaf, som tragiskt gick bort förra året. Han sa “välj alltid kärlek, aldrig rädsla”. Vi kände att den här dagen räckte till och med bara den första delen. På baksidan hade vi ett Bob Marley-citat. Han var rätt inspirerande han med kan man säga.

Den här bilden är inte min, tog den via google. Men jag tycker den är så fin och visar hur otroligt mycket folk det var. Det stod till och med folk på taken. Magiskt var det. Sorgligt, vackert, kärleksfullt och magiskt.

Den här bilden är inte min, tog den via google. Men jag tycker den är så fin och visar hur otroligt mycket folk det var. Det stod till och med folk på taken. Magiskt var det. Sorgligt, vackert, kärleksfullt och magiskt.

Samma patrask med massor av snask

Ibland känns det som att hela familjen fyller år de första tre månaderna på året. Fast egentligen är vi bara tre, eller fyra med Gustaf. Nu var det syrrans tur och familjen var som vanligt på födelsedagsmiddag hos Mammim och Farfar i Vaxholm. Gustaf var förstås inte med, eftersom han är bortrest. Trevligt sällskap och massa godsaker kan man alltid räkna med vid dessa tillfällen. Maten som pappa stod för var supergod och sen kom förstås tårtan. Alltså TÅRTAN. Vår farmor Mammim borde kanske satsa på att bli konditor, så här under pensionsåren. Mamma gjorde alltid en liknande tårta när vi var yngre, men nu hade Mammim specialiserat den lite. Den innehåller i första hand choklad, banan och hallon. Svingod. Jag fick med en stor bit hem som jag glufsade i mig dagen därpå!

Kolla på denna vackra skapelse!

Kolla på denna vackra skapelse!

Linn plinkade lite på pianot.

Linn plinkade lite på pianot.

När man vill ha en cool frisyr eller när man bara inte har tvättat håret på ett tag och vill dölja det haha.

När man vill ha en cool frisyr eller när man bara inte har tvättat håret på ett tag och vill dölja det haha.