Kalas

Vi har varit på 1-årskalas hos våra vänner i Knivsta. Jag inser att vi har kommit upp i den åldern då folks barn blir ytterligare en påminnelse om hur fort tiden går, haha!

Thessan och Fredrick är såna där vettiga föräldrar som inte önskar sig onödigt skräp till sin tjej och som inte heller göder henne med vitt socker. Rawbollar brukar man säga att barn ratar, vilket visserligen stämmer om de redan blivit sockerberoende. Men Aurora pressar i sig dem som om det inte fanns en morgondag.

Stadspojken på landet

Gustafs bästa vän Loppan kom förbi torpet. Övernattning och svampplockning stod på schemat.

Man får kommentarer som ”det blir verkligen mörkt på landet” haha. Tänker stilla att det är ju det mest naturliga 😉

Mamma och Vigga sprang vi på i skogen.

Fina häst <3

Grabbarna grus.

Kommer alltid älska flugsvampar.

Konst i Roslagen

I år deltog alltså jag och Gustaf i konstutställningen och konstrundan ”Konst i Roslagen”. Det har hållit på i 20 år och varje år är samlingsutställningarna i de olika kommunerna väldigt välbesökta. Förutom att alla Vallentunas konstnärer representeras på utställningen på kulturhuset har alltså nyfikna besökare möjlighet att åka runt och besöka gallerier eller öppna ateljéer där konstnärerna ställer ut flera verk. Nu har ju jag och Gustaf öppnat ett eget galleri på hästgården, men vi såg detta som ett ypperligt tillfälle att få bjuda ut folk till Sjöstugan för att inte bara titta på konst, utan även se allt vi gjort i trädgården. Många vänner och bekanta som inte tidigare haft möjlighet att komma ut passade nu på och det var så roligt!

Det kom så mycket mer folk än vi väntat oss. Vi låg längst bort av alla Vallentuna-konstnärer så det är inte som att folk kunde ta oss i förbifarten. Sen hade vi öppet en helg extra (i förtid) för att vi tyckte det skulle bli kul. Bara den första helgen kom nästan åttio personer och det dök upp flera som efter att ha tittat på hemsidan valt ut just oss för att besöka!

Vi sålde jättemycket vilket förstås är halva syftet, men förutom det fick vi också massa härliga möten, folk erbjöd saker vi behövde, delade med sig av odlingserfarenheter och massa annat. Två toppenhelger helt enkelt.

Inifrån atlején som förr var vårar sovrum… Gustafs påhitt från början…

Jag tog inte en enda bild själv, hade så fullt upp med att fixa fika och umgås och sälja tavlor. Men jag har lånat bilder från några av våra härliga besökare!

Hönsen var poppis.

En av målningarna jag sålde. Fotografierna från samma tillfälle har jag lagt ut i ett tidigare inlägg. Fotat vid socknens enda mjölkgård.

Min sysslingdotter Lo, såld till min syssling (såklart) <3

Och denna ställdes ut på Vallentuna Kulturhus där den också såldes. Jag framför Vivelstasjön, den har jag lagt upp bild på förut 🙂

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Underbara Brahma

När vi hälsade på min vän Andrea på hennes familjegård i Trosa passade vi på att gosa med hennes två brahma-kycklingar. Så himla fina och väldigt olika våra som mer var runda dunbollar. Sen hälsade vi också på hos grannarna där föräldrarna till kycklingarna fanns. De är så gigantiskt stora! Helt underbart att hålla en höna som tar upp hela famnen. Jag har tänkt nu att mamma och pappa ska skaffa just brahmor när de ska skaffa höns. Ena katten på hästgården är nämligen en helt sanslös jägare. Han kommer hem med stora fåglar och halvvuxna harar om vartannat. Inget vi uppskattar, men inget vi kan göra något åt. Ska de ha höns på gården kommer det få bli en stor ras, annars kommer de nog inte vara särskilt länge.

Vi tog oss en titt i poolen också för säkerhets skull…

En brahmahöna i min famn.

Tror Andrea tog den största.

Världens bästa farmor

Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket våran farmor och farfar har betytt för oss genom åren. De är så omtänksamma, osjälviska (nästan lite för ibland) och sanslöst roliga att umgås med. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi kallar vår farmor för Mammim. Tidigare i somras hade vi ett litet födelsedagsfirande i efterskott, Mammim fyllde nämligen år i juni. Då tyckte Gustaf och jag att det vore kul att låta dem komma ut till torpet, dels för att få se allt vi donat med, men också för att vi skulle få skämma bort dem lite.

Vi grillade god vegetarisk mat, jag hade bakat en lågsockertårta eftersom Mammim har diabetes. Hon om någon förtjänar att ta en normalstor tårtbit, så då fick det bli lite mer sockerfritt! Receptet finns här på bloggen om man söker på just ”sockerfri”.

Det var en så härlig, strålande sommardag när de var här. Väder eller sällskap hade aldrig kunnat vara med perfekt.

Linn, mamma och Gustaf.

Världens bästa <3

Pose framför köksträdgården. Här var mycket gjort, men vi hade inte hunnit börja odla mycket än.

Kycklingarna tyckte ett tag att det var rysligt mysigt att knö in sig under Gullefjun som inte verkade misstycka.

 

Våran minisjö

Ja Vivelstasjön som vår Sjöstuga ligger precis intill, den är då inte mycket för världen. Men vi är så nöjda ändå. Så nöjda man kan bli tror jag. Här är det absolut bästa med sjön:

  • Soluppgången över vattnet i juni, sådär klockan halv fyra på morgonen.
  • Att kunna gå ner och äta frukost på flytbryggan.
  • Alla fåglar som kommer och häckar på sjön. Alla utom gässen, förstås. Svanarna och hägrarna tycker jag särskilt om.
  • Att andra djur kommer till sjön för att dricka.
  • Plaskandet från fiskarna.
  • Slussen där sjön mynnar ut i ån och skapar ett litet porlande vattenfall.
  • Att kunna snöra på sig skridskorna på vintern och åka några varv på isen.

Ja listan kan helt klart göras längre och jag har inte ens brytt mig om att sjön inte är särskilt badvänlig. Min enda skräck är vattenskräck (djupt vatten, sjöar där jag inte ser bottnen mm). En skräck jag trotsar varje år när jag med en klump i halsen kastar mig ut i sjöar eller hav för de årliga sommardoppen. Jag skulle bo på en karibisk ö med milslånga stränder för att vara mer av en badare. Så mig har det inte gjort något att halva sjön är övervuxen med näckrosor och att botten bara består av dy. Men i somras trotsade Gustaf och hans vän Christian mina tankar om att man inte skulle kunna bada i Vivelstasjön. Vi puttade ut oss med flytbryggan och i for gossarna. Badkrukan Eleonor satt kvar och fikade, kanske blir det min tur nästa sommar, kanske inte 😉

Bihang

Gustaf har vid ett par tillfällen i sommar hjälpt Matilda med  hennes bin. Gustaf och jag är själva sugna på att skaffa bin, men det är ju en del att lära sig. Då är det perfekt med grannar som har dem, så kan man introduceras så smått. Jag som inte bar någon dräkt höll mig på behörigt avstånd, de kan ju vara lite stickiga, de små pollinatörerna.

För övrigt måste jag säga att jag tror att Matilda och Andreas och barnen bor i Markims vackraste hus. Det finns några stycken, men sen glasverandan åter fick sin plats på Bergby så tror jag banne mig att det utkonkurrerar både prästgården och Husby Gårds museum. Senare kommer förresten ett inlägg om våra vackra hus, för er som inte såg dem när jag var sommarvärd på @minlandsbygd på instagram 🙂

Klockarboden.

Matilda hjälper Gustaf på med utstyrseln.

Haha, nöjda och glada!

Markims gamla kvarn.

Fåren betar nöjt i hagen bakom huset.

Sommarfika

För några veckor sen kom lite vänner till oss över på en fika i sommarvädret. Det blev en massa kycklingmys och lilla Aurora som är ungefär ett halvår blev stormförtjust i de små dunbollarna. Man fick passa lite bara, hon är rätt stark i nyporna så det blev se men inte röra, haha. Jag och Gustaf som är världens soldyrkare har dock insett att vi måste skaffa ett parasoll. Små bebisar ska inte vara i för stark sol och alla våra gäster gillar inte alltid att bli stekta heller…

Påkvällen for vi in till stan (Stockholm) och åt middag med Gustaf familj. Vi firade att Gustafs lillebror gått ut grundskolan, att han storebror fyller 25 och att hans bonuspappa Peter tagit mc-kort. Gustafs storebror fick en potatisplanta i en fin gammal kockumshink i present, typiskt oss.

Ett rörigt fikabord.

Bebismys på ett ställe och kycklingmys på nästa.

Somrig, glad och med en blöt bajs på benet 🙂

Jag vet inte riktigt vad han höll på med.

Fika, skvaller och kycklingar

Härom veckan hade vi grannarna över på fika. Matilda och barnen skulle också få titta på kycklingarna, några är ju faktiskt från deras egna hönor. Det blev som oftast att Gustaf agerade lekfarbror med barnen och så kunde jag sitta och skvallra med deras mammor 😉 Den här gången blev det delvis köpefika. Jag har precis insett hur otroligt skönt det är att slippa baka ibland, haha. Missförstå mig rätt, jag absolut älskar att baka. Men när man har femtioelva projekt i trädgården som gärna ska vara klara innan sommaren helt är över, så är det ganska skönt att slippa baka sju sorters kakor! Matilda hade också tagit med sig en hemmagjord svartvinbärsbladssaft och ingenting kunde konkurrera med den. Godaste saften jag druckit tror jag.

Sen tog jag och Gustaf ut några kycklingar så att de fick se lite av världen utanför hönshuset, här var de ju ännu väldigt små. Det märks dock att vi inte hanterat de små lika mycket som Gullefjun, de är inte i närheten lika tama. Men efter en stund i handen så brukar de slappna av 🙂