Min födelsedag

Så kom min födelsedag tillika fettisdagen och jag tror jag kopierar texten från min instagram:

Fyller man år på fettisdagen måste man ju äta en födelsedagssemla. Nu har jag överlevt 27 år. Det finns inget bättre att fira än sin födelsedag, ju äldre man blir desto mer anledning att fira. Tänk så mycket sjukdomar och olyckor man kan utsättas för och tänk att man är så lyckligt lottad att överleva dem eller helt slippa utsättas för dem. Helt klart värt lite kalasande.
Idag har jag fått pangfrukost på sängen av världens finaste pojkvän, lunch och semla hos väldens bästa föräldrar, sång av världens sötaste grannbarn (med sin mamma som nog sjöng mest) och sen middag med världens goaste vänner. Plus grattishälsningar av alla andra underbara som värmer ända in i märgen. Funderar starkt på att fylla år oftare.

Den där som gör mina födelsedagar och alla andra dagar bäst.

Jooo men han fick lite grädde också.

Fina vänner med fin, men väldigt kräk-benägen, unge 🙂

Öldiskussion.

Alltså den där tokan.

Vänner som ställer upp

Jag säger inte att du ska bli vän med någon bara för att hen råkar vara händig, men händiga vänner är onekligen bra att ha. På konstskolan jag och Gustaf gick träffade vi Katt (Katarina). Hon och jag har hittat på en hel del rackartyg, pratat om djupa kärleksbekymmer och skrattat tills tårarna rinner. Hennes pojkvän Ilja är hur skön som helst och han och Gustaf klickar såklart jättebra. Så där som det ska va. Nu råkar också Ilja vara utbildad elektriker och när man ska inreda ett loft där kablarna går som ett jäkla spindelnät kan en elektriker komma väl till pass, haha. Först fick vi hjälp med att dra el till hönshuset och sen kom de och hjälpte oss med loftet. I gengäld har jag hjälpt till med lite CV:n, ansökningar till utbildningar med mera eftersom jag har lite koll på språk och skrivning och så bjuder vi alltid på riktigt god mat när de kommer. Katt är precis som jag och ska fota allting och slutar inte förrän hon har den perfekta bilden, det är lite skönt att inte vara ensam om att vilja plåta maten just som alla ska hugga in, haha!

Goda alkoholfria drinkar

Mums

Bästa bröderna låg och snosade intill varandra, som de alltid gör <3

Adventsmys hos världens bästa grannar

Dagen fortsatte i närområdet. Hur kan vi vara så lyckligt lottade att vi hamnade bredvid världens mysigaste och skönaste familj? Då och då hör vi barnens rop och stoj bort till oss och då ler vi sådär fånigt och säger något i stil med “vad goa de är, tänk vad mycket roligare det är att ha ett par grannar intill än att vara helt isolerad”. Hade vi ogillat våra grannar hade de där barn-ljuden skurit i öronen och vi hade antagligen sagt “nu är de igång igen. Jag säger det igen: en dag flyttar vi till någon avlägsen håla där det är en mil till närmsta granne”.

Ibland ska man ha turen med sig helt enkelt. Vi kom över på adventsmys med gudomligt saftiga lussebullar och sådär avkopplad och härlig stämning som det ska va runt jul, men sällan faktiskt är. Hoppas att det blir en tradition som fortsätter.

Kalas

Vi har varit på 1-årskalas hos våra vänner i Knivsta. Jag inser att vi har kommit upp i den åldern då folks barn blir ytterligare en påminnelse om hur fort tiden går, haha!

Thessan och Fredrick är såna där vettiga föräldrar som inte önskar sig onödigt skräp till sin tjej och som inte heller göder henne med vitt socker. Rawbollar brukar man säga att barn ratar, vilket visserligen stämmer om de redan blivit sockerberoende. Men Aurora pressar i sig dem som om det inte fanns en morgondag.

Stadspojken på landet

Gustafs bästa vän Loppan kom förbi torpet. Övernattning och svampplockning stod på schemat.

Man får kommentarer som “det blir verkligen mörkt på landet” haha. Tänker stilla att det är ju det mest naturliga 😉

Mamma och Vigga sprang vi på i skogen.

Fina häst <3

Grabbarna grus.

Kommer alltid älska flugsvampar.

Konst i Roslagen

I år deltog alltså jag och Gustaf i konstutställningen och konstrundan “Konst i Roslagen”. Det har hållit på i 20 år och varje år är samlingsutställningarna i de olika kommunerna väldigt välbesökta. Förutom att alla Vallentunas konstnärer representeras på utställningen på kulturhuset har alltså nyfikna besökare möjlighet att åka runt och besöka gallerier eller öppna ateljéer där konstnärerna ställer ut flera verk. Nu har ju jag och Gustaf öppnat ett eget galleri på hästgården, men vi såg detta som ett ypperligt tillfälle att få bjuda ut folk till Sjöstugan för att inte bara titta på konst, utan även se allt vi gjort i trädgården. Många vänner och bekanta som inte tidigare haft möjlighet att komma ut passade nu på och det var så roligt!

Det kom så mycket mer folk än vi väntat oss. Vi låg längst bort av alla Vallentuna-konstnärer så det är inte som att folk kunde ta oss i förbifarten. Sen hade vi öppet en helg extra (i förtid) för att vi tyckte det skulle bli kul. Bara den första helgen kom nästan åttio personer och det dök upp flera som efter att ha tittat på hemsidan valt ut just oss för att besöka!

Vi sålde jättemycket vilket förstås är halva syftet, men förutom det fick vi också massa härliga möten, folk erbjöd saker vi behövde, delade med sig av odlingserfarenheter och massa annat. Två toppenhelger helt enkelt.

Inifrån atlején som förr var vårar sovrum… Gustafs påhitt från början…

Jag tog inte en enda bild själv, hade så fullt upp med att fixa fika och umgås och sälja tavlor. Men jag har lånat bilder från några av våra härliga besökare!

Hönsen var poppis.

En av målningarna jag sålde. Fotografierna från samma tillfälle har jag lagt ut i ett tidigare inlägg. Fotat vid socknens enda mjölkgård.

Min sysslingdotter Lo, såld till min syssling (såklart) <3

Och denna ställdes ut på Vallentuna Kulturhus där den också såldes. Jag framför Vivelstasjön, den har jag lagt upp bild på förut 🙂

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Underbara Brahma

När vi hälsade på min vän Andrea på hennes familjegård i Trosa passade vi på att gosa med hennes två brahma-kycklingar. Så himla fina och väldigt olika våra som mer var runda dunbollar. Sen hälsade vi också på hos grannarna där föräldrarna till kycklingarna fanns. De är så gigantiskt stora! Helt underbart att hålla en höna som tar upp hela famnen. Jag har tänkt nu att mamma och pappa ska skaffa just brahmor när de ska skaffa höns. Ena katten på hästgården är nämligen en helt sanslös jägare. Han kommer hem med stora fåglar och halvvuxna harar om vartannat. Inget vi uppskattar, men inget vi kan göra något åt. Ska de ha höns på gården kommer det få bli en stor ras, annars kommer de nog inte vara särskilt länge.

Vi tog oss en titt i poolen också för säkerhets skull…

En brahmahöna i min famn.

Tror Andrea tog den största.