Trevliga besök

Vi har haft många fina djurbesök under sommaren. Alla hinner jag inte fotografera, men man ska inte vara för snabb på att ta fram kameran heller. Ibland måste man bara njuta.

En fiskgjuse som vi såg några gånger, seglandes över sjön.

Harar finns det så det räcker och blir över, men de kan gott få frodas för min del.

Och de vackra rådjuren.

Gammelblomman

En av mina trädgårdsfavoriter vid torpet är krolliljan. Den har antagligen vuxit där i många, många år. Poppar upp lite varstans i och utanför trädgården. I år planterade vi om några lökar till rabatten som jag hoppas ska ta sig bra.

Jägarna

Världens bästa katter har vi. Tycker vi i alla fall 😉 De är duktiga jägare också, kommer ofta hem med små sorkar.

Ibland kommer Skorpan dock hem med småfåglar vilket han gärna kunde låta bli. Men det är som tur är inte ofta 🙂

Sen är de keliga som få. Vill ligga nära och på rygg och bli kliade på magen och allt vad det är. Skorpan brukar stånga mig i ansiktet, precis som min första katt, Alfred, gjorde. Honom hade jag i mer än 18 år. Hoppas att Skorpan och Mysak lever minst lika länge 🙂

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Underbara Brahma

När vi hälsade på min vän Andrea på hennes familjegård i Trosa passade vi på att gosa med hennes två brahma-kycklingar. Så himla fina och väldigt olika våra som mer var runda dunbollar. Sen hälsade vi också på hos grannarna där föräldrarna till kycklingarna fanns. De är så gigantiskt stora! Helt underbart att hålla en höna som tar upp hela famnen. Jag har tänkt nu att mamma och pappa ska skaffa just brahmor när de ska skaffa höns. Ena katten på hästgården är nämligen en helt sanslös jägare. Han kommer hem med stora fåglar och halvvuxna harar om vartannat. Inget vi uppskattar, men inget vi kan göra något åt. Ska de ha höns på gården kommer det få bli en stor ras, annars kommer de nog inte vara särskilt länge.

Vi tog oss en titt i poolen också för säkerhets skull…

En brahmahöna i min famn.

Tror Andrea tog den största.

Mystiskt ljus över köksträdgården

En dag i somras var ljuset alldeles varmt och konstigt på kvällen. Alltså inte varmt som av den varma solnedgången utan på ett väldigt mystiskt sätt. Inget att gå och fundera över utan bättre att ta fram kameran och dokumentera lite. På bilderna får ni se köksträdgården i en av de mer färdiga faserna. Här hade vi lagt på grus och börjat odla i våra lådor. Odlingskorset/peacemärket var inte färdigt, men det syns inte i bild.

Vår fina lilla köksträdgård.

Så stolt över mina rabattkanter!

Krollilja.

Bakom torpet hittar man det lilla hönshuset.

En fjuttig tupp som strax ska gå och lägga sig.

Att bli välkomnad hem

När Gustaf och jag varit borta över dagen och kvällen blir vi alltid varmt välkomnade av Skropan och Mysak. De är nog mer som hundar generellt än katter. Katter “ska ju vara” självupptagna individer som inte bryr sig ett skvatt om människorna så länge de ger mat på beställning och ger gos när så krävs. Men vi hade en himla tur att de två kattungar vi hittade i ladan råkade vara de finaste vi kunde tänka oss. De kommer jamande och möter oss och vill gärna vara nära mest hela tiden. Nog känner man sig välkomnad hem alltid.

Och apropå välkomnad så hängde en kväll en fin liten påse på vår dörr. På lappen stod det “namnsdagsgrattis till Eleonor från Ellinore”. Ellinore är ena grannbarnet som är tre år gammal och världens gulligaste. Hennes storebror heter Alfred och är lika bedårande han. Nu hängde alltså en liten namnsdagspresent på dörren med hemgjord sylt. Den. Godaste. Sylt. Vi. Ätit. Skojar inte, den var helt sjuk. Jordgubb- och rabarbersylt. Jag fick senare receptet (var ju tvungen att prova!) och den blev inte alls lika god. Men sånt är livet, tur att vi har de grannar vi har i alla fall!

Mitt eget försök som blev okej men inte i närheten lika gott som originalet!

Storskogen och trollskogen

Hela min uppväxt har jag gått och ridit omkring i skogarna runt gården. Jag och Bylur brukade promenera tillsammans och när jag inte hade en aning om var vi var längre kunde jag bara hoppa upp och smacka på honom så visade han vägen hem. I skogen bli jag liksom alltid lugn. Jag borde verkligen ta mig mer tid att bara gå ut, sätta mig på en sten och lukta, lyssna och betrakta allt vackert där inne. Det är en helt egen värld. Storskogen är förstås den största och det är den som separerar oss från “vimlet” inne i Vallentuna. Centrum och bostadsområden och allt. Fågelvägen ligger det inte fasansfullt långt bort, men med skogen emellan känns det som en bra bit. Tänk vad skönt att den finns där och gör oss så underbart isolerade som vi är. Sen har vi också trollskogen, som egentligen är en del av storskogen, där mossan är som mjukast och svamparna om hösten som mest färgsprakande. Där knatar jag gärna runt barfota och suger in den jordiga skogsdoften.

Kalvar och kycklingar

Tycker man att det är mysigt med djur så ska man då bo på landet. Små kycklingar, föl, kalvar, kattungar, ja vi har då ingen brist på söthet. Vi var förbi granngården i somras när en av våra kycklingar hade problem med benet (de hade veterinär ute så vi bad henne titta). Då passade Gustaf och hans vän Christian på att gosa lite med kalvarna. Visst kan jag också tycka att kalvar ska få gå med korna länge och väl, men min bild av mjölkgårdar är att korna har det väldigt bra, tack vare att just våra grannar har sån bra djurhållning. Kalvarna får gå tillsammans och brukar vara ute i en egen hage om sommaren där de ligger och myser med varandra. Korna och kvigorna har också stora fina betesmarker. Men med det sagt vet jag att alla kor inte har det som hos våra grannar. Jag är i alla fall glad att få se så bra djurhållning här ute. Just den här dagen fick vi dessutom se en alldeles nykläckt liten krabat. Alldeles vimmelkantig låg den där i en nybäddad halmbox med kon tvättandes direkt.

Nyfikna kalvar med sträva tungor.

På pinnen näst längst ned sitter lilla islandshönan Madicken och sover. Det var hon som fick problem med benet. Det visade sig senare vara en knäledsdeformation som inte gick att göra något åt, så hon fick somna in i min famn. Ja vi åkte till smådjursklinik, jag vet att vissa tycker att det är fånigt när det gäller höns, men vi ville såklart se om hon hade chans att klara sig!

Hönan Borka och tuppen Snövit som fortfarande är friska och fina!