Torka och lummighet

Ett desperat försök att få liv i vår uttorkade gränsmatta – som faktiskt hjälpte till slut tillsammans med en gnutta efterlängtat regn.

Annars har trädgården mått väldigt gott. I vår nya köksträdgård har det vattnats frenetiskt vilket gett tydliga resultat.

Min smultronbacke i änden av trädgården har också mått gott. Smultronplantorna som bara varit små pluttar med massa ytor av jord emellan tog snabbt upp utrymmet och grönskade som bara den.

Årets hembygdsdag

I början av augusti är det alltid hembygdsdag i Markim. Då samlas sockenborna vid Husby gård där vårt lokala museum finns, ett vackert trähus i vilket man bevarat flera rum efter Patron Gustafsson som bodde här. Man får se hur ett storbondehem såg ut kring förra sekelskiftet. Det är sanslöst fint där inne, en ren dröm att gå omkring och se på alla pinaler, vackra möbler och annat.

I år tog vi vår nyrenoverade trilla till Husby. Bylur som är världens bästa häst drog den hela vägen utan att blinka. Trafik bryr han sig inte ett dugg om och som sällskap hade han dessutom sin kompis Vikur, som mamma red på. Jag och Gustaf åkte i vagnen (fast han fick hoppa av för att fota haha) och på vägen kunde vi dessutom plocka upp andra sockenbor som skulle promenera till Husby. Det kändes himla härligt, som taget ur Emil i Lönnerberga  eller Barnen i Bullerbyn 🙂

Det regnade när vi åkte, men vi drog en chansning och hade en himla tur. Regner upphörde och snart kikade solen fram.

Väl där var spelmännen/-kvinnorna i full gång och det fanns som vanligt fika i mängder.

Gustaf gick guidad tur i museet och tog några foton.

Patrons kontor med skrivbordet intill ett stort fönster med vacker utsikt.

Hem igen!

Vi fick med oss Bergby-barnen en bit på hemvägen 🙂

En otålig häst som undrar varför vi behöver fota en massa.

Fast fin var han, även om det spretade ut några tagelstrån på toppen.

Såhär i efterhand undrar jag om inte Gustaf gick mer än han åkte med… I bakgrunden (framför mamma och Vikur) ser ni i alla fall Sjöstugan!

Såhär såg Bylurs man ut när jag tog ur flätorna, haha!

Trevligt umgänge

Att umgås med hönsen kan ju vara något av det bästa. De tycker alltid att det är kul när vi kommer in i hönsgården och vill gärna sitta i knät. Det finns visserligen ett par undantag, Tengil och Ronja som är väldigt mycket mer försynta än de andra. Men det är okej, de kommer nog bli tamare med tiden.

Tupparna som dricker ur mitt rabarberfat 🙂

Gullefjun, vår förstfödda som är så tam och sällskaplig.

Ida på kaningallret.

Trädgårdsfröjd

Vilken underbar känsla det är att knata ut i trädgården en solig sommarmorgon och se hur vackert allt är. Ja, allt utom den väldigt uttorkade gräsmattan då. Vi har sån tur att bo precis bredvid sjön, annars hade våra odlingar aldrig överlevt. Gräsmattan hämtade sig tillslut, men sådär i slutet av juli var den inte glad. Vallmon däremot, den mådde prima. En efter en poppade det fram röda blommor. Periodvis var kronan mest grön med någon röd fläck, men så rätt som det var kom man ut en morgon till en röd peruk av blommor.

Fin kanin

Tara som varit gäst hos oss i sommar har trivts som fisken i vattnet i sin hage i hästhagen. Katterna har varit väldigt nyfikna, Mysak gjorde några försök att leka från andra sidan nätet, haha! Hon är nog alldeles för stor för att de ens ska kunna tänka jakt, tror kanske att hon skulle klå dem ändå 😉

Morgon i juli

Ibland, eller ganska ofta faktiskt, så går jag upp på morgonen och så är allting helt magiskt.

Dimman skimrar i vackra färger, solen kämpar sig upp över trädtopparna och fåglarna är redan vakna.

Gustafs cykel står och ser snygg ut.

Köksträdgården ger mig en sån där lite stolthets-klump i magen.

Vallmokronan är helt vild och galen.

Vackra vallmo

Två av min systers absolua favoritblommor är vallmo och blåklint. Och visst är de vackra och får en genast att tänka på landsbygd med stora fält under solsken. I “kronan” som vi gjorde av gammalt virke, som står mitt i trädgården satte vi just blåklint och vallmo. Blåklinten planterade jag om från en åkerkant och vallmon sådde jag från frö. Det tog ett tag innan fröna tog sig, men sen har de blommat och blommat och blommat till vår stora fröjd.

Eget te

De bästa presenterna att ge bort är de man gjort själv, tycker jag i alla fall. Gustafs vän Calle fyllde 30 och då fixade vi hemmagjorda (eller kanske snarare hemmaplockade) teer, som vi gjorde en lite fin upphängning åt. De har ett torp som de håller på att rusta upp och vi tänkte att det skulle passa bra där.

Se dig omkring i naturen så kommer du kunna hitta både det ena och det andra att göra te av. Vi hade nässlor, älgört (som är en medicinalväxt) och svartvinbärsblad. Påsarna sydde jag av gamla linnehanddukar  vi köpt på loppis 🙂

Kaningäst

I sommar har vi haft en kaningäst under några veckor. Matte med familj var ute och seglade och då bodde lilla Tara hos oss. Det var faktiskt riktigt mysigt, inte särskilt mycket pyssel även om det ska mockas, matas och gosas, och bara trevligt att ha ännu ett djur vid torpet. Hon bodde i en egen bur i hönsgården men lyckades många gånger smita ut till hönsen 😉 De fick dela på det gröna helt enkelt. Sen fixade vi en hage i hästhagen åt henne. Där absolut älskade hon livet, bara ligga och vila och äta gräs hela dagarna.

Sturkas och Tara samsas om maten.

Nya hästar

Vi har fått många nya inackorderingar på gården i år. Både ston och valacker, alla väldigt fina hästar. Vi är väldigt måna om att de ska vänjas in i flocken ordentligt, det är en så stor skaderisk om man bara släpper in hux flux bland helt nya hästar. Hittills har det gått bra, fast i stohagen är det fortfarande en del gnissel. Man får vara på sin vakt så att ingenting händer. På bilderna är det ett nytt sto, Gáta, som får lära känna ett av de ranghöga stona, Saga.

Saga i täten 🙂