Min födelsedag

Så kom min födelsedag tillika fettisdagen och jag tror jag kopierar texten från min instagram:

Fyller man år på fettisdagen måste man ju äta en födelsedagssemla. Nu har jag överlevt 27 år. Det finns inget bättre att fira än sin födelsedag, ju äldre man blir desto mer anledning att fira. Tänk så mycket sjukdomar och olyckor man kan utsättas för och tänk att man är så lyckligt lottad att överleva dem eller helt slippa utsättas för dem. Helt klart värt lite kalasande.
Idag har jag fått pangfrukost på sängen av världens finaste pojkvän, lunch och semla hos väldens bästa föräldrar, sång av världens sötaste grannbarn (med sin mamma som nog sjöng mest) och sen middag med världens goaste vänner. Plus grattishälsningar av alla andra underbara som värmer ända in i märgen. Funderar starkt på att fylla år oftare.

Den där som gör mina födelsedagar och alla andra dagar bäst.

Jooo men han fick lite grädde också.

Fina vänner med fin, men väldigt kräk-benägen, unge 🙂

Öldiskussion.

Alltså den där tokan.

Hönsfasorner! (eller tuppfasoner egentligen)

Klart hönsen ska ha märkeskläder! Och för den som undrar varför idioten (jag) satt en jeansväst på hönan så borde jag kanske berätta att lilla Borka är mycket populär hos våra två tuppar och tycker även själv om extra närkontakt. Detta leder till en hel del rumlande i halmen i redena och likt hönan Agda börjar Borka bli naken, i synnerhet över ryggen. Så mina gamla jeans fick bli ett ryggskydd. Nu kan de rumla vidare utan att behöva oja över känsliga saker som nakenhet.

Den medskyldiga Knorrhane.

Titta bara på storleken på Emil? Borka är typ dvärgväxt ju!

Kräftkalas

Vi gick på ett litet kräftkalas hemma hos Gustafs familj. Det sista av vår egen snaps slank med. Herre vad god den är, så fruktig att man knappt känner spritsmaken, riktigt farlig med andra ord.

Deras nya kattunge, Vera, ville hemskt gärna leka med mina fjäderörhängen.

Hopplöst söt!

Och lagom till hemgång blev jag magsjuk. Eller det var jag ju redan innan och borde ha lyssnat på min kropp, kräftorna gjorde inte precis saken bättre… Veckan efter behöver jag inte redogöra för. Det räcker med att säga att en partner som Gustaf, det är inte fel att ha i sina svaga stunder. (Inte helt fel i de starka heller) 😉

Världens bästa farmor

Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket våran farmor och farfar har betytt för oss genom åren. De är så omtänksamma, osjälviska (nästan lite för ibland) och sanslöst roliga att umgås med. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi kallar vår farmor för Mammim. Tidigare i somras hade vi ett litet födelsedagsfirande i efterskott, Mammim fyllde nämligen år i juni. Då tyckte Gustaf och jag att det vore kul att låta dem komma ut till torpet, dels för att få se allt vi donat med, men också för att vi skulle få skämma bort dem lite.

Vi grillade god vegetarisk mat, jag hade bakat en lågsockertårta eftersom Mammim har diabetes. Hon om någon förtjänar att ta en normalstor tårtbit, så då fick det bli lite mer sockerfritt! Receptet finns här på bloggen om man söker på just “sockerfri”.

Det var en så härlig, strålande sommardag när de var här. Väder eller sällskap hade aldrig kunnat vara med perfekt.

Linn, mamma och Gustaf.

Världens bästa <3

Pose framför köksträdgården. Här var mycket gjort, men vi hade inte hunnit börja odla mycket än.

Kycklingarna tyckte ett tag att det var rysligt mysigt att knö in sig under Gullefjun som inte verkade misstycka.

 

Midsommar

Midsommar firades hos en vän i Sollentuna. Vi har egentligen tänkt ha midsommarfirande i torpet, men med allt annat vi donat med under sommaren kändes det inte riktigt som läge. Det kanske blir till nästa år 🙂

Det var i alla fall en härlig dag men klädning av stången, dans runt densamma, vår egenhändigt smaksatta snaps (som är farligt god) och en massa god mat såklart. Jag och Gustaf bidrog med vegansk aubergine-“sill” som var en hit.

I princip alla på firandet var “ursprungligen” vänner till Gustaf (med partners och andra vänner). Jag tror att ett bevis på att man kan fungera bra som par är om man trivs med varandras vänner. Jag tycker sanslöst mycket om Gustafs nära vänner och han har blivit lika god vän med mina närmsta. Alla bara klickar helt enkelt och visst säger det en del om en person vilka människor den omger sig med?

Min reko kille.

Såhär piffiga var vi båda två!

Många fina människor

Hej igen!

Ja då är jag tillslut tillbaka efter ett rätt långt och helt oplanerat sommaruppehåll. Alla roliga projekt vi haft igång gjorde att bloggandet inte var något jag prioriterade. Men nu känns det kul att sitta här och skriva igen och förhoppningsvis kan jag fylla i lite av vad som hänt under juni, juli och augusti. Jag var sommarvärd för Jordbruksverkets instagramkonto mitt i sommaren och fick då dela med mig av massa bilder från min socken Markim. Det var väldigt roligt och något jag absolut skulle kunna tänka mig att göra igen. Första bilden skulle vara en porträttbild där man berättade lite om sig själv. Gustaf tog kort på mig tillsammans med Bylur och Gullefjun. Himla fint blev det och jag är väldigt glad att ha de här bilderna <3

Här fick Gullefjun plötsligt för sig att hoppa över till Bylur, haha! Tur att han är en väldigt snäll häst <3

Jag hoppas att alla får ett fortsatt härligt, gott, nytt år!

Nu har jag återhämtat mig något efter julfiranden och nyårsfirande i dagar. Jag anar dock en annalkande förkylning, men hoppas att kroppen bara skojar med mig. Här ska ni få en bildbomb från vårat nyårsfirande. Vi var tio vänner som firade hemma hos min syster. Hon bor ju numer bara några kilometer här ifrån, så det var väldigt praktiskt för oss.

Men trots att man bor nära och hur väl man än planerar blir man då aldrig klar i tid. Jag som var dekorationsansvarig hade noga tänkte ut att jag skulle duka på dagen och hinna fota alltihop i god tid innan gästerna kom. Jo tjena, två minuter över sex (när det hela började) ramlade jag och Gustaf in. Då hade jag fortfarande avokado att lägga på några av mina sushibitar plus en dessert jag och Linn skulle göra tillsammans. Det är sådär lagom uppskattat när en i sällskapet hindrar folk från att sätta sig, springer runt och byter objektiv om vartannat och dessutom tänder och släcker taklampan beroende på vilken bild som ska tas, haha. Stackars gäster, jag hoppas att jag kan lära mig att planera bättre någon gång i framtiden, alternativt lämna kameran hemma (men det är ju inge kul).

Riktigt såhär mörkt var det inte, men nära på. Svårt att fota i så ni förstår kanske varför jag var på den där lampknappen.

Riktigt såhär mörkt var det inte, men nära på. Svårt att fota i så ni förstår kanske varför jag var på den där lampknappen.

Vitt och silver var färgtemat. Små julkulor, ljusslingor, konfetti och andra glittrande dekorationer.

Vitt och silver var färgtemat. Små julkulor, ljusslingor, konfetti och andra glittrande dekorationer.

Alltså wow vad fint det var med presentsnören hängandes från taket! Bidrog verkligen till den magiska festkänslan.

Alltså wow vad fint det var med presentsnören hängandes från taket! Bidrog verkligen till den magiska festkänslan.

Vi skulle ha bordsplacering med namnlappar och jag ville prompt ha hållare till dessa lappar. Så kvällen innan nyårsafton tog jag fram stengodslera (som var det vi hade i lerväg), gjorde stjärnor av pepparkaksformar, snurrade lite ståltråd och sen på med lite vit akrylfärg när det torkat. Et Voilà! Ganska nöjs faktiskt.

Vi skulle ha bordsplacering med namnlappar och jag ville prompt ha hållare till dessa lappar. Så kvällen innan nyårsafton tog jag fram stengodslera (som var det vi hade i lerväg), gjorde stjärnor av pepparkaksformar, snurrade lite ståltråd och sen på med lite vit akrylfärg när det torkat. Et Voilà! Ganska nöjs faktiskt.

Verkligheten. Skåpluckor på vid gavel, ölflaskor som redan letat sig in på bordet, mat som inte är färdiglagad samt en helt enormt stökig diskbänk i bakgrunden. Men Jennifer var glad ändå!

Verkligheten. Skåpluckor på vid gavel, ölflaskor som redan letat sig in på bordet, mat som inte är färdiglagad samt en helt enormt stökig diskbänk i bakgrunden. Men Jennifer var glad ändå!

Linn och Robert ordnar med den sista maten.

Linn och Robert ordnar med den sista maten.

Den vackra salladen och min vegetariska sushi i förgrunden.

Den vackra salladen och min vegetariska sushi i förgrunden.

Jag gjorde vitchoklad-pannacotta med limemarinerade bär och tillsammans gjorde jag och Linn små chokladkakor med kaffeglasyr och valnötter. Löjligt gott.

Jag gjorde vitchoklad-pannacotta med limemarinerade bär och tillsammans gjorde jag och Linn små chokladkakor med kaffeglasyr och valnötter. Löjligt gott.

Skålarna hittade Gustaf på Myrorna. Billigt, återbruk och pengarna går till en god sak.

Raketer höll vi oss ifrån, djuren och miljön mår bättre då. Men det kan spraka lite för det!

Raketer höll vi oss ifrån, djuren och miljön mår bättre då. Men det kan spraka lite för det!

När man tror man har koll men kör helt åt fel håll

Den här helgen hade vi inte planerat in något alls. Dels för att kunna ta det riktigt lugnt, men också för att ha möjligheten att vara lite spontana. I lördags blev det så att vi skulle åka till våra vänner som har en sex veckor gammal bebis. Vi hälsade ju på dem när hon bara var fyra dagar och nu skulle vi förutom trevligt sällskap få se deras nya hus.

Det var ny snö som täckte marken och Gustaf tog lite bilder på väg ut till bilen. Några hundra meter ned längs vägen slår det mig att jag glömt ta med lussebullarna som vi tänkte ha med till fika. Jag ska backa runt ladugårdshörnet och det faktum att bakrutan var helt igensmutsad rör mig inte. Jag tänker att jag likt en Jedi inte behöver se något, jag kan bara använda the force såklart. Eller inte. För hips vips ligger vi i diket. Alltså inte sådär “oj det var nära kanten” utan jag backade verkligen rakt ner i diket. Som att det var meningen. Jag blir frustrerad och bara paff över vilken otroligt tafflig bilförare jag var just då. Medan min helt klart bättre hälft, Gustaf, som vanligt ser allt som ett äventyr och tycker att det är hur festligt som helst. Ännu roligare blir det förstås när grannar och bekanta som är i närheten kommer promenerandes ned till oss, haha. Tur som var har jag hjälpsamma föräldrar som kom och drog upp oss ur det där rackarns diket.

Tack vare den mer klarsynta Gustaf hade kunde vi ha en riktigt trevlig dag, trots den sega starten. Vi hade supertrevligt hos våra vänner och till kvällen blev vi spontant inbjudna till två andra kompisar på glögg.

Såhär glad var jag som lyckligt ovetande om vad som skulle komma.

Såhär glad var jag som lyckligt ovetande om vad som skulle komma.

Gör bilen fin.

Gör bilen fin.

Ångesten när man måste ringa föräldrarna och be om bärgning. (Ja Gustaf var noga med att dokumentera precis allt).

Ångesten när man måste ringa föräldrarna och be om bärgning. (Ja Gustaf var noga med att dokumentera precis allt).

När jag vill vara irriterad, men Gustafs ständiga leende gör det svårt.

När jag vill vara irriterad, men Gustafs ständiga leende gör det svårt.

Haha, ja vad säger man?

Haha, ja vad säger man?

 

Att få igång maskineriet

Jag är egentligen ingen morgonmänniska. Jag har kunnat sitta uppe länge på kvällen (då jag varit som mest produktiv) och sen känns det helt onaturligt att gå upp före klockan åtta, som att det inte ens kan vara hälsosamt. Då är jag trött, seg och kan inte få något gjort. Men i själva verket handlar det bara om att starta upp kroppen, få igång blodcirkulationen och förstås inte gå och lägga sig alltför sent. Nu är jag jätteproduktiv om dagarna och mest trött på kvällen.

Frisk luft på morgonen hjälper mig också att komma igång. Det får jag varken jag vill eller inte, för dasset ligger en bra bit ifrån huset haha.

Frisk luft på morgonen hjälper mig också att komma igång. Det får jag varken jag vill eller inte, för dasset ligger en bra bit ifrån huset haha.

En kopp med varm choklad eller chailatte funkar om man vill ha en sockerchock.

En kopp med varm choklad eller chailatte funkar om man vill ha en sockerchock.

Det är bra när man är motiverad av att det är så roligt att få gå och släppa ut hönsen!

Det är bra när man är motiverad av att det är så roligt att få gå och släppa ut hönsen!

Och det här är vad jag gör om dagarna när jag inte mockar, rider eller matar hönsen. Tillbaka i min gamla konstskola med massor av nya idéer och skaparglädje! Det här är grunden till en fjällräv som ska målas i olja.

Och det här är vad jag gör om dagarna när jag inte mockar, rider eller matar hönsen. Tillbaka i min gamla konstskola med massor av nya idéer och skaparglädje! Det här är grunden till en fjällräv som ska målas i olja.