Månklart

Även om fullmånen ibland hindrar mig från att sova ordentligt så älskar jag månsken. När jag var liten var månen en sån inspirationskälla för alla mina lekar, fantasier och historier jag skrev. Jag var en riktig vampyr- och varulvsfantast när jag var barn. Nu tänker jag inte lika mycket på monster och blodsugare, men jag tycker fortfarande att månen känns lite extra magisk.

Flyta omkring

Hänga med vänner på flytbryggan – bland det skönaste på sommaren. Det har blivit fika, frukost, bad och jammande på vår flytbrygga i sommar. Vi stakar oss ut i sjön så att man kan ligga och flyta på mitten.

Om kardemummaskorporna hade varit en öl hade detta kunnat bli en bra pripps blå-reklam.

Och den här bilden var inte alls poserad…

Loppis och gåvor

Vi har inte hunnit med supermånga loppisar i sommar. Det är väl trädgården och odlandet som sugit åt sig all vår tid. Men vi har gått en del och kikat på stadsmissionen och så fick vi massa fina saker av Mammim  och Farfar när de var på besök.

De här assietterna hittade jag på Stadsmissionen, absolut älskar dem.

Syren vid entrén

Vid ingången till vår trädgård växer en massa syrener, båda lila och vita. Oerhört vackert när de blommar. Bylur fick ta sig en tur i trädgården och bilden på när han kommer ut bland syrenerna blev nästan onödigt vacker, som några skrev på instagram. Tycker dock mest att det handlar om att min häst är så vacker, även om blommorna gör sitt 😉

Med snö på gren och månens sken, syns varenda stock och sten

Tänk vad snön lyser upp. När månen är stor blir det som en enorm strålkastare som reflekteras mot den glittrande, vita marken. Igår började vi dagen med att åka runt och ta bilder i vår socken. Sen begav vi oss in på demonstration i Stockholm. Nazister höll en demonstration mot ”främlingsinvasionen” i Sverige och vi gick därför på motdemonstrationen vid Sergels torg. Jag får nog skriva ett eget inlägg om det hela. Just nu är det lite för mycket för att ta in.

Efter demonstrationen åkte vi hem till Gustafs familj och blev bjudna på gott fika. Vi passade även på att fylla våra vattendunkar (vi har ju som känt inget rinnande vatten i torpet). Sen hämtade vi en vän till Gustaf som skulle komma över på middag. De har träffats genom Kompis Sverige – en organisation som jobbar med att föra samman nysvenskar med etablerade svenskar så att man kan hjälpa folk att integreras i samhället. Vi hade det supertrevligt, men det gjorde så ont att höra hans historier från Syrien. Om vänner och släktingar han inte längre har. Desperationen när han berättade om hur de inte gjort någonting, ingenting alls, och ändå blir hänsynslöst mördade. Att tänka att nazister från Nordiska motståndsrörelsen tidigare samma dag vandrade på Stockholm gator i protest mot att hjälpa människor som han, det är svårt att förstå. Då får man försöka fokusera på månens vackra sken, glittret i snön och glädjen över att just han lyckats fly och komma till Sverige.