Den där Gustaf

Jag kan bli helt ställd av tanken på att jag hade sån tur att träffa Gustaf. Då var han en 20-årig livsnjutare med lite förortstugg, helt utan en tanke på att en dag bli lantis. Idag är han på nåt sätt allt det där han var en gång, men med skit under naglarna, gröna fingrar, vana vid djur och en stark kärlek till naturen. Det hade han visserligen sedan han var liten, men den är nog ännu starkare nu. Han är min axel att gråta mot, mitt personliga lyckopiller, min livscoach och en del av min mening med livet just nu. Ingen skrattar jag så mycket med som med Gustaf. Ingen har jag så tidigt vågat vara mig själv med. Och kanske framför allt, ingen annan har lyckats vara tillsammans med mig i mer än fyra månader tidigare, haha!

Nu när vi förlorade Skorpan har jag varit helt förstörd. Inte alls beredd på att det ens kunde hända. Det var som för tre år sedan, när Faramír fick en toxisk inflammation i tarmen. När veterinären sa till mig där och då i isoleringsboxen på Ultuna att de skulle göra vad de kunde, men han kanske inte kommer klara sig, då höll jag på att svimma. Hela världen vändes uppochner. Samma sak kände jag nu. Hur blev det så här? Det här var inte enligt planen, det här får inte ha hänt. Faramír klarade sig tack och lov, men Skorpan måste jag acceptera att leva utan. Hade jag inte haft Gustaf vid min sida hade det här varit så mycket värre att gå igenom. Jag har problemet att jag inte kan gråta inför folk. Ingen bra egenskap. Men med Gustaf bara forsar tårarna vilket jag tror är så viktigt för att bearbeta. Jag har stått vid hans sida och gjort allt jag kunde för att stötta honom när hans vän plötsligt gick bort för två år sedan. Nu står han där vid min sida. Man kan tycka att det låter fånigt, det är ju bara en katt. Fast en katt som bott med oss i ett år och som vi kämpat så med för att få trygg. Som har gett så mycket kärlek. En liten familjemedlem.

Han hade aldrig ridit innan han träffade mig, nu hjälper han mig i stallet, följer med på skogsturer och drömmer om en egen bruksnordis 🙂

Rensning i åkern i somras, med båda älsklingarna som sällskap. De ville så gärna vara med <3

Finare vet jag inte.

Snövit

Vi fick en fågelmatare av pappa. Den är superfin och enormt populär hos alla småfåglar. Jag har bestämt mig för att bli som Snövit, jag vill att alla fåglar, rådjur dovhjortar och andra som kommer hit ska bli så vana vid mig att de börjar följa med och hjälpa mig med tvätt och dylikt. Känns ändå som en rimlig vision. Som det är nu accepterar de att jag står fem meter bort. Kommer jag närmre flyr de i ren förskräckelse, haha. Vi får väl se hur snabbt jag tämjer dem…

Talltita eller entita, det är frågan.

De tror helt klart inte att det kommer räcka till alla.

Men Skorpan, hur kommer det sig att du står precis under fågelmataren?

Vattenslangarna från sjön är tömda, men en liten droppe hade letat sig ut och frusit till.

Kacklande

Ja visst är det ett himla kacklande när hönsen struttar omkring huset. De ropar varg typ fem gånger om dagen (högljutt kacklande/skrikande som de gör om tex en rovfågel kommer). Tre gånger har sparv- eller duvhök försökt ta någon av tupparna. Alla gånger har vi sprungit ut fort som attan och hindrat attacken. Man hör visserligen en viss skillnad i intensitet i den här typen av skrik-kackel, men man tar ju såklart det säkra för det osäkra och springer ut ex antal gånger för mycket.

Men hur störigt det än kan vara har vi dem hellre ute när vi är hemma än att de ska vara i hönsgården hela tiden. De mår så bra av att få gå fritt. Det är samma med hästarna, vi skulle kunna ha dem en och en så undviker vi skador. Men när man ser hur bra de mår av att få gå i sina flockar (mellan 5 och 8 hästar ungefär) så är det värt risken. Hästar ska vara hästar, höns ska vara höns och katter ska vara katter och också få vara ute och äventyra. Man kommer förlora någon och en eller annan kommer bli skadad, men hellre ett kort och rikt liv än ett långt, men ofullständigt.

Narnia

Ibland känner jag att jag gillar frost mer än snö. När det är tjockt med frost så syns fortfarande naturens färg där under, så att allt skiftar i lite pastelliga färger där under. Allt är klätt i ett frasigt täcke av iskristaller. Fast samtidigt har snön sin egen charm. När allt är sådär vadderat och underbart vitt. Jag är glad att få lite av båda helt enkelt.

På väg till gården kör jag över ån som ringlar sig mellan gårdarna i Markim. Det är samma å som passerar oss och knyts an i vår lilla sjö.

Så vackert att man kan dö.

Utsläpp

Innan jag själv äter frukost på morgonen ger jag katterna mat och släpper sedan ut dem och hönsen. Det är en härlig morgonrutin. Sen kommer jag förstås till gården och släpper även ut hästarna.

Pippi ska kolla om det inte finns något kvar i matskopan.

Gulle provsitter min grind.

En busig Mysak redo för dagens äventyr.

And off he goes.

Kalas i grönsakslandet.

Vackra Skorpan tar det lugnt uppe på hönsgården <3

Frostträdgård

När frosten kommer förändras allt…

…bland annat allt som växte i köksträdgården, haha! Tur att vi kunde skörda det mesta i alla fall.

Nätet satte vi upp för att försöka hålla hönsen ute ur köksträdgården. Det fungerade inte.

Nästa år kanske vi ordnar ett bättre staket så att hönsen inte kommer in i trädgården under odlingssäsongen. Det finns ju gott om annan plats där de kan vara.

En frussen rosenknopp.

Och en lika frussen vallmo.

Oktober

En härlig månad, Oktober. I alla fall när vädret är med oss och dagarna inte är alltför mörka.

Bär i vår idegran

Min hönskarl.

I början av oktober ”sålde” vi också vår första tupp – Sturkas flyttade hem till Catarina som har häst hos oss. Hennes tupp hade plötsligt vandrat vidare vilket förstås är tråkigt, men för oss känns det i alla fall väldigt bra att han kom just dit. Hon fick honom mot lite hembakat, en bra deal 😉

Lite skralt med stjärtfjädrar, men vi är taggade på att få hälsa på honom så småningom och se hur han vuxit till sig!

Konst i Roslagen

I år deltog alltså jag och Gustaf i konstutställningen och konstrundan ”Konst i Roslagen”. Det har hållit på i 20 år och varje år är samlingsutställningarna i de olika kommunerna väldigt välbesökta. Förutom att alla Vallentunas konstnärer representeras på utställningen på kulturhuset har alltså nyfikna besökare möjlighet att åka runt och besöka gallerier eller öppna ateljéer där konstnärerna ställer ut flera verk. Nu har ju jag och Gustaf öppnat ett eget galleri på hästgården, men vi såg detta som ett ypperligt tillfälle att få bjuda ut folk till Sjöstugan för att inte bara titta på konst, utan även se allt vi gjort i trädgården. Många vänner och bekanta som inte tidigare haft möjlighet att komma ut passade nu på och det var så roligt!

Det kom så mycket mer folk än vi väntat oss. Vi låg längst bort av alla Vallentuna-konstnärer så det är inte som att folk kunde ta oss i förbifarten. Sen hade vi öppet en helg extra (i förtid) för att vi tyckte det skulle bli kul. Bara den första helgen kom nästan åttio personer och det dök upp flera som efter att ha tittat på hemsidan valt ut just oss för att besöka!

Vi sålde jättemycket vilket förstås är halva syftet, men förutom det fick vi också massa härliga möten, folk erbjöd saker vi behövde, delade med sig av odlingserfarenheter och massa annat. Två toppenhelger helt enkelt.

Inifrån atlején som förr var vårar sovrum… Gustafs påhitt från början…

Jag tog inte en enda bild själv, hade så fullt upp med att fixa fika och umgås och sälja tavlor. Men jag har lånat bilder från några av våra härliga besökare!

Hönsen var poppis.

En av målningarna jag sålde. Fotografierna från samma tillfälle har jag lagt ut i ett tidigare inlägg. Fotat vid socknens enda mjölkgård.

Min sysslingdotter Lo, såld till min syssling (såklart) <3

Och denna ställdes ut på Vallentuna Kulturhus där den också såldes. Jag framför Vivelstasjön, den har jag lagt upp bild på förut 🙂

Kantat

Till sist fick vi tid över (eller trollade vi fram tid över) för att färdigställa kanten till köksträdgården. I och med att vi planerar att ha en växthus i köksträdgården så är en del lite provisorisk, men i och med konstrundan i början av oktober kändes det kul att få det hela hyfsat klart.

Det här blev våran eventbild för konstrundan (Konst i Roslagen). Hur snygg? 😉

Äntligen inga fler tomma ytor utan duk eller grus. Det kändes som att köksträdgården blev sanlöst mycket större.

Lite krattning på gruset så är det finemang!

Ingen bra bild (tog den mest för vår egen skull), men här ser ni hur kanten blev ovanifrån.

Mot muren är det tänkt att växthuset ska byggas så småningom.

Vi är supernöjda.