Citron- och ingefärsshots

Det är ingen hemlighet att jag och Gustaf dricker mycket te med citron och ingefära. En gång tyckte jag inte ens om det, men jag var tvungen att dricka för min hals under en teaterföreställning. Sen tog det inte lång tid innan min hjärna insåg att det där var något alldeles speciellt mummigt. Så fort vi känner en förkylning nalkas, så gör vi te med citron, ingefära och honung. Men orkar man inte stå flera gånger om dagen kan man såklart göra en ordentlig omgång och ställa i kylen. Går både att dricka kallt och att blanda med tevatten.

Jag behöver nog inte ens skriva receptet, det bästa är att höfta lite. Ta en stor ingefära, kanske 250 g eller så. Skala och riv fint i 1 liter vatten. Antingen låter du detta stå och dra i någon timme om du vill sila av den rivna ingefäran, eller så gör du som vi och låter den vara kvar. Då kan du på en gång ringla i honung i valfri mängd och krama i ca 2 citroner. Jag brukar alltid smaka av för att se att det är rätt balans bland ingredienserna 🙂 Tappa upp på flaskor och in med dem i kylen!

Kalas

Vi har varit på 1-årskalas hos våra vänner i Knivsta. Jag inser att vi har kommit upp i den åldern då folks barn blir ytterligare en påminnelse om hur fort tiden går, haha!

Thessan och Fredrick är såna där vettiga föräldrar som inte önskar sig onödigt skräp till sin tjej och som inte heller göder henne med vitt socker. Rawbollar brukar man säga att barn ratar, vilket visserligen stämmer om de redan blivit sockerberoende. Men Aurora pressar i sig dem som om det inte fanns en morgondag.

Hembakad hönökaka

Hönökaka kan ju vara ett av mina favoritbröd. Det är inte helt enkelt att baka i vedugn där man inte vet temperaturen, men går gör det! Här kommer receptet, jag gör ofta dubbel sats när jag bakar bröd, går bra att frysa in också 🙂

Hönökaka

Du behöver:

25 g jäst

3 dl mjölk

50 g rumsvarmt smör

0,5 dl ljus sirap

1 tsk salt

3 dl rågsikt

ca 5 dl vetemjöl

Tillagning:

  1. Värm mjölken till fingervärme (37 grader)
  2. Smula jästen i en bunke, häll över mjölken och rör tills jästen löst sig.
  3. Tillsätt smör, sirap, salt, rågsikt och vetemjöl (lite i taget så att du ser när det är lagom).
  4. När du har en smidig deg, knåda den kraftigt i 5-10 minuter. Låt sedan jäsa under bakduk i upp till 60 minuter.
  5. Dela degen i fyra (eller fler om du vill ha mindre) bitar och kavla ut till runda kakor.
  6. Sista vändan ska du kavla med en kruskavel men jag kan ibland tycka att man behöver nagga extra med gaffel.
  7. Lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper och jäs under bakduk i 25-30 minuter.
  8. Sätt ugnen på 250 grader, grädda i mitten av ugnen i 6-8 minuter. Jag brukar kika för att se när de fått rätt färg.
  9. Avnjut med smör som smälter ned på händerna när man håller i mackan 😉

Matsällskap

När vi har suttit vid vår uteplats och ätit under sommaren har vi haft publik varje gång. Sällskapssjuka och väldigt sugna höns har stått i hönsgården precis bakom och suktat efter allt gott vi haft på tallrikarna. Hade det inte varit för katterna hade vi släppt ut dem tidigare, men frågan är om vi inte hade suttit med elva hönor och tuppar på bordet då…

När allt på tallriken är odlat i den egna trädgården <3

Som sagt…

Mariannelund

Innan träffen i Vimmerby startade passade jag på att besöka Mariannelund. En trevlig liten del av Sverige med ett väldigt trevligt karamellkokeri. Godisgris som jag är passade jag på att köpa på mig lite gott.

Till Gustaf köpte jag med mig senap, en whiskeysenap som jag visste att han skulle gilla skarpt.

Många fina hus fanns där. bland annat detta som till synes var helt övergivet.

Kräftkalas

Vi gick på ett litet kräftkalas hemma hos Gustafs familj. Det sista av vår egen snaps slank med. Herre vad god den är, så fruktig att man knappt känner spritsmaken, riktigt farlig med andra ord.

Deras nya kattunge, Vera, ville hemskt gärna leka med mina fjäderörhängen.

Hopplöst söt!

Och lagom till hemgång blev jag magsjuk. Eller det var jag ju redan innan och borde ha lyssnat på min kropp, kräftorna gjorde inte precis saken bättre… Veckan efter behöver jag inte redogöra för. Det räcker med att säga att en partner som Gustaf, det är inte fel att ha i sina svaga stunder. (Inte helt fel i de starka heller) 😉

Gransirap

Tidigt i våras gick jag och plockade en massa granskott, ni vet de där nya, ljusgröna sakerna. Av dem gjorde vi sedan gransirap, hur enkelt som helst! Du bara varvar granskott och socker i en lufttät burk, se till att sockret täcker granskotten på ytan. Sen ska burken stå i fönstret i typ två månader och så smälter sockret ner i solskenet. Sen silar man alltihopa och förvarar i en burk. Lätt som en plätt och kul att ha på pannkakor eller i teet.

Eget te

De bästa presenterna att ge bort är de man gjort själv, tycker jag i alla fall. Gustafs vän Calle fyllde 30 och då fixade vi hemmagjorda (eller kanske snarare hemmaplockade) teer, som vi gjorde en lite fin upphängning åt. De har ett torp som de håller på att rusta upp och vi tänkte att det skulle passa bra där.

Se dig omkring i naturen så kommer du kunna hitta både det ena och det andra att göra te av. Vi hade nässlor, älgört (som är en medicinalväxt) och svartvinbärsblad. Påsarna sydde jag av gamla linnehanddukar  vi köpt på loppis 🙂

Att bli välkomnad hem

När Gustaf och jag varit borta över dagen och kvällen blir vi alltid varmt välkomnade av Skropan och Mysak. De är nog mer som hundar generellt än katter. Katter “ska ju vara” självupptagna individer som inte bryr sig ett skvatt om människorna så länge de ger mat på beställning och ger gos när så krävs. Men vi hade en himla tur att de två kattungar vi hittade i ladan råkade vara de finaste vi kunde tänka oss. De kommer jamande och möter oss och vill gärna vara nära mest hela tiden. Nog känner man sig välkomnad hem alltid.

Och apropå välkomnad så hängde en kväll en fin liten påse på vår dörr. På lappen stod det “namnsdagsgrattis till Eleonor från Ellinore”. Ellinore är ena grannbarnet som är tre år gammal och världens gulligaste. Hennes storebror heter Alfred och är lika bedårande han. Nu hängde alltså en liten namnsdagspresent på dörren med hemgjord sylt. Den. Godaste. Sylt. Vi. Ätit. Skojar inte, den var helt sjuk. Jordgubb- och rabarbersylt. Jag fick senare receptet (var ju tvungen att prova!) och den blev inte alls lika god. Men sånt är livet, tur att vi har de grannar vi har i alla fall!

Mitt eget försök som blev okej men inte i närheten lika gott som originalet!

Världens bästa farmor

Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket våran farmor och farfar har betytt för oss genom åren. De är så omtänksamma, osjälviska (nästan lite för ibland) och sanslöst roliga att umgås med. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi kallar vår farmor för Mammim. Tidigare i somras hade vi ett litet födelsedagsfirande i efterskott, Mammim fyllde nämligen år i juni. Då tyckte Gustaf och jag att det vore kul att låta dem komma ut till torpet, dels för att få se allt vi donat med, men också för att vi skulle få skämma bort dem lite.

Vi grillade god vegetarisk mat, jag hade bakat en lågsockertårta eftersom Mammim har diabetes. Hon om någon förtjänar att ta en normalstor tårtbit, så då fick det bli lite mer sockerfritt! Receptet finns här på bloggen om man söker på just “sockerfri”.

Det var en så härlig, strålande sommardag när de var här. Väder eller sällskap hade aldrig kunnat vara med perfekt.

Linn, mamma och Gustaf.

Världens bästa <3

Pose framför köksträdgården. Här var mycket gjort, men vi hade inte hunnit börja odla mycket än.

Kycklingarna tyckte ett tag att det var rysligt mysigt att knö in sig under Gullefjun som inte verkade misstycka.