Tre år

Det är bara för mig att inse att en liten romantiker bor inom mig. Jag har inte tänkt på det förr, men när jag ser tillbaka på de få lite längre relationer jag haft (och när jag säger längre menar jag 4-6 månader) så har jag varit himla romantisk vid tillfällen. Ja, fram tills att jag tröttnat på karln och gått vidare. Ett tag började jag tro att jag helt enkelt inte var lämpad för förhållanden, hur romantisk jag än var. Men sen träffade jag Gustaf som bekräftade att jag bara inte träffat rätt ännu, vilket jag ju innerst inne visste.

Jag tror inte att det bara finns en person för oss i livet. Det finns ett helt gäng, men man ramlar kanske inte över dem var dag. Jag tror också att en person som är rätt för dig när du är 20 kanske inte är det när du är 35. Därför skulle jag aldrig kunna lova någon att dela hela livet tillsammans, ”tills döden skiljer oss åt”. För hur i hela världen ska man veta att man fortfarande vill det om tio år? Gustaf och jag lovar varandra ingenting, förutom att alltid försöka vara ärliga (mot varandra och oss själva) och att bara vara tillsammans så länge vi gör varandra lyckliga. Sen har vi som alla våra dippar, och dem får man ta hänsyn till. Men det viktiga är att jag är med honom för min skull och att han är med mig för sin skull. Då kanske det faktiskt håller livet ut ändå. Tre år har gått sedan vi träffades, och vi räknar den dagen snarare än när vi ”officiellt” blev ett par, eftersom vi inte riktigt ser det som det viktiga. Det är rekord för oss båda, men i synnerhet för mig.

Jag överraskade lite med middag, present och tårta. Ni ska bara veta vad glad han blev. Han tycker nog om att leva med en romantiker.

Gick all in med rosigt papper och faktiska röda rosor.

Till mat åt vi Pulled Oumph, sallad, gurka, egen potatis, egen chili, egna tomater och egen rödlök. Det är inte fy skam det.

Har ni sett en så vacker människa förut?

Sen blev det white lady-tårta, en stor favorit.

Saffransscones

Jag har strikta regler gällande lussebullar, de får absolut inte ätas för tidigt! Samma gäller med exempelvis julmust. Men man kan ju inte hjälpa det där extrema julsuget som kommer redan såhär i november. Det måste stillas på något sätt. Då upptäckte jag saffransscones! Det är scones vilket man såklart får äta när som helst på året, men med den där lilla julesmaken som man så desperat behöver. Fullträff helt enkelt.

Saffransscones

Du behöver:

5 dl vetemjöl

3 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1 tsk socker

1 eller 2 påsar saffran, beroende på hur mkt smak du vill ha

50 g smör eller margarin

2 dl mjölk

Tillagning:

  1. Sätt ungen på 250 grader.
  2. Blanda mjöl, bakpulver, salt, socker och saffran i en bunke.
  3. Dela matfettet i mindre bitar och finfördela dem i mjölblandningen med maskin eller fingertopparna.
  4. Tillsätt mjölken och rör snabbt ihop degen.
  5. Platta ut till valfri form på en plåt med bakplåtspapper, jag brukar göra rundlar.
  6. Nagga med en gaffel och skär ut bitar med en vass, mjölad kniv. Jag gör kryss över rundlarna.
  7. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter. Jag åt med vår jordgubbs- och rabarbersylt med smak av kanel vilket var svingott.

Borglundslimpa

Jag verkligen älskar att baka bröd. Baka över huvud taget förstås, men bröd är liksom något särskilt. Brödbak känns liksom som en tradition som pågått i årtusenden och när jag och min syster var små kunde vi stoppa i oss smörgåsar i mängder. Det bästa var förstår när mamma bakade scones! Nu har jag också en kategori som heter just bröd här på bloggen där ni kan kika om ni behöver inspiration inför nästa bak. Jag försöker prova på lite olika recept, jag vill inte gärna fastna i att baka samma bröd hela tiden även om några favoriter såklart får återkomma. Den här brödet kallas Borglundslimpa och efter att ha bakat mängder av mina grahams – och linfröbullar som man måste stå och rulla en efter en var det en ren fröjd att bara slänga ihop två limpor istället. Ett enkelt och o så gott bröd.

Borglundslimpor (2 st)

Du behöver:

5o g jäst

1 liter kallt vatten

1 msk salt

1 dl havrekli (vetekli går också bra)

2 dl fiberhavregryn

Ca 2,2 liter vetemjöl

Tillagning:

  1. Smula jästen i en stor bunke. Strö saltet över så att jästen börjar lösa sig. Häll sedan över lite av vattnet och rör tills jästen löst sig.
  2. Tillsätt resten av vattnet, havrekliet och fiberhavregrynen. Arbeta i det mesta av mjölet tills degen släpper bunkens kanter.
  3. Strö ett tunt lager mjöl över degen, lägg över en bakduk och låt jäsa i ungefär 2 timmar i rumstemperatur.
  4. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta in det sista av mjölet.
  5. Dela degen och forma till två något ovala limpor. Mjöla dem lätt och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Jäs under bakduk ca 1 timme.
  6. Gör tre snitt i limporna med en vass kniv, grädda sedan i ugnen i 275 grader i 10 minuter. Sänk värmen till 200 grader och grädda i ca 20 minuter till.
  7. Låt bröden kallna på bakgaller, ät och njut.

Citron- och ingefärsshots

Det är ingen hemlighet att jag och Gustaf dricker mycket te med citron och ingefära. En gång tyckte jag inte ens om det, men jag var tvungen att dricka för min hals under en teaterföreställning. Sen tog det inte lång tid innan min hjärna insåg att det där var något alldeles speciellt mummigt. Så fort vi känner en förkylning nalkas, så gör vi te med citron, ingefära och honung. Men orkar man inte stå flera gånger om dagen kan man såklart göra en ordentlig omgång och ställa i kylen. Går både att dricka kallt och att blanda med tevatten.

Jag behöver nog inte ens skriva receptet, det bästa är att höfta lite. Ta en stor ingefära, kanske 250 g eller så. Skala och riv fint i 1 liter vatten. Antingen låter du detta stå och dra i någon timme om du vill sila av den rivna ingefäran, eller så gör du som vi och låter den vara kvar. Då kan du på en gång ringla i honung i valfri mängd och krama i ca 2 citroner. Jag brukar alltid smaka av för att se att det är rätt balans bland ingredienserna 🙂 Tappa upp på flaskor och in med dem i kylen!

Kalas

Vi har varit på 1-årskalas hos våra vänner i Knivsta. Jag inser att vi har kommit upp i den åldern då folks barn blir ytterligare en påminnelse om hur fort tiden går, haha!

Thessan och Fredrick är såna där vettiga föräldrar som inte önskar sig onödigt skräp till sin tjej och som inte heller göder henne med vitt socker. Rawbollar brukar man säga att barn ratar, vilket visserligen stämmer om de redan blivit sockerberoende. Men Aurora pressar i sig dem som om det inte fanns en morgondag.

Hembakad hönökaka

Hönökaka kan ju vara ett av mina favoritbröd. Det är inte helt enkelt att baka i vedugn där man inte vet temperaturen, men går gör det! Här kommer receptet, jag gör ofta dubbel sats när jag bakar bröd, går bra att frysa in också 🙂

Hönökaka

Du behöver:

25 g jäst

3 dl mjölk

50 g rumsvarmt smör

0,5 dl ljus sirap

1 tsk salt

3 dl rågsikt

ca 5 dl vetemjöl

Tillagning:

  1. Värm mjölken till fingervärme (37 grader)
  2. Smula jästen i en bunke, häll över mjölken och rör tills jästen löst sig.
  3. Tillsätt smör, sirap, salt, rågsikt och vetemjöl (lite i taget så att du ser när det är lagom).
  4. När du har en smidig deg, knåda den kraftigt i 5-10 minuter. Låt sedan jäsa under bakduk i upp till 60 minuter.
  5. Dela degen i fyra (eller fler om du vill ha mindre) bitar och kavla ut till runda kakor.
  6. Sista vändan ska du kavla med en kruskavel men jag kan ibland tycka att man behöver nagga extra med gaffel.
  7. Lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper och jäs under bakduk i 25-30 minuter.
  8. Sätt ugnen på 250 grader, grädda i mitten av ugnen i 6-8 minuter. Jag brukar kika för att se när de fått rätt färg.
  9. Avnjut med smör som smälter ned på händerna när man håller i mackan 😉

Matsällskap

När vi har suttit vid vår uteplats och ätit under sommaren har vi haft publik varje gång. Sällskapssjuka och väldigt sugna höns har stått i hönsgården precis bakom och suktat efter allt gott vi haft på tallrikarna. Hade det inte varit för katterna hade vi släppt ut dem tidigare, men frågan är om vi inte hade suttit med elva hönor och tuppar på bordet då…

När allt på tallriken är odlat i den egna trädgården <3

Som sagt…

Mariannelund

Innan träffen i Vimmerby startade passade jag på att besöka Mariannelund. En trevlig liten del av Sverige med ett väldigt trevligt karamellkokeri. Godisgris som jag är passade jag på att köpa på mig lite gott.

Till Gustaf köpte jag med mig senap, en whiskeysenap som jag visste att han skulle gilla skarpt.

Många fina hus fanns där. bland annat detta som till synes var helt övergivet.

Kräftkalas

Vi gick på ett litet kräftkalas hemma hos Gustafs familj. Det sista av vår egen snaps slank med. Herre vad god den är, så fruktig att man knappt känner spritsmaken, riktigt farlig med andra ord.

Deras nya kattunge, Vera, ville hemskt gärna leka med mina fjäderörhängen.

Hopplöst söt!

Och lagom till hemgång blev jag magsjuk. Eller det var jag ju redan innan och borde ha lyssnat på min kropp, kräftorna gjorde inte precis saken bättre… Veckan efter behöver jag inte redogöra för. Det räcker med att säga att en partner som Gustaf, det är inte fel att ha i sina svaga stunder. (Inte helt fel i de starka heller) 😉

Gransirap

Tidigt i våras gick jag och plockade en massa granskott, ni vet de där nya, ljusgröna sakerna. Av dem gjorde vi sedan gransirap, hur enkelt som helst! Du bara varvar granskott och socker i en lufttät burk, se till att sockret täcker granskotten på ytan. Sen ska burken stå i fönstret i typ två månader och så smälter sockret ner i solskenet. Sen silar man alltihopa och förvarar i en burk. Lätt som en plätt och kul att ha på pannkakor eller i teet.