Kalvdans

När grannen som är vår lokala mjölkbonde erbjuder färsk råmjölk att hämta på gården kan man ju inte tacka nej! Jag har heller aldrig gjort kalvdans så då måste jag bara prova. Alltid en utmaning eftersom vi lagar allt i vedspis men med lite finess går det. Kan inte säga att jag är såld, men man måste förstås ge sig en chans att vänja sig vid något nytt också. Tror att det finns olika sätt att göra den på så ska försöka utforska mer och se om det finns ett riktigt topprecept.

Råmjölken är alldeles gul och fin!

Gustafs födelsedag

Så var det Gustafs tur att fylla år. Det innebar som alltid ledtrådar, överraskningar och underhållning hela dagen. Till att börja med hade jag tänt en eld vid vår grillplats. Han fick sång och mys på sängen och sen en ledtråd som ledde honom ut i det vackra vinterlandet. Vi åt “lyxpinnbröd”, äggröra i gjutjärnspanna, stekte på ägg med kanel och smör och åt med turkisk yoghurt. Känner mig som ett geni för det där var nog den bästa frukostupplevelse vi båda haft. Så tyst och stilla, så kallt och vackert och perfekt på alla sätt. Senare åkte vi in till stan på en konstutställning Gustaf velat besöka och efter det mötte vi upp min syster och såg en pjäs på Dramaten. En bra dag om du frågar mig (och jag är rätt säker på att Gustaf håller med).

Kolla den där frosten!

Julafton

Julafton kan nog vara den dag jag gillar mest. Fast den har lite konkurrens sedan några år tillbaka eftersom Gustaf och jag spenderar dagen på olika håll. Vi har båda familjer som hemskt gärna vill ha oss hos sig och så får det vara tills vidare. Vi spenderar ju nästan alla de andra 364 dagarna tillsammans, så vi överlever. På min julafton finns ändå alltid de andra mest viktiga personerna i mitt liv. Mammim och farfar, mamma och pappa och Linn (som numer också har sin pojkvän med vilket gör det ännu trevligare). Här kommer bilder och lite mat-tips för den som är intresserad 🙂

Världens bästa farmor Mammim stökar för fullt i köket <3

Vi turades om vid spisen 🙂

Ta-daa! Till vänster: en vegansk julskinka (halvfabrikat). Helt okej, men jag tror vi satsar på typ rotselleri nästa år.
Till höger: Vildsvinsskinkan som jag och Gustaf preppat. Tyvärr hade jag den liiite för länge i ugnen så den blev något torr, men annars supergod.

Min syster älskar laxrullar med pepparrotskräm, så jag gjorde dillmarinerade, skalade tomatbitar med pepparrotskräm som vegeratiskt substitut 🙂 Och sen, lagrad julmust – det blir inte bättre än så!

Ägghalvor (från våra hönor) med skagenröra. Jag gjorde också vegetarisk skagen vilket jag verkligen kan rekommendera. Gustafs gudomliga rödbetssallad i bakgrunden. Fick inte med min senapsslungade brysselkål på bild tyvärr, men den är också ett tips.

Såhär dukar vi upp i köket varje år. Bästa stunden på hela året skulle jag nog säga.

Granen som jag och Gustaf hämtade med alla klappar under.

Tomtemor 🙂

Min vackra syster.

Jag och katten Aramis.

Amatörerna

Gustaf och jag äter absolut mest vegetariskt (eller lakto-ovo-vegeratiskt om man ska vara korrekt). Vi har haft perioder med endast veganskt för att utmana oss själva och bryta mönster av att ha animalier lite “bara för att”. När jag först bestämde mig för att bli vegetarian så var det egentligen för att jag ville dra ned på köttkonsumtionen, inte äta så mycket. Men det var svårt, hade jag idétorka så åkte de där snabblagade köttbullarna eller korvarna ner i matkorgen ändå. Så för att sluta “fuska” gav jag mig fasen på att bara äta vegetariskt. Det var svårt till en början, men rätt som det var hade det blivit lite av en självklarhet och något jag inte ens tänkte på.

Under den här tiden pluggade Gustaf konst i New York och även han hade gått över till vegetariskt eller veganskt. Numer är vi väl det som kallas flexitarianer. Vi köper aldrig kött i butiken, inte alls. Men blir vi bjudna står vi inte nödvändigtvis över. Jag kan dock bara äta ytterst små mängder kött efter att ha varit vegetarian, min mage klarar inte av det på samma sätt längre (och mår generellt myyycket bättre utan kött).

Jag påstår inte att vi är några helgon för att vi “bara köper närproducerat de ytterst få gånger vi äter kött” eller “bara äter vilt som vi fått av grannen”. I framtiden tror jag att vi kommer gå ner från våra typ 5-10 måltider med kött om året till 0. Men just nu gör vi så här och jag tror att det ger effekt omkring oss. Mina föräldrar har sedan jag började äta vegetariskt dragit ned nästan helt på köttet. Min syster började med samma sak (hon hade också tänkt på det länge innan) och när hon träffade sin nya kille som är vegetarian gick hon helt över till vegetariskt.

De flesta har börjat svänga och jag tror helt och fullt att steg-för-steg fungerar mycket bättre för många än allt på en gång. Om någon skulle sagt till mig för fyra år sen att jag var tvungen att gå från köttätare till vegan på en dag skulle jag aaaaldrig hoppat på det tåget. Men skulle någon sagt “dra ner lite på köttet” så skulle jag inte ens haft någon invändning, fastän jag knappt åt grönsaker och riktigt rött kött var bland det bästa jag visste i matväg.

Julen är ju en knepig högtid när det kommer till maten. Vi har våra traditioner och dem vill vi inte gärna rubba på. Men även där kan man gå steg för steg. Hos min familj har vi valt att fokusera så mycket som möjligt på det vegetariska för att se till att det blir gott nog “på egen hand” och inte bara som tillbehör till alla kötträtter. Sedan bestämde vi oss för att inte köpa en “vanlig” julskinka för att inte stödja den industrin (den är i de flesta fall rätt hemskt som många vet). Jag och Gustaf frågade därför vår granne som är jägare om han hade en vildsvinsskinka som vi fick möjlighet att preppa till jul. Jojjomen, det hade han och vi bytte den mot några ägg 😉 Gustaf och jag skulle dela på den till våra respektive familjer. Men…. haha, ja ni skulle sett när vi skulle bena ur den. Slö kniv, ingen aning om vad som riktigt är vad och sjukt ovana vid att hantera kött på det viset. Vi (okej, Gustaf) klarade det till sist och den lades in i saltlag enligt konstens alla regler. Hur den smakar får vi väl se…

Så vad är det jag vill säga med detta långa inlägg? Jo, helt enkelt att vi alla kan tänka på våra val för att minska köttkonsumtionen vilket i förlängningen är bättre för klimatet, hälsan och djuren. Jag är inte den som prackar på någon mina livsval, jag tycker att det är både otrevligt och ineffektivt. men vill du ändra dina matvanor mot att äta mindre kött så är mina tips:

  1. Försök göra andra råvaror till huvudråvaran, prova att låta köttet vara ett tillbehör.
  2. Testa att utmana dig själv, kanske bara två veckor eller en månad, med att inte äta kött alls för att ändra dina vanor.
  3. När du väl köper kött, låt det kosta. Köp vilt, närproducerat och/eller ekologiskt och försök att få kött från en gård där djuren haft det drägligt.

Jag har gått från att vara en grönsakshatande köttälskare med hysteriskt dålig kost (näringen i maten jag åt förr var antagligen katastrofal) till en grönsaksdyrkande matälskare som kan äta kött vid ytterst få tillfällen, men helt utan att ha några särskilda cravings efter det. Så det går, tro mig.

Vänner som ställer upp

Jag säger inte att du ska bli vän med någon bara för att hen råkar vara händig, men händiga vänner är onekligen bra att ha. På konstskolan jag och Gustaf gick träffade vi Katt (Katarina). Hon och jag har hittat på en hel del rackartyg, pratat om djupa kärleksbekymmer och skrattat tills tårarna rinner. Hennes pojkvän Ilja är hur skön som helst och han och Gustaf klickar såklart jättebra. Så där som det ska va. Nu råkar också Ilja vara utbildad elektriker och när man ska inreda ett loft där kablarna går som ett jäkla spindelnät kan en elektriker komma väl till pass, haha. Först fick vi hjälp med att dra el till hönshuset och sen kom de och hjälpte oss med loftet. I gengäld har jag hjälpt till med lite CV:n, ansökningar till utbildningar med mera eftersom jag har lite koll på språk och skrivning och så bjuder vi alltid på riktigt god mat när de kommer. Katt är precis som jag och ska fota allting och slutar inte förrän hon har den perfekta bilden, det är lite skönt att inte vara ensam om att vilja plåta maten just som alla ska hugga in, haha!

Goda alkoholfria drinkar

Mums

Bästa bröderna låg och snosade intill varandra, som de alltid gör <3

Tre år

Det är bara för mig att inse att en liten romantiker bor inom mig. Jag har inte tänkt på det förr, men när jag ser tillbaka på de få lite längre relationer jag haft (och när jag säger längre menar jag 4-6 månader) så har jag varit himla romantisk vid tillfällen. Ja, fram tills att jag tröttnat på karln och gått vidare. Ett tag började jag tro att jag helt enkelt inte var lämpad för förhållanden, hur romantisk jag än var. Men sen träffade jag Gustaf som bekräftade att jag bara inte träffat rätt ännu, vilket jag ju innerst inne visste.

Jag tror inte att det bara finns en person för oss i livet. Det finns ett helt gäng, men man ramlar kanske inte över dem var dag. Jag tror också att en person som är rätt för dig när du är 20 kanske inte är det när du är 35. Därför skulle jag aldrig kunna lova någon att dela hela livet tillsammans, “tills döden skiljer oss åt”. För hur i hela världen ska man veta att man fortfarande vill det om tio år? Gustaf och jag lovar varandra ingenting, förutom att alltid försöka vara ärliga (mot varandra och oss själva) och att bara vara tillsammans så länge vi gör varandra lyckliga. Sen har vi som alla våra dippar, och dem får man ta hänsyn till. Men det viktiga är att jag är med honom för min skull och att han är med mig för sin skull. Då kanske det faktiskt håller livet ut ändå. Tre år har gått sedan vi träffades, och vi räknar den dagen snarare än när vi “officiellt” blev ett par, eftersom vi inte riktigt ser det som det viktiga. Det är rekord för oss båda, men i synnerhet för mig.

Jag överraskade lite med middag, present och tårta. Ni ska bara veta vad glad han blev. Han tycker nog om att leva med en romantiker.

Gick all in med rosigt papper och faktiska röda rosor.

Till mat åt vi Pulled Oumph, sallad, gurka, egen potatis, egen chili, egna tomater och egen rödlök. Det är inte fy skam det.

Har ni sett en så vacker människa förut?

Sen blev det white lady-tårta, en stor favorit.

Saffransscones

Jag har strikta regler gällande lussebullar, de får absolut inte ätas för tidigt! Samma gäller med exempelvis julmust. Men man kan ju inte hjälpa det där extrema julsuget som kommer redan såhär i november. Det måste stillas på något sätt. Då upptäckte jag saffransscones! Det är scones vilket man såklart får äta när som helst på året, men med den där lilla julesmaken som man så desperat behöver. Fullträff helt enkelt.

Saffransscones

Du behöver:

5 dl vetemjöl

3 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1 tsk socker

1 eller 2 påsar saffran, beroende på hur mkt smak du vill ha

50 g smör eller margarin

2 dl mjölk

Tillagning:

  1. Sätt ungen på 250 grader.
  2. Blanda mjöl, bakpulver, salt, socker och saffran i en bunke.
  3. Dela matfettet i mindre bitar och finfördela dem i mjölblandningen med maskin eller fingertopparna.
  4. Tillsätt mjölken och rör snabbt ihop degen.
  5. Platta ut till valfri form på en plåt med bakplåtspapper, jag brukar göra rundlar.
  6. Nagga med en gaffel och skär ut bitar med en vass, mjölad kniv. Jag gör kryss över rundlarna.
  7. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter. Jag åt med vår jordgubbs- och rabarbersylt med smak av kanel vilket var svingott.

Borglundslimpa

Jag verkligen älskar att baka bröd. Baka över huvud taget förstås, men bröd är liksom något särskilt. Brödbak känns liksom som en tradition som pågått i årtusenden och när jag och min syster var små kunde vi stoppa i oss smörgåsar i mängder. Det bästa var förstår när mamma bakade scones! Nu har jag också en kategori som heter just bröd här på bloggen där ni kan kika om ni behöver inspiration inför nästa bak. Jag försöker prova på lite olika recept, jag vill inte gärna fastna i att baka samma bröd hela tiden även om några favoriter såklart får återkomma. Den här brödet kallas Borglundslimpa och efter att ha bakat mängder av mina grahams – och linfröbullar som man måste stå och rulla en efter en var det en ren fröjd att bara slänga ihop två limpor istället. Ett enkelt och o så gott bröd.

Borglundslimpor (2 st)

Du behöver:

5o g jäst

1 liter kallt vatten

1 msk salt

1 dl havrekli (vetekli går också bra)

2 dl fiberhavregryn

Ca 2,2 liter vetemjöl

Tillagning:

  1. Smula jästen i en stor bunke. Strö saltet över så att jästen börjar lösa sig. Häll sedan över lite av vattnet och rör tills jästen löst sig.
  2. Tillsätt resten av vattnet, havrekliet och fiberhavregrynen. Arbeta i det mesta av mjölet tills degen släpper bunkens kanter.
  3. Strö ett tunt lager mjöl över degen, lägg över en bakduk och låt jäsa i ungefär 2 timmar i rumstemperatur.
  4. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta in det sista av mjölet.
  5. Dela degen och forma till två något ovala limpor. Mjöla dem lätt och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Jäs under bakduk ca 1 timme.
  6. Gör tre snitt i limporna med en vass kniv, grädda sedan i ugnen i 275 grader i 10 minuter. Sänk värmen till 200 grader och grädda i ca 20 minuter till.
  7. Låt bröden kallna på bakgaller, ät och njut.