Smörblomma

En dag skulle jag vilja ha en egen ko. Med stora ögon, långa fransar och en tunga som gör att man blir smått skinnflådd när den slickar en på handen. Helst skulle jag ha fjällnära kor. Jag skulle antagligen vara klyschig och döpa en till Smörblomma, men det är ju ett så fint namn. Ännu finare på engelska nästan, “Buttercup”.

I förrgår körde jag förbi grannens kvigor när jag tog skogsvägen till gården. Kunde inte låta bli att kravla mig in under taggtråden för att fota. En kviga blev mycket nyfiken så fort hon fick syn på mig och stegade målmedvetet fram (till skillnad från alla andra som tyckte att jag var ganska konstig). Ska jag vara ärlig var jag först inte säker på om hon var nyfiken eller tyckte att jag inte hörde hemma i hagen och borde köras bort, haha. Men hon var så go och ville bara hälsa på mig. När jag gick ut från hagen och tillbaka till bilen så sprang hon med längs staketet och gjorde krumsprång! Helt kär blev jag.

Kolla kvigan längst bort!

Kolla kvigan längst bort!

"Här kommer jag!"

“Här kommer jag!”

Hallå!

Hallå!

Kommer ni ihåg de vackra bilderna i blomsterängen på gården som jag la upp för några veckor sen? Jag har på begäran från min kära farmor nu fotat blommorna igen – det har kommit en massa nya, samtidigt som vissa blommar så oerhört länge! Vi får se hur länge de håller ut 🙂

Kan septembermorgnar vara de bästa?

Okej, okej, jag vet att det blir hysteriskt många natur och landskaps-inlägg med dimma och trädtoppar och solsken i olika vinklar. Men det är svårt att låta bli när den ena morgonen är vackrare än den andra. Blir lika tagen varje gång. Kanske har september de vackraste morgnarna av alla årstider? Så lär jag i och för sig inte säga en snötäckt januarimorgon med gnistrande iskristaller, slöjlik dimma och frostiga hästmular… Men just nu är september i alla fall bäst.

Utsikt underl morgon-kisset.

Utsikt underl morgon-kisset.

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

Uppe med tuppen

Jag har äntligen börjat vänja mig vid tidiga morgnar och tidigt sänggående. Blir trött vid 22 på kvällen, helt galet! Förr hade jag svåra sömnproblem och kunde ligga och vrida mig i flera timmar utan att somna. Hemskt var det, men svårt att göra något åt. Jag tycker att det är så skönt att se tillbaka på diverse “problem” man haft. Sånt som man en gång trodde skulle vara permanent. Sömnproblem, stress, ångesten över om man gör rätt val eller inte… När jag ser tillbaka på det kan jag blir lite förbluffad över att alla de problemen är väck. De jag trodde skulle vara beständiga. Gustaf brukar alltid påpeka hur rätt han haft varje gång han sagt “det löser sig”. Och det har han, alla gånger. Så det är bara att lyssna.

Nu vrider jag mig inte i timmar längre utan somnar gott nästan genast och är sen uppe med tuppen. Eller inte med tuppen kanske, han är ju inte här än. Uppe med änderna snarare, haha. Det är heller inte helt fel att vakna tidigt när dimman smeker sjön (som Ernst skulle ha sagt) och det vackra morgonljuset blänker i daggen.

Notera de små bollarna till får som betar uppe i högra hörnet. Jag såg de inte i verkligheten, men notera dem på fotot, haha.

Notera de små bollarna till får som betar uppe i vänstra hörnet. Jag såg dem inte i verkligheten, men noterade dem på fotot, haha.

Den där häcken, den är bred. Vildvuxen och bred och den skymmer sjöutsikten från en stor del av trädgården. Den ska bort. Eller stora delar av den i alla fall.

Den där häcken, den är bred. Vildvuxen och bred och den skymmer sjöutsikten från en stor del av trädgården. Den ska bort. Eller stora delar av den i alla fall.

Måste också visa lite av vårat hönsgårdsbygge!

Måste också visa lite av vårat hönsgårdsbygge!

Gustaf in action.

Gustaf in action.

Lärken fick integreras i buren!

Lärken fick integreras i buren!

Äntligen är rapsen skördad! Rätt skönt med tanke på att den luktar urk vissa dagar.

Äntligen är rapsen skördad! Rätt skönt med tanke på att den luktar urk vissa dagar.

En lugn, men produktiv helg

Är det redan torsdag?? Vad hände? Vi kör på i ångande fart, det är väl därför det går fort (fast vi inte stressar). Helgen som var ägnades åt hönsgården. Under veckodagarna är det skola 9-14 och sen jobbar jag eftermiddagarna i stallet. Allt är så kul just nu! Hönsdrömmen slår snart in, jag jobbar på jätteroliga konstprojekt i skolan och solen skiner som vanligt!

Vi fick finbesök i torpet av mamma och Linn på Vigga och Kappi!

Vi fick finbesök i torpet av mamma och Linn på Vigga och Kappi!

Kappi var väldigt skeptisk till grinden i trädgården.

Kappi var väldigt skeptisk till grinden i trädgården.

Fina rådjur på åkern utanför.

Fina rådjur på åkern utanför.

Magisk kvällssol i skogen. Bra inspiration till mina illustrationer.

Magisk kvällssol i skogen. Bra inspiration till mina illustrationer.

Intensivt barnvaktande

Gustafs lillasyster fick komma till gården och torpet förra veckan. Hon har frågat i veckor och till sist fick vi till en dag. Det blev ett rätt intensivt barnvaktande. Först fick hon rida sin favorithäst i hela vida världen, Bylur. Sen plockade vi morötter ut grönsakslandet för att laga mat i torpet. Hela kvällen lekte vi de lekar hon ville och jag kan säga att man blir rätt slut, även om det var hon som lekte värst. Vi eldade i öppna spisen och “lekte fattiga” (hon är väldigt inspirerad av förra Julkalendern och tycker visst att vi bor väldigt fattigt, haha).

Helnöjd!

Helnöjd!

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Långa skuggor

Jag bävar lite inför det faktum att vi (om inte allt för länge) kommer ställa om till vintertid. Vem kom på det ens? Urbota dumt om ni frågar mig. Den där timmen med ljus gör så mycket. Men jag kan ju inte klaga nu. Vi har så härlig sensommar och jag har privilegiet att få jobba ute på eftermiddagarna. Så jag får se kvällssolen som skapar de där riktigt långa skuggorna och får septembergräset att lysa grönt i hagarna. Rönnbären bidrar med tidiga höstfärger medan vi tycks få vänta lite till på att träden ska börja skifta fjäderdräkt.

 

Kantarell-Gustaf

Min pojkvän har minsann en särskilt förmåga när det gäller att se saker. Men jobbar man som realistisk konstnär är det lite av ett måste. Fördelen med detta är att han är en riktig hejare på att hitta kantareller. Vi gick in i storskogen häromdagen och medan jag satt i mina lingonrid och blåbärsris och samlade bär, traskade han runt i närområdet och hittade kantarellställe efter kantarellställe. Vissa svampar var lika stora som min handflata! Nu har han bakat fyra kantarellpajer med Västerbottensost samt cirka femton kantarellcrêpes. Allt har vi frusit in för att kunna gotta oss på under hösten och vintern som kommer. Han är allt riktigt bra, min sambo.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Sensommardagar och sensommarnätter

Mörkret faller tidigare och nätterna blir allt svartare. Men då plötsligt njuter man mer av kvällssolens sista strålar och ser stjärnorna så mycket tydligare vid midnatt. Vi fick vår flytbrygga på plats i sista stund, men även om den kommer behöva dras upp igen så finns den nu, bara att skjuta tillbaka ner i sjön till våren. Vi måste bara fixa en bättre spång. Som det är nu får man plocka av sig skorna för att inte bli blöt på väg ut till bryggan!

Att se ut över vackra landskap kan göra mig alldeles salig. Det går ju inte att fånga på bild, men man kan ändå antyda den varma solen som lägger sig över kohagarna i fjärran.

Att se ut över vackra landskap kan göra mig alldeles salig. Det går ju inte att fånga på bild, men man kan ändå antyda den varma solen som lägger sig över kohagarna i fjärran.

Som sagt, barfota får man va, men det gillar ju jag ändå!

Som sagt, barfota får man va, men det gillar ju jag ändå!

Små, lysande prickar. Vintergatan blir himla tydlig under de mörka, stjärnklara nätterna.

Små, lysande prickar. Vintergatan blir himla tydlig under de mörka, stjärnklara nätterna.

Allt det vackra i skogen

Jag är absolut ingen svampälskare även om kantarellstuvning är helt ljuvligt. Jag vet knappt vilka svampar som går eller inte går att äta så jag håller mig till att plocka guldklimparna. Men ätbara eller ej så är ju svampar oerhört vackra. Och just såhär års blir hela skogen extra vacker, nu när vi balanserar på gränsen mellan sommar och höst. Mossan känns lite grönare, diverse svampar pryder marken och färgglada bär dekorerar alla gröna ris. Igår plockade jag svarta vinbär och lingon, men jag måste ut igen för jag vill göra rårörda lingon i mängder!

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.