Himmelskt

Det går ju inte att räkna alla vackra kvällar vi har under en sommar. Men här kommer några bilder från en och samma kväll i juni. Det bara fortsatte förändras och det var ett alldeles särskilt ljus på molnen som svepte förbi.

Stallfest

På Islands nationaldag hade vi stallfest på gården. Vi hade skojtävlingar med galopprace, öltölt och annat kul, sen var det knytis på kvällen. Pappa och jag provkörde också vår senast renoverade vagn, en gammal åktrilla. Pappa har gjort nästan allt jobb på den, men jag stod som vanligt för det konstnärliga och har björkådrat den. Det var vanligt att träådra vagnarna förr. Man ville nämligen att de skulle se ut att vara i ett finare träslag än det de var tillverkade i. Jag ska göra ett inlägg om alla våra renoverade vagnar, jag måste bara se till att ha bra foton på alla.

Hägring

Att knata ner till sjön om kvällarna är något vi borde göra oftare. Visserligen har vi fortfarande inte fixat till spången till flytbryggan så det är alltid en fråga om man ska trilla i eller inte… Men när vi väl balanserar oss ut är det alltid lika skönt. Det plumsar i vassen, därifrån hör man också ljudet av små fågelungar, näckrosorna är på gång och så har vi ofta besök av häger. Förra året var det en häger som brukade komma och sätta sig på det som en gång varit en brygga. I år är de två. Hägrar är verkligen urtidsdjur, de ser ut som flygande dinosurier när de svävar förbi ovanför ens huvud.

Hoppas vi får tid under sommaren att fixa till spången. Jag ser så mycket fram emot sena sommarkvällar på bryggan. Med tända ljuslyktor, en flaska vin och filtar virade runt sig. Sen får man viska så att man inte skrämmer bävrarna eller fåglarna som häckar vid sjön.

Torphästar

Bylur och Skuggfaxi trivs verkligen bra vid torpet. De har lika bråttom hit som tillbaka till gården. Ni ska bara veta vad fort det går ibland! Det är tur att båda är otroligt lyhörda och väl utbildade, de lyssnar (nästan alltid) väldigt bra vilket gör att jag kan låta dem sätta av i full galopp utan att behöva oroa mig för att de inte ska stanna. Bylur brukade jag förr alltid rida utan sadel och träns. Då galopperade vi så fort det gick över en stubbåker och den känslan är helt magisk! Det är inte alla hästar man kan göra så med, utan träns, och känna sig helt trygg. Bylur är verkligen en guldklimp <3 Jag visste att så fort vi närmade oss slutet av åkern skulle han sakta ned till skritt. Nu har jag ju Skuggfaxi som handhäst vilket fungerar jättebra även om han helst vill gå först, haha. Hans tävlingsinstinkt är lite starkare än Bylurs 😉

Från hästhagen har vi vacker utsikt över åkrarna.

Glöm att gå på zoo, på landet ska man bo

Varenda gång jag ser en fasan, en älgkalv, ett rådjur eller en havsörn blir jag lika till mig. Det behöver inte ens vara en havsörn, en ormvråk duger bra. Är man en djur- och naturmänniska blir det väl så. Här ute behöver man heller inte anstränga sig för att få se vilda djur, de bara dyker upp överallt. För några veckor sen red jag och mamma i Björkskogen och fick syn på ett rådjur med två kid. Det ena hann hon lägga ned, men det andra började stövla fram mot mig och Faramír. Jag tror nästan att det i förvirringen tog Faramír för sin mamma. Allt ordnade sig i alla fall när vi red vidare. Någon vecka senare satt jag i bilen på väg hem på landsvägen och såg plötsligt ett par öron och horn sticka upp i rapsfältet. Jag tog några foton och sen filmade jag och fick då med när rådjursbocken skuttade iväg genom fältet. Helt fantastiskt vacker, jag lägger upp videon nedan (samt videon på rådjurskidet som dock är i ganska dålig kvalitet).

Ser ni öronen i fältet?


En socken att bevara

Jag trivs så sanslöst bra i vår lilla socken. Här är jag uppvuxen, här har jag i princip alltid bott och här skulle jag helst av allt vilja leva i resten av mitt liv. Vi har dock mycket vi får kämpa mot, politikerna vill bara bygga ut mer och mer. De bygger villor som de säljer för miljoner som i sin tur gör att Stockholm kryper sig allt närmare. De vill dra en järnväg till Arlanda flygplats nästan tvärs över våra marker… Men vi kommer aldrig sluta kämpa för vår socken. Här har jordarna brukats i tusen år, dagens slingriga asfalts- och grusvägar ser ut så för att de gjordes av de gamla kostigarna, det finns en mångfald i både flora och fauna och så mycket mer som är mycket värt att bevara. Bostadsbristen löser vi inte genom att bygga miljonvillor, om folk inte var tvungna att flytta in till storstäderna så skulle storstäderna inte behöva byggas ut så mycket och då skulle heller inte landsbygden glesas ur i sån rasande fart. Önskar verkligen att politikerna satsade mer på landsbygden, nya jobbmöjligheter på distans (det har ju aldrig varit lättare än nu) och att de inte var så sanslöst karriärdrivna. I värsta fall får vi flytta längre bort, där det inte finns intresse för att bygga någonting. Men jag hoppas att vi kan vara kvar här länge <3

Milda Matilda

En av granngårdarna vi har heter Markims-Bergby. Där bor Matilda med sin man Andreas och deras två söner. Andreas har nu tagit över gården efter sina föräldrar, som också har ett hus på gården. Vi lärde känna varandra typ förra året eller nåt sånt… Och tur är väl det, för bättre grannar kan man inte ha! Jag blir ständigt förvånad när jag tänker på hur lite folk som ändå bor på den här ytan vi kallar socken, hur många av dem som ändå är fantastiskt trevliga. Inte bara trevliga egentligen, utan folk man faktiskt vill umgås med. Vi är inte precis lika varandra allihopa, men alltid finns det något man delar och anledningar till att vilja ses. Okej, det finns utan tvekan undantag, men på det stora hela.

På Bergby har de tjurar, får och så Matildas hönor. En bra blandning. Vi fick ett nytt lass med ägg skickade från Österbotten, eftersom det gick så dåligt med de förra. Fast den här gången såg fina Lotta till att äggen blev fraktade med en släkting på en färja till terminalen i Stockholm där Gustaf hämtade upp dem! Hur underbart?! Sen tyckte vi att det var lite lite med bara sju ägg, när vi hade plats för 16 i kläckaren, men fler hade hon inte.

Då (som en skänk från ovan) ringer Matilda och undrar om inte vi vill ha lite ägg av henne. Hon hade bytt lite med en annan granne och hade några gröna ägg som vi kunde få. Förut skulle vi prompt endast ha islandshöns, men nu struntade vi i det och körde ändå! Jag åkte över till Matilda morgonen därpå och fick förutom fem gröna ägg, två av hennes bruna 🙂 Snälla grannar helt klart!

Jag fick också gå in i deras fårhage där alla lammen traskar runt. De var lite blyga, men jag fick några bilder i alla fall 🙂

Matilda var inte lika läskig som jag.

Små rumpor!

Lite stora, men man kan minsann dia ändå!

Vi hejade lite på hönsen också.

Landsbygdens liv vårt bästa motiv

Ni trogna följare har säkert märkt av min frånvaro här – så länge ni inte haft lika mycket vårbestyr själva? Här har det i alla fall varit gasen i botten. Vi har haft hästtävling, offentligt betessläpp, odlingshets, kycklingkläck och till råga på allt så beslagtog Gustaf några av mina fotografier och hängde en fotoutställning i vårat galleri. Det har varit så himla roligt, men samtidigt är det skönt att det mesta är klart för jag har inte tid till allt annat som jag nog tycker är snäppet roligare. Som att blogga! Jag älskar att dokumentera allt, inte bara för er skull utan även min egen.

Just nu står Gustaf och gör sista markjämningen i blivande köksträdgården. Jag ska strax släppa hästarna på lite kvällsbete utanför torpet. Kommande inlägg blir naturligtvis en uppdatering av vad som hänt de senaste veckorna av radiotystnad. Nedan har ni några bilder vi tagit under maj månad. Det finns så oerhört många bra motiv här ute på landsbygden. Ibland säger jag att det inte handlar om ifall jag är en bra fotograf eller inte. motiven gör liksom jobbet åt en 😉

Fjäderfä

Börjar bli lite trött på alla fåglar. Inte våra höns – de är underbara. Igår satt alla tre islandshönsen och åt ur min hand, samtidigt. Men kråkorna och kajorna som sätter sig på skorstenen på morgonen… De kraxar så att det ekar ned i sovrummet. Eller alla jag-vet-inte-hur-många GÄSS som bosatt sig på sjön den senaste veckan. Och på fälten runt omkring… Jag blir smått tokig. De håller aldrig tyst. Nej tacka vet jag höns och småfåglar.

Apropå småfåglar hänger inne på dasset havre, vete, råg och korn på tork uppochned. Åtminstone havren ska bli till en julkärve till småfåglarna i vinter.

Apropå småfåglar hänger inne på dasset havre, vete, råg och korn på tork uppochned. Åtminstone havren ska bli till en julkärve till småfåglarna i vinter.

Nykalkat och inrett i hönshuset, Krusmynta och Katla är nöjda.

Nykalkat och inrett i hönshuset, Krusmynta och Katla är nöjda.

Jossi på pinnen. Det där med att stå på ett ben är populärt.

Jossi på pinnen. Det där med att stå på ett ben är populärt.

Som sagt...

Som sagt…

Grannens fält, vår mark på andra sidan ån. Gäss, gäss, gäss. Men några vackra rådjur finns ju också!

Grannens fält, vår mark på andra sidan ån. Gäss, gäss, gäss. Men några vackra rådjur finns ju också!

En get, en bock och ett kid.

En get, en bock och ett kid.

Höns(o)lycka

Ja två höns på en tupp är lite för lite. Dessutom ville jag hemskt gärna ha en eller två silkeshönor eftersom de är så himla fina! Så igår åkte jag till Börje Kyller (även känd som höns-Börje) i Norrtälje. Fick med mig två prima unghöns på 16 veckor. Jag var beredd på att hopsläppet inte nödvändigtvis skulle gå helt smärtfritt, men jag hade förstås hoppas att det skulle gå bättre. Den lilla vita silkeshönan blev attackerad av Jossi på två sekunder. Hon låg som en liten fläck under den stora, översexuella, ungtuppen. Stackarn, han var riktigt hemsk mot henne. Så vi for in i buren och fick jaga bort honom gång på gång – för han skulle minsann på henne. Den andra, viltfärgade, silkeshönan satt kvar på plankan vid fönstret och undrade vad som hände. Så vi fick kort och gott separera dem igen. Men det kommer ju inte fungera framöver, islandshönsen måste få komma in när det blir kallt.

Alternativen är ta bort Jossi eller ta bort silkeshönsen. Vi är inte särskilt sugna på något så vi har nu satt en plan i verket. Silkeshönsen ska få bo på gården i ett eget stall tills de blir könsmogna (och kanske lite tuffare). Med en väldig massa tur kanske Jossi hinner varva ned lite också…

Silkeshönsen i sitt stall.

Silkeshönsen i sitt stall.

Imorse när jag skulle flytta de små liven hände dock något otippat. Inne i hönshuset, precis vid den viltfärgade hönan, låg ett litet ägg i spånet! Hon måste helt enkelt vara några veckor äldre än den vita (hon är faktiskt både större och lite kaxigare). Ett ägg! Och här trodde vi att vi skulle få vänta till våren!

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig...?

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig…?