Mamma Mu

Åkte förbi granngården i augusti och fick syn på dessa raringar. Kalvarna går ofta ute tillsammans, men det är ju idag inte så vanligt att man ser mjölkkor gå med sina kalvar ute i beteshagen. De såg så nöjda ut och visst är de helt sanslöst vackra med sina kopparröda fläckar som glänser i solen?

Huset i bakgrunden bor min syster i.

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Underbara Brahma

När vi hälsade på min vän Andrea på hennes familjegård i Trosa passade vi på att gosa med hennes två brahma-kycklingar. Så himla fina och väldigt olika våra som mer var runda dunbollar. Sen hälsade vi också på hos grannarna där föräldrarna till kycklingarna fanns. De är så gigantiskt stora! Helt underbart att hålla en höna som tar upp hela famnen. Jag har tänkt nu att mamma och pappa ska skaffa just brahmor när de ska skaffa höns. Ena katten på hästgården är nämligen en helt sanslös jägare. Han kommer hem med stora fåglar och halvvuxna harar om vartannat. Inget vi uppskattar, men inget vi kan göra något åt. Ska de ha höns på gården kommer det få bli en stor ras, annars kommer de nog inte vara särskilt länge.

Vi tog oss en titt i poolen också för säkerhets skull…

En brahmahöna i min famn.

Tror Andrea tog den största.

Kalvar och kycklingar

Tycker man att det är mysigt med djur så ska man då bo på landet. Små kycklingar, föl, kalvar, kattungar, ja vi har då ingen brist på söthet. Vi var förbi granngården i somras när en av våra kycklingar hade problem med benet (de hade veterinär ute så vi bad henne titta). Då passade Gustaf och hans vän Christian på att gosa lite med kalvarna. Visst kan jag också tycka att kalvar ska få gå med korna länge och väl, men min bild av mjölkgårdar är att korna har det väldigt bra, tack vare att just våra grannar har sån bra djurhållning. Kalvarna får gå tillsammans och brukar vara ute i en egen hage om sommaren där de ligger och myser med varandra. Korna och kvigorna har också stora fina betesmarker. Men med det sagt vet jag att alla kor inte har det som hos våra grannar. Jag är i alla fall glad att få se så bra djurhållning här ute. Just den här dagen fick vi dessutom se en alldeles nykläckt liten krabat. Alldeles vimmelkantig låg den där i en nybäddad halmbox med kon tvättandes direkt.

Nyfikna kalvar med sträva tungor.

På pinnen näst längst ned sitter lilla islandshönan Madicken och sover. Det var hon som fick problem med benet. Det visade sig senare vara en knäledsdeformation som inte gick att göra något åt, så hon fick somna in i min famn. Ja vi åkte till smådjursklinik, jag vet att vissa tycker att det är fånigt när det gäller höns, men vi ville såklart se om hon hade chans att klara sig!

Hönan Borka och tuppen Snövit som fortfarande är friska och fina!

Markims kyrka

Något annat jag la upp bilder på när jag var värd för @minlandsbygd var vår kyrka. Det är en vacker, ganska liten kyrka som byggdes redan på 1200-talet. På den tiden när bygden var full med kristnade vikingar 😉

Här är runstenen som står bakom kyrkan, vars fyra befintliga delar tidigare satt inmurade i sakristians väggar.

Här ser ni vapenhusets kalkmålningar från 1400-talet. Hela kyrktaket var målat på samma sätt men senare målades allt i kyrktaket över eftersom det blev nytt “mode”. Tur i alla fall att de är kvar i vapenhuset!

Här är den gamla kyrkporten som nu sitter mellan vapenhuset och själva kyrksalen. På den övre delen ser ni symbolen av ett vikingaskepp som också har kommit att bli symbol för markim socken.

Markims vackraste hus

I somras när jag var värd för kontot @minlandsbygd på instagram så la jag upp bilder på hus från vår socken, som jag tänkte dela med mig av här också. Det finns många vackra hus i Markim, men dessa är några av de (enligt mig) vackraste. Jag har en förkärlek till spröjs, snickarglädje och lite mer vågade färgsättningar. Husen är inte i någon ordning där det vackraste kommer först eller så.

Markims prästgård

Husby gård

Gamla missionshuset

Markims-Bergby

Stora Lundby

Husbyöhn
Detta är mina föräldrars hus och det hus jag vuxit upp i. Det har kanske inte spännande fönsterfoder eller unik färgsättning, men för mig kommer det förstås alltid vara ett av Markims finaste hus.

Det här fick bli en liten bonus. Denna byggnad finns på Husby gård och är en av socknens äldsta. Här krävs varken snickarglädje eller färg för att det ska bli vackert, det gamla timret gör allt jobb på egen hand!

Våran minisjö

Ja Vivelstasjön som vår Sjöstuga ligger precis intill, den är då inte mycket för världen. Men vi är så nöjda ändå. Så nöjda man kan bli tror jag. Här är det absolut bästa med sjön:

  • Soluppgången över vattnet i juni, sådär klockan halv fyra på morgonen.
  • Att kunna gå ner och äta frukost på flytbryggan.
  • Alla fåglar som kommer och häckar på sjön. Alla utom gässen, förstås. Svanarna och hägrarna tycker jag särskilt om.
  • Att andra djur kommer till sjön för att dricka.
  • Plaskandet från fiskarna.
  • Slussen där sjön mynnar ut i ån och skapar ett litet porlande vattenfall.
  • Att kunna snöra på sig skridskorna på vintern och åka några varv på isen.

Ja listan kan helt klart göras längre och jag har inte ens brytt mig om att sjön inte är särskilt badvänlig. Min enda skräck är vattenskräck (djupt vatten, sjöar där jag inte ser bottnen mm). En skräck jag trotsar varje år när jag med en klump i halsen kastar mig ut i sjöar eller hav för de årliga sommardoppen. Jag skulle bo på en karibisk ö med milslånga stränder för att vara mer av en badare. Så mig har det inte gjort något att halva sjön är övervuxen med näckrosor och att botten bara består av dy. Men i somras trotsade Gustaf och hans vän Christian mina tankar om att man inte skulle kunna bada i Vivelstasjön. Vi puttade ut oss med flytbryggan och i for gossarna. Badkrukan Eleonor satt kvar och fikade, kanske blir det min tur nästa sommar, kanske inte 😉

Bihang

Gustaf har vid ett par tillfällen i sommar hjälpt Matilda med  hennes bin. Gustaf och jag är själva sugna på att skaffa bin, men det är ju en del att lära sig. Då är det perfekt med grannar som har dem, så kan man introduceras så smått. Jag som inte bar någon dräkt höll mig på behörigt avstånd, de kan ju vara lite stickiga, de små pollinatörerna.

För övrigt måste jag säga att jag tror att Matilda och Andreas och barnen bor i Markims vackraste hus. Det finns några stycken, men sen glasverandan åter fick sin plats på Bergby så tror jag banne mig att det utkonkurrerar både prästgården och Husby Gårds museum. Senare kommer förresten ett inlägg om våra vackra hus, för er som inte såg dem när jag var sommarvärd på @minlandsbygd på instagram 🙂

Klockarboden.

Matilda hjälper Gustaf på med utstyrseln.

Haha, nöjda och glada!

Markims gamla kvarn.

Fåren betar nöjt i hagen bakom huset.

På bygden

Frasse fasan har hållit oss sällskap under största delen av sommaren, men nu har jag inte sett honom eller de andra fasanerna på ett tag… Undrar om det kan ha att göra med den där rackarns Skorpan som tyckte att smyga på och skrämma upp fasaner ur gräset var en finfin hobby…

Växlande molnighet över Markim socken.

Vi träffade på en tofsvipa med två bedårande ungar en sen julikväll.

I ån som ringlar genom Markim kan man hitta kräftor, små aborrar, bävrar och diverse fåglar. Hur söta är inte de här små ällingarna?

Skorpan och Mysak i kvällssolen.