Utsläpp

Innan jag själv äter frukost på morgonen ger jag katterna mat och släpper sedan ut dem och hönsen. Det är en härlig morgonrutin. Sen kommer jag förstås till gården och släpper även ut hästarna.

Pippi ska kolla om det inte finns något kvar i matskopan.

Gulle provsitter min grind.

En busig Mysak redo för dagens äventyr.

And off he goes.

Kalas i grönsakslandet.

Vackra Skorpan tar det lugnt uppe på hönsgården <3

Det som syns i gryningen

Jag älskar att gå upp tidigt. Inte för att jag inte tycker om sovmorgon, det är bland det bästa som finns, men i gryningen precis som vid skymning får jag chansen att träffa på skogens djur på vägen till gården. Nog för att jag blir extra exalterad av att se en vacker uggla vid skymning, men rådjur och harar kommer jag aldrig tröttna på. Alla djuren känns så viktiga, de har alla en funktion och är en så viktig del av ekosystemet. Det är bara vi människor som ställt till det, men jag hoppas och tror att vi kommer kunna ställa allt till rätta en dag. Tills dess ska jag bara uppskatta djuren jag delar den här planeten med.

Rådjur i farten.

En herre som stod rakt ovanför ån när jag var på väg till gården. Jag stannade, och efter en stund klev han lugnt ner i björkskogen och lät mig passera.

Stadspojken på landet

Gustafs bästa vän Loppan kom förbi torpet. Övernattning och svampplockning stod på schemat.

Man får kommentarer som “det blir verkligen mörkt på landet” haha. Tänker stilla att det är ju det mest naturliga 😉

Mamma och Vigga sprang vi på i skogen.

Fina häst <3

Grabbarna grus.

Kommer alltid älska flugsvampar.

Konst i Roslagen

I år deltog alltså jag och Gustaf i konstutställningen och konstrundan “Konst i Roslagen”. Det har hållit på i 20 år och varje år är samlingsutställningarna i de olika kommunerna väldigt välbesökta. Förutom att alla Vallentunas konstnärer representeras på utställningen på kulturhuset har alltså nyfikna besökare möjlighet att åka runt och besöka gallerier eller öppna ateljéer där konstnärerna ställer ut flera verk. Nu har ju jag och Gustaf öppnat ett eget galleri på hästgården, men vi såg detta som ett ypperligt tillfälle att få bjuda ut folk till Sjöstugan för att inte bara titta på konst, utan även se allt vi gjort i trädgården. Många vänner och bekanta som inte tidigare haft möjlighet att komma ut passade nu på och det var så roligt!

Det kom så mycket mer folk än vi väntat oss. Vi låg längst bort av alla Vallentuna-konstnärer så det är inte som att folk kunde ta oss i förbifarten. Sen hade vi öppet en helg extra (i förtid) för att vi tyckte det skulle bli kul. Bara den första helgen kom nästan åttio personer och det dök upp flera som efter att ha tittat på hemsidan valt ut just oss för att besöka!

Vi sålde jättemycket vilket förstås är halva syftet, men förutom det fick vi också massa härliga möten, folk erbjöd saker vi behövde, delade med sig av odlingserfarenheter och massa annat. Två toppenhelger helt enkelt.

Inifrån atlején som förr var vårar sovrum… Gustafs påhitt från början…

Jag tog inte en enda bild själv, hade så fullt upp med att fixa fika och umgås och sälja tavlor. Men jag har lånat bilder från några av våra härliga besökare!

Hönsen var poppis.

En av målningarna jag sålde. Fotografierna från samma tillfälle har jag lagt ut i ett tidigare inlägg. Fotat vid socknens enda mjölkgård.

Min sysslingdotter Lo, såld till min syssling (såklart) <3

Och denna ställdes ut på Vallentuna Kulturhus där den också såldes. Jag framför Vivelstasjön, den har jag lagt upp bild på förut 🙂

Näs

Sista anhalten och även det ställe där träffen hölls var Näs, Astrid Lindgrens barndomshem. På bilden är huset hon växte upp i.

Det var på sätt och vis ganska turistigt, de har ju gjort i ordning för just det syftet, men nu var högsäsongen över så det var inget man märkte av särskilt.

Nämen, tog jag kort på höns här med?

Så som det såg ut när Astrid växte upp. Ganska sorgligt på många sätt. Den gamla ladugården köpte kommunen nån gång och eldade upp. Det som här var landsbygd och åkermark var nu proppat med fruktansvärt fula lägenhetsbyggnader. Näs var onekligen en oas i det ovackra, men också som en manifestering av min största rädsla: att mitt familjehem sakta ska omges mer och mer av tätort och att skogen, åkrarna och hagarna som jag alltid lekt i ska jämnas med marken. Jag förstår att Astrid sedan köpte tillbaka sitt barndomshem och att det som är kvar nu ägs av hennes barn och barnbarn.

En fin trädgård hade man låtit göra i ordning bakom Näs. Porlande bäckar faller jag alltid för.

Bullerbyn

Min lilla Smålandstripp fortsatte. Först kändes det tråkigt att inte Gustaf kunde följa med, vilket var planen från början.

Men det är inte fel att få smita iväg på egna äventyr heller. Då kan man göra helt precis som man vill, som att stanna och fota varenda Smålandsko/-tjur jag ser, haha.

De poserade bra i alla fall.

Sen kom jag fram till Bullerbyn. Det heter inte så egentligen, men här växte Astrid Lindgrens pappa upp en gång i tiden. Innan han flyttade till Vimmerby och gifte sig med sitt livs kärlek.

Det var ganska tydligt var Astrid fått sin inspiration ifrån… Sockerdricksträd fanns det lite överallt!

Såklart att jag måste fota hönsen.

De som sett filmerna om Barnen i Bullerbyn kanske känner igen sig, eftersom det var just här de filmade 🙂

Åkerlandskap

Hur mycket jag än älskar skogen så är jag glad att det finns så mycket åkermark här. Är det bara skog får man ju inte mycket till utsikt. Jag gillar att man kan blicka ut över beteshagar, åkrar, fält och så våran lilla sjö förstås.

Dessutom är axen så vackra. Hav av vete, korn, havre eller råg som böljar genom landskapet. Sen är det inte fel med raps- eller linfält heller.