På väg hem

Vägen till och från hästgården kan ta lång tid att åka. Ca 2,5 km vanliga landsvägen borde gå fort. Men allt som oftast stannar jag gång på gång för att fota. Det är en väldigt fin resväg jag har mellan hem och jobb helt enkelt.

Skuggfaxi i vinterkvällen

Mammas och pappas hus, tillika huset jag växte upp i.

Så många fina byggnader i Markim. Det här är ett av uthusen i Husby. Det är den by vi bor i, bara att vi bor en bit ifrån bykärnan.

Ser ni den där lilla stugan på andra sidan fältet? Det är vårt torp det.

Ser ni ljuset på björken? Hur fint?

Staffansdagen

Vi (eller i alla fall jag) är mycket för det här med traditioner. Gamla som nya. En ny som jag startat, som visserligen grundar sig i en gammal tradition, är Staffansritten. Den 26e december, annandag jul som också är Staffanssdagen, rider vi från Husbyön till Markims kyrka där vi sjunger ett par psalmer och fikar. Opretentiöst och hur trevligt som helst. I år var det fjärde året som vi red och galet nog har vi inte haft snö en enda gång under tidigare Staffansritter! Vad är det med den 26e december? Håller fortsatt tummarna för snö nästa år, även om det är tur att vi sluppit regn eller snöstorm hittills 😉

Hästarna uppbundna utanför kyrkan.

Körhästarna knyter vi fast i de gamla ringarna i kyrkmuren. Undrar vilka hästar som stått där förr? Kyrkan är från 1200-talet, undrar när muren byggdes?

Stämningsfullt i kyrkan.

Jag berättar Staffansberättelsen. Vid pianot sitter Matilda från Bergby Gård 🙂

Jag kunde inte låta bli att knåpa ihop ett slädnät till Bylur, även om vi inte kunde köra med släde. Lite virkat från Stadsmissionen och några toffsar piffade till det hela.

Matildas äldsta son fick åka med en bit i vagnen på tillbakavägen.

Julgranshämtning

Idag begav jag mig ut med Gustaf och Bylur och hämtade årets gran till gården. En helt underbar tradition som förut uträttades tillsammas med min gamla häst Gladur <3

Bylur är 22 år nu. Om några år kommer han få gå i pension. Det börjar bli dags att hitta en ny körhäst som får ta över efter honom. Antingen blir det en ardenner som när jag var liten. Eller kanske en bruksnordis. Då kommer den få hämta gran, köra till kyrkan och skjutsa på Markim-dagen.

Kan en häst bli finare?

Här ser han glad ut, men han var lätt irriterad när vi höll på och sprang fram och tillbaka för att hitta rätt gran och en hela tiden var tvungen att hålla koll på hästen, haha. Note to self: välj alltid ut granen i förväg. Gärna innan snön kommit också.

Mina favoritkillar <3

Vackert så in i bängen.

 

Kom bara ihåg att alltid kolla med markägaren om du kan hämta gran, det är inte tillåtet att ens bryta en kvist i skogen om du inte har markägarens tillåtelse. Och bara för att någon annan får betyder inte det att det gäller flera. Allemansrätten och äganderätten är båda sånt som vi ska vara ytterst rädda om <3

Vinterjobb

Det är tungt arbete med gård på vintern. Pappa får kämpa med plogandet och jag och mamma pulsar i snön efter hästar som ska in och ut och med pirra eller skottkärror lastade med hö. Hemma i torpet är det Gustaf som skottar gången och det är jag evigt tacksam för. Bonden som plogar vägen kör också våran infart så att vi lättare kan parkera bilen. Man får bara komma ihåg att ta det lugnt, inte göra för mycket och låta det gå i slow motion på vintern. Komma ihåg att vissa djur går i dvala och sover hela säsongen, så att vi tar det lite piano känns ändå effektivt i jämförelse.

Luciaritt

Vi beslöt oss för att ha en luciaritt mellan gården och torpet med familjen. Jag blev lite uppehållen på förmiddagen så jag kunde inte rida med, men jag och Gustaf eldade och preppade fika i torpet i väntan på ryttarna.

Det var riktigt snöoväder tidigare under kvällen.

Sådär så att man knappt ser omgivningarna…

En suddig bild på min sysslingdotter Lo på hästen Sproti.

Hästarna fick förstås hö att mumsa på.

Lo och pappa inne i värmen.

När det väl var dags att bege sig tillbaka till hästgården hade det slutat snöa. Istället var allt sådär tyst och vackert som det bara kan vara en mörk vinterkväll.

Trask i skogen

Ut i skogen ska man. Alla årstider, det är lika magiskt men på helt olika sätt året om. Jag är ju ute i skogen när jag rider regelbundet, men det är ändå en annan sak att gå tillsammans till fots bland granar och tallar.

Gustaf utan huvud. Måste säga att han klär oerhört bra i snickarbyxor.