Min födelsedag

Så kom min födelsedag tillika fettisdagen och jag tror jag kopierar texten från min instagram:

Fyller man år på fettisdagen måste man ju äta en födelsedagssemla. Nu har jag överlevt 27 år. Det finns inget bättre att fira än sin födelsedag, ju äldre man blir desto mer anledning att fira. Tänk så mycket sjukdomar och olyckor man kan utsättas för och tänk att man är så lyckligt lottad att överleva dem eller helt slippa utsättas för dem. Helt klart värt lite kalasande.
Idag har jag fått pangfrukost på sängen av världens finaste pojkvän, lunch och semla hos väldens bästa föräldrar, sång av världens sötaste grannbarn (med sin mamma som nog sjöng mest) och sen middag med världens goaste vänner. Plus grattishälsningar av alla andra underbara som värmer ända in i märgen. Funderar starkt på att fylla år oftare.

Den där som gör mina födelsedagar och alla andra dagar bäst.

Jooo men han fick lite grädde också.

Fina vänner med fin, men väldigt kräk-benägen, unge 🙂

Öldiskussion.

Alltså den där tokan.

Firande med familjen

Snart fyller jag år och tradition är att vi alltid firar familjemedlemmarnas födelsedagar tillsammans, antingen inför, på själva dagen eller i efterskott. Det viktiga är att vi får ses och kan skämma bort födelsedagsbarnet lite 😉 Vi ses oftast i Vaxholm hos Mammim och Farfar. Det blir alltid ett jäkla kalas, hur mycket vi än försöker att tona ner det. Har man en överambitiös farmor så har man.

Supergoda snittar till fördrinken.

Farfar och Gustaf i samtal.

Man ska alltid vara glad åt att fylla år.

Yes please.

Har man en farmor som Mammim så räcker det inte med semlor, nej då blir det tårta också.

Juldagen

Juldagen förflöt stillsamt. Jag åkte under dagen hem till Gustafs familj för att få umgås lite med dem. Sen tog jag med mig Gustaf hem till gården igen och vi åt en god juldagsmiddag hela familjen. Min pappa kan laga mat han, det ska gudarna veta. Vet inte riktigt vad vi skulle ta oss till om inte han roddade köket som regel.

Tänk vad glad jag blev av att träffa Gustaf igen, fast vi bara varit ifrån varandra i typ ett dygn. Det är något med julens magi och all kärlek som bara svämmar över i huset. Mer sånt tack.

Lugnt i stallet utanför.

Världens finaste, helt tveklöst.

Julafton

Julafton kan nog vara den dag jag gillar mest. Fast den har lite konkurrens sedan några år tillbaka eftersom Gustaf och jag spenderar dagen på olika håll. Vi har båda familjer som hemskt gärna vill ha oss hos sig och så får det vara tills vidare. Vi spenderar ju nästan alla de andra 364 dagarna tillsammans, så vi överlever. På min julafton finns ändå alltid de andra mest viktiga personerna i mitt liv. Mammim och farfar, mamma och pappa och Linn (som numer också har sin pojkvän med vilket gör det ännu trevligare). Här kommer bilder och lite mat-tips för den som är intresserad 🙂

Världens bästa farmor Mammim stökar för fullt i köket <3

Vi turades om vid spisen 🙂

Ta-daa! Till vänster: en vegansk julskinka (halvfabrikat). Helt okej, men jag tror vi satsar på typ rotselleri nästa år.
Till höger: Vildsvinsskinkan som jag och Gustaf preppat. Tyvärr hade jag den liiite för länge i ugnen så den blev något torr, men annars supergod.

Min syster älskar laxrullar med pepparrotskräm, så jag gjorde dillmarinerade, skalade tomatbitar med pepparrotskräm som vegeratiskt substitut 🙂 Och sen, lagrad julmust – det blir inte bättre än så!

Ägghalvor (från våra hönor) med skagenröra. Jag gjorde också vegetarisk skagen vilket jag verkligen kan rekommendera. Gustafs gudomliga rödbetssallad i bakgrunden. Fick inte med min senapsslungade brysselkål på bild tyvärr, men den är också ett tips.

Såhär dukar vi upp i köket varje år. Bästa stunden på hela året skulle jag nog säga.

Granen som jag och Gustaf hämtade med alla klappar under.

Tomtemor 🙂

Min vackra syster.

Jag och katten Aramis.

Tre år

Det är bara för mig att inse att en liten romantiker bor inom mig. Jag har inte tänkt på det förr, men när jag ser tillbaka på de få lite längre relationer jag haft (och när jag säger längre menar jag 4-6 månader) så har jag varit himla romantisk vid tillfällen. Ja, fram tills att jag tröttnat på karln och gått vidare. Ett tag började jag tro att jag helt enkelt inte var lämpad för förhållanden, hur romantisk jag än var. Men sen träffade jag Gustaf som bekräftade att jag bara inte träffat rätt ännu, vilket jag ju innerst inne visste.

Jag tror inte att det bara finns en person för oss i livet. Det finns ett helt gäng, men man ramlar kanske inte över dem var dag. Jag tror också att en person som är rätt för dig när du är 20 kanske inte är det när du är 35. Därför skulle jag aldrig kunna lova någon att dela hela livet tillsammans, “tills döden skiljer oss åt”. För hur i hela världen ska man veta att man fortfarande vill det om tio år? Gustaf och jag lovar varandra ingenting, förutom att alltid försöka vara ärliga (mot varandra och oss själva) och att bara vara tillsammans så länge vi gör varandra lyckliga. Sen har vi som alla våra dippar, och dem får man ta hänsyn till. Men det viktiga är att jag är med honom för min skull och att han är med mig för sin skull. Då kanske det faktiskt håller livet ut ändå. Tre år har gått sedan vi träffades, och vi räknar den dagen snarare än när vi “officiellt” blev ett par, eftersom vi inte riktigt ser det som det viktiga. Det är rekord för oss båda, men i synnerhet för mig.

Jag överraskade lite med middag, present och tårta. Ni ska bara veta vad glad han blev. Han tycker nog om att leva med en romantiker.

Gick all in med rosigt papper och faktiska röda rosor.

Till mat åt vi Pulled Oumph, sallad, gurka, egen potatis, egen chili, egna tomater och egen rödlök. Det är inte fy skam det.

Har ni sett en så vacker människa förut?

Sen blev det white lady-tårta, en stor favorit.

Kalas

Vi har varit på 1-årskalas hos våra vänner i Knivsta. Jag inser att vi har kommit upp i den åldern då folks barn blir ytterligare en påminnelse om hur fort tiden går, haha!

Thessan och Fredrick är såna där vettiga föräldrar som inte önskar sig onödigt skräp till sin tjej och som inte heller göder henne med vitt socker. Rawbollar brukar man säga att barn ratar, vilket visserligen stämmer om de redan blivit sockerberoende. Men Aurora pressar i sig dem som om det inte fanns en morgondag.

Kräftkalas

Vi gick på ett litet kräftkalas hemma hos Gustafs familj. Det sista av vår egen snaps slank med. Herre vad god den är, så fruktig att man knappt känner spritsmaken, riktigt farlig med andra ord.

Deras nya kattunge, Vera, ville hemskt gärna leka med mina fjäderörhängen.

Hopplöst söt!

Och lagom till hemgång blev jag magsjuk. Eller det var jag ju redan innan och borde ha lyssnat på min kropp, kräftorna gjorde inte precis saken bättre… Veckan efter behöver jag inte redogöra för. Det räcker med att säga att en partner som Gustaf, det är inte fel att ha i sina svaga stunder. (Inte helt fel i de starka heller) 😉

Världens bästa farmor

Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket våran farmor och farfar har betytt för oss genom åren. De är så omtänksamma, osjälviska (nästan lite för ibland) och sanslöst roliga att umgås med. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi kallar vår farmor för Mammim. Tidigare i somras hade vi ett litet födelsedagsfirande i efterskott, Mammim fyllde nämligen år i juni. Då tyckte Gustaf och jag att det vore kul att låta dem komma ut till torpet, dels för att få se allt vi donat med, men också för att vi skulle få skämma bort dem lite.

Vi grillade god vegetarisk mat, jag hade bakat en lågsockertårta eftersom Mammim har diabetes. Hon om någon förtjänar att ta en normalstor tårtbit, så då fick det bli lite mer sockerfritt! Receptet finns här på bloggen om man söker på just “sockerfri”.

Det var en så härlig, strålande sommardag när de var här. Väder eller sällskap hade aldrig kunnat vara med perfekt.

Linn, mamma och Gustaf.

Världens bästa <3

Pose framför köksträdgården. Här var mycket gjort, men vi hade inte hunnit börja odla mycket än.

Kycklingarna tyckte ett tag att det var rysligt mysigt att knö in sig under Gullefjun som inte verkade misstycka.

 

Midsommar

Midsommar firades hos en vän i Sollentuna. Vi har egentligen tänkt ha midsommarfirande i torpet, men med allt annat vi donat med under sommaren kändes det inte riktigt som läge. Det kanske blir till nästa år 🙂

Det var i alla fall en härlig dag men klädning av stången, dans runt densamma, vår egenhändigt smaksatta snaps (som är farligt god) och en massa god mat såklart. Jag och Gustaf bidrog med vegansk aubergine-“sill” som var en hit.

I princip alla på firandet var “ursprungligen” vänner till Gustaf (med partners och andra vänner). Jag tror att ett bevis på att man kan fungera bra som par är om man trivs med varandras vänner. Jag tycker sanslöst mycket om Gustafs nära vänner och han har blivit lika god vän med mina närmsta. Alla bara klickar helt enkelt och visst säger det en del om en person vilka människor den omger sig med?

Min reko kille.

Såhär piffiga var vi båda två!

Många fina människor