Saffransscones

Jag har strikta regler gällande lussebullar, de får absolut inte ätas för tidigt! Samma gäller med exempelvis julmust. Men man kan ju inte hjälpa det där extrema julsuget som kommer redan såhär i november. Det måste stillas på något sätt. Då upptäckte jag saffransscones! Det är scones vilket man såklart får äta när som helst på året, men med den där lilla julesmaken som man så desperat behöver. Fullträff helt enkelt.

Saffransscones

Du behöver:

5 dl vetemjöl

3 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1 tsk socker

1 eller 2 påsar saffran, beroende på hur mkt smak du vill ha

50 g smör eller margarin

2 dl mjölk

Tillagning:

  1. Sätt ungen på 250 grader.
  2. Blanda mjöl, bakpulver, salt, socker och saffran i en bunke.
  3. Dela matfettet i mindre bitar och finfördela dem i mjölblandningen med maskin eller fingertopparna.
  4. Tillsätt mjölken och rör snabbt ihop degen.
  5. Platta ut till valfri form på en plåt med bakplåtspapper, jag brukar göra rundlar.
  6. Nagga med en gaffel och skär ut bitar med en vass, mjölad kniv. Jag gör kryss över rundlarna.
  7. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter. Jag åt med vår jordgubbs- och rabarbersylt med smak av kanel vilket var svingott.

En video filtrerad och grovt romantiserad

För tre veckor sen satte jag ihop en video med klipp från vintern. Sen dog datorn och jag hade såklart inte sparat. Men nu tog jag mig i kragen och slängde ihop den igen. Det är så idylliskt så att man nästan kräks.

I videon ser ni lekfulla hästar, mysiga katter, vackra rådjur, dovhjortar och singlande snöflingor.

I videon ser ni inte piskande hagel i sidvind, katter som rivit ned bordsduken (och allt på den), omkullvält skottkärra med hästskit i hela stallgången, eller häst som smiter och måste jagas i djupsnö. Jag tänkte helt enkelt bespara er smärtan det innebär att se verkligheten och visa en grovt romantiserad bild av livet på landet. Varsågoda.

Se till att trycka på lilla kugghjulet nere till höger och välja HD-kvalitet (minst 720p).

Ps. Julmusiken är befogad såhär i mars.

När vi ännu har vår barndoms dar

Nej nu har bloggen hamnat väldigt på hyllan och det här går inte längre! Jag har haft några färdiga inlägg på lut, men inte tagit mig tiden för att lägga upp dem. Så idag fick jag en påminnelse genom ett sms från Mammim (farmor) och Farfar, mina mest trogna bloggläsare som tyckte att det var länge sen jag bloggade, haha! Så nu kör vi igen.

Apropå just dessa bloggläsare så var jag och min syster där och hälsade på för ett tag sen. När vi var små sov vi väldigt ofta över hos Mammim och Farfar tillsammans. Nu är vi inga barn längre, men vi har privilegiet att få uppleva samma känslor om igen. Båda våra farföräldrar finns kvar hos oss, huset är lika fint som alltid (eller egentligen finare), och sängarna på övervåningen står där de alltid har stått. Ren lyx. Normalt sett hör det till att Mammim lagar en helt fantastisk middag som hon först sänker förväntningarna på genom att säga att det antagligen kommer vara torrt. Det stämmer dock aldrig och hur fjantig jag än tycker att hon är så har det visat sig att jag är precis likadan själv! Den här gången var dock Mammim förkyld så (vuxna som vi är) tog Linn och jag på oss middagen. Det gick ju det med, även om det inte var i klass med Mammims mat 😉

Kikärtsbiffar, potatispuré med muskotnöt, gräddsås med timjan och rårörda lingon. Mumma!

Kikärtsbiffar, potatispuré med muskotnöt, gräddsås med timjan och rårörda lingon. Mumma!

Små detaljer som påminner om livet för sådär en femton år sedan.

Små detaljer som påminner om livet för sådär en femton år sedan.

Julpyntet fanns fortfarande att beskåda vilket både jag och Linn uppskattade.

Julpyntet fanns fortfarande att beskåda vilket både jag och Linn uppskattade.

Typisk Mammim-grej. Bomull och dekorationer mellan fönsterglasen.

Typisk Mammim-grej. Bomull och dekorationer mellan fönsterglasen.

Sinne för färg och form har båda våra farföräldrar. Farfar särskilt när det kommer till bilar och Mammim när det kommer till inredning.

Sinne för färg och form har båda våra farföräldrar. Farfar särskilt när det kommer till bilar och Mammim när det kommer till inredning.

Min lilla trägran känns plötsligt futtig jämfört med denna vackra!

Min lilla trägran känns plötsligt futtig jämfört med denna vackra!

Det bästa med denna dam är att Mammim gjort den själv och att det ser ut som att hon kollar i kors!

Det bästa med denna dam är att Mammim gjort den själv och att det ser ut som att hon kollar åt olika håll!

En liten skatt av lussekatt

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag och Gustaf tänkt ta ut det absolut mesta av Julen dessa sista dagar som den ju faktiskt fortsätter. Så i helgen tog jag fram mjöl och saffran och knådade mig en lussedeg. Jag tror att det blev fyra satser med saffransbullar i december, men det stoppar inte mig. Snarare känns det som att jag har fått upp rutinen, det är bara att baka utan att tänka liksom. De går dessutom åt väldigt fort. Jag börjar misstänka att jag är beroende. Det blir lussebulle som frukostbröd, saffranskringla till fika, lussekatt till mellanmål och saffranskuse till kvällsteet. Jag använder olika namn för att det känns mer som att jag äter olika saker fast det egentligen är precis tvärtom. Nåväl, jag har en ohyggligt hög förbränning och kämpar ständigt för att inte halka ned på ”undernärd” så det är säkert bara bra för mig!

Juleljus i ett fint gammalt hus

Vilken rackarns tur att vi åkte och firade pappa hemma hos Mammim och Farfar. För det mesta hinner jag dit någon gång innan Jul. Jag och min syster Linn brukar försöka pricka in julmarknaden i Vaxholm till exempel. Men i år har jag knappt haft en ledig stund i december (vilket jag hoppas kunna ändra till nästa år) så jag har inte hunnit dit. Nog för att Mammim och Farfar alltid kommer och firar Julen hos oss på gården, men det hör liksom till att vara hemma hos dem också. Allt fint julpynt, sitta och mysa och bara känna alla de där härlig julkänslorna tillsammans. I och med pappas födelsedag så hann vi tack och lov dit innan julpyntet ska plockas undan. Jag la ju upp lite bilder från firandet, men här kommer lite fler bara för att jag älskar alla detaljer och för att jag är en sån julnörd 🙂

Tänk att den här fina ljusstaken har vår Farfar gjort en gång i tiden. Jag tycker att den är helt underbar!

Tänk att den här fina ljusstaken har vår Farfar gjort en gång i tiden. Jag tycker att den är helt underbar!

De har så fint porslin, sånt där jag knappt skulle dricka ur om jag hade det själv.

De har så fint porslin, sånt där jag knappt skulle dricka ur om jag hade det själv.

Änglaspel med hästar istället! Visserligen sprang hästarna åt fel håll eftersom de satt bakochfram haha, men det rättade vi till efter ett tag.

Änglaspel med hästar istället! Visserligen sprang hästarna åt fel håll eftersom de satt bak och fram haha, men det rättade vi till efter ett tag.

Granen som står grön och grann i stugan.

Granen som står grön och grann i stugan.

Bra med drag en födelsedag

I söndags fyllde min pappa år. Han (liksom de flesta över 30) tycker inte att det är någon större vits med att fira. Men som min kloka mamma sagt så borde alla älska att bli äldre för alternativet är inte särskilt roligt. Födelsedagen är därför något av det härligaste vi kan fira, särskilt för någon (som min pappa) som klarat sig genom cancer. Ta alla chanser att fira, tycker jag.

På födelsedagarna åker vi ofta till Mammim (farmor) och Farfar i Vaxholm. Gustaf skulle jobba och kunde inte följa med, men han och jag bestämde oss för att ta pappa på en slädtur på förmiddagen istället. Mamma hängde också med och Bylur skötte sig exemplarisk. Lite justeringar på vår renoverade släde måste göras, men det får kanske bli till nästa vinter.

Mamma körde så att jag kunde knäppa lite bilder.

Mamma körde så att jag kunde knäppa lite bilder.

Världens finaste slädhäst!

Världens finaste slädhäst!

På hemvägen (vi tog en ganska kort tur) körde jag och pappa satt i. Vi travade upp för en lång backe och lite jobbigt var det allt för Bylur. Jag hoppas ha mer tid så att jag kan jobba mer med hans kondition i vårvinter.

På hemvägen (vi tog en ganska kort tur) körde jag och pappa satt i. Vi travade upp för en lång backe och lite jobbigt var det allt för Bylur. Jag hoppas ha mer tid så att jag kan jobba mer med hans kondition i vårvinter.

Hemma hos Mammim och Farfar var det som vanligt massor av godsaker. Först fick vi sanslöst smarriga vegetariska toasts som Mammim gör i ugnen. Sen blev det massa kakor och Pavlovatårta som hon alltid får helt perfekt! Med lemon curd och himmelskt goda frukter.

Fruktkaka i form av en häst (såklart) och en supersaftig saffranskaka!

Fruktkaka i form av en häst (såklart) och en supersaftig saffranskaka!

Liten katt som längtar ut och än är inte Julen slut

Våra små kissemissar blir allt tamare för varje vecka. Nu plötsligt vill Mysak gosa nästan varje chans han får. Han stryker sig mot handen, vill bli kliad i nacken och trycker upp ryggen när man klappar. Hans brorsa Skorpan är som vanligt steget efter, han låter Mysak testa att det verkligen är lugnt innan han hakar på. Skorpans favoritsysselsättning är att sitta i fönstret och titta på fåglarna. Jag tror att han längtar ut dit för att få jaga de där fjäderfäna. Personligen hoppas jag dock att han satsar mer på möss och sorkar. Våran ena katt på gården är nämligen bra på att fånga fåglar och det är rätt ledsamt alla gånger han kommer med en ovanlig och sällsynt art.

Gustaf och jag har haft det riktigt juligt i stugan efter nyår. Ofta känns det som att Julen är slut efter annandagen. Man har festat upp all julmat och julgodis och vissa slänger ut granen första chans de får. Vi kände att nej, banne mig, julen varar ju ända till påska (typ). Åtminstine har man ett par veckor på sig efter nyår att fortsätta tända ljusstakar, äta lussebullar och lyssna på julsånger. Vi har alltså gjort det mesta av hela den här Julen, vilket känns väldigt bra.

När det är såhär vackert utanför fönstret så måste man bara värma på lite glögg.

När det är såhär vackert utanför fönstret så måste man bara värma på lite glögg.

Julkärven kom också upp tillslut. Med all snö som lagt sig senaste dagarna har det behövts extra gott till småfåglarna.

Julkärven kom också upp tillslut. Med all snö som lagt sig senaste dagarna har det behövts extra gott till småfåglarna.

Och då har som sagt en viss Skorpan lite extra underhållning.

Och då har som sagt en viss Skorpan lite extra underhållning.

Jag hoppas att alla får ett fortsatt härligt, gott, nytt år!

Nu har jag återhämtat mig något efter julfiranden och nyårsfirande i dagar. Jag anar dock en annalkande förkylning, men hoppas att kroppen bara skojar med mig. Här ska ni få en bildbomb från vårat nyårsfirande. Vi var tio vänner som firade hemma hos min syster. Hon bor ju numer bara några kilometer här ifrån, så det var väldigt praktiskt för oss.

Men trots att man bor nära och hur väl man än planerar blir man då aldrig klar i tid. Jag som var dekorationsansvarig hade noga tänkte ut att jag skulle duka på dagen och hinna fota alltihop i god tid innan gästerna kom. Jo tjena, två minuter över sex (när det hela började) ramlade jag och Gustaf in. Då hade jag fortfarande avokado att lägga på några av mina sushibitar plus en dessert jag och Linn skulle göra tillsammans. Det är sådär lagom uppskattat när en i sällskapet hindrar folk från att sätta sig, springer runt och byter objektiv om vartannat och dessutom tänder och släcker taklampan beroende på vilken bild som ska tas, haha. Stackars gäster, jag hoppas att jag kan lära mig att planera bättre någon gång i framtiden, alternativt lämna kameran hemma (men det är ju inge kul).

Riktigt såhär mörkt var det inte, men nära på. Svårt att fota i så ni förstår kanske varför jag var på den där lampknappen.

Riktigt såhär mörkt var det inte, men nära på. Svårt att fota i så ni förstår kanske varför jag var på den där lampknappen.

Vitt och silver var färgtemat. Små julkulor, ljusslingor, konfetti och andra glittrande dekorationer.

Vitt och silver var färgtemat. Små julkulor, ljusslingor, konfetti och andra glittrande dekorationer.

Alltså wow vad fint det var med presentsnören hängandes från taket! Bidrog verkligen till den magiska festkänslan.

Alltså wow vad fint det var med presentsnören hängandes från taket! Bidrog verkligen till den magiska festkänslan.

Vi skulle ha bordsplacering med namnlappar och jag ville prompt ha hållare till dessa lappar. Så kvällen innan nyårsafton tog jag fram stengodslera (som var det vi hade i lerväg), gjorde stjärnor av pepparkaksformar, snurrade lite ståltråd och sen på med lite vit akrylfärg när det torkat. Et Voilà! Ganska nöjs faktiskt.

Vi skulle ha bordsplacering med namnlappar och jag ville prompt ha hållare till dessa lappar. Så kvällen innan nyårsafton tog jag fram stengodslera (som var det vi hade i lerväg), gjorde stjärnor av pepparkaksformar, snurrade lite ståltråd och sen på med lite vit akrylfärg när det torkat. Et Voilà! Ganska nöjs faktiskt.

Verkligheten. Skåpluckor på vid gavel, ölflaskor som redan letat sig in på bordet, mat som inte är färdiglagad samt en helt enormt stökig diskbänk i bakgrunden. Men Jennifer var glad ändå!

Verkligheten. Skåpluckor på vid gavel, ölflaskor som redan letat sig in på bordet, mat som inte är färdiglagad samt en helt enormt stökig diskbänk i bakgrunden. Men Jennifer var glad ändå!

Linn och Robert ordnar med den sista maten.

Linn och Robert ordnar med den sista maten.

Den vackra salladen och min vegetariska sushi i förgrunden.

Den vackra salladen och min vegetariska sushi i förgrunden.

Jag gjorde vitchoklad-pannacotta med limemarinerade bär och tillsammans gjorde jag och Linn små chokladkakor med kaffeglasyr och valnötter. Löjligt gott.

Jag gjorde vitchoklad-pannacotta med limemarinerade bär och tillsammans gjorde jag och Linn små chokladkakor med kaffeglasyr och valnötter. Löjligt gott.

Skålarna hittade Gustaf på Myrorna. Billigt, återbruk och pengarna går till en god sak.

Raketer höll vi oss ifrån, djuren och miljön mår bättre då. Men det kan spraka lite för det!

Raketer höll vi oss ifrån, djuren och miljön mår bättre då. Men det kan spraka lite för det!

Fint kan det bli med eget galleri

Under året har jag och Gustaf haft måååånga projekt. Ett av dem har varit att inreda ett litet galleri på hästgården. Vi ligger ju ändå bra till för folk att komma på besök och emellanåt har vi hästtävlingar och fullt av människor. Pappa har som vanligt hjälpt till ofantligt mycket. Men han tycker nog att det är ganska skönt att den del av det gamla höloftet som bara agerat förråd åt gammalt bråte, nu får en ny funktion. Efter Staffansritten i måndags hade vi invigning och vernissage. Vi gav galleriet namnet ”Galleri Markim”, efter socknen vi bor i. Jag och Gustaf har båda målat och tecknat för fullt den här hösten. Utställningen var mycket uppskattad och vi har haft besökare varje dag vi haft öppet den här veckan! Plus att vi sålt flera verk vilket är superkul. Jag tog bara bilder på ena delen av galleriet, men det kommer nog uppdateringar så småningom!

Mina hästakvareller fick hänga i den första delen. Det känns bra när det är lite enhetligt uppdelat.

Mina hästakvareller fick hänga i den första delen. Det känns bra när det är lite enhetligt uppdelat.

Vår granne och vän Matilda på Bergby kom över med lite saker från deras får, som vi har till försäljning under utställningsdagarna. Fårskinn, tovade tomtar och fina garner.

Vår granne och vän Matilda på Bergby kom över med lite saker från deras får, som vi har till försäljning under utställningsdagarna. Fårskinn, tovade tomtar och fina garner.

Tycker att dessa är helt underbara!

Tycker att dessa är helt underbara!

Det är så roligt att kunna samarbeta mellan gårdarna. Och då menar jag med annat än höskörd och byte av tjänster som de flesta bönder ;-)

Det är så roligt att kunna samarbeta mellan gårdarna. Och då menar jag med annat än höskörd och byte av tjänster som de flesta bönder 😉

Rid en sväng för stalledräng

Annandag jul är även kallad Staffansdagen. Det är nämligen Sankt Stefanos dag, hästarnas (och många andras) skyddshelgon. Jag är kanske inte den mest religiösa ni kan hitta, men jag tycker att det är spännande med alla gamla historier, sägner och religiösa berättelser. Enligt legenden var Staffan stallknekt åt Kung Herodes. En natt såg han Betlehems stjärna och berättade då för Herodes att judarnas nya Konung var född (inte det smartaste kanske, men han var ju förstås väldigt övertygad). Han blev senare stenad till döds.

Staffan utsågs till skyddshelgon för bland annat hästar, kuskar och stalldrängar. Staffansritten har troligtvis rötter i förkristna hästriter som skedde i samband med julfirandet. Det hela började med kapplöpningar som så småningom blev ritter till kyrkan där hästarna skulle välsignas. Under 1700-talet var dessa ritter av en mindre religiös karaktär då staffansgossarna kunde rida runt i grannskapet, sjunga visor och gärna ta sig en sup eller två.

Nu är vi i vårt stall lite lugnare av oss. Vi rider från gården till kyrkan vilket tar ungefär 40 minuter. Där blir det glögg och fika och (om vi hunnit planera) lite berättelser om Sankt Stefanos, Markims kyrka och lite musik. En riktigt trevlig tradition helt enkelt.

Massor med hästrumpor! 18 stycken var vi totalt.

Massor med hästrumpor! 18 stycken var vi totalt.

Förra året var det inte heller snö på annandagen. Men det blåste så att det kändes som att vara på Island nästan!

Förra året var det inte heller snö på annandagen. Men i år blåste det så att det kändes som att vara på Island nästan!

Faramír mumsar hö.

Faramír mumsar hö.

Vår fina lilla kyrka.

Vår fina lilla kyrka.

Vackra takmålningar.

Vackra takmålningar.

Jag red till kyrkan och sen bytte mamma och jag så red hon hem. Ett helt gäng glada ryttare och hästar!

Jag red till kyrkan och sen bytte mamma och jag så red hon hem. Ett helt gäng glada ryttare och hästar!