På väg hem

Vägen till och från hästgården kan ta lång tid att åka. Ca 2,5 km vanliga landsvägen borde gå fort. Men allt som oftast stannar jag gång på gång för att fota. Det är en väldigt fin resväg jag har mellan hem och jobb helt enkelt.

Skuggfaxi i vinterkvällen

Mammas och pappas hus, tillika huset jag växte upp i.

Så många fina byggnader i Markim. Det här är ett av uthusen i Husby. Det är den by vi bor i, bara att vi bor en bit ifrån bykärnan.

Ser ni den där lilla stugan på andra sidan fältet? Det är vårt torp det.

Ser ni ljuset på björken? Hur fint?

Staffansdagen

Vi (eller i alla fall jag) är mycket för det här med traditioner. Gamla som nya. En ny som jag startat, som visserligen grundar sig i en gammal tradition, är Staffansritten. Den 26e december, annandag jul som också är Staffanssdagen, rider vi från Husbyön till Markims kyrka där vi sjunger ett par psalmer och fikar. Opretentiöst och hur trevligt som helst. I år var det fjärde året som vi red och galet nog har vi inte haft snö en enda gång under tidigare Staffansritter! Vad är det med den 26e december? Håller fortsatt tummarna för snö nästa år, även om det är tur att vi sluppit regn eller snöstorm hittills 😉

Hästarna uppbundna utanför kyrkan.

Körhästarna knyter vi fast i de gamla ringarna i kyrkmuren. Undrar vilka hästar som stått där förr? Kyrkan är från 1200-talet, undrar när muren byggdes?

Stämningsfullt i kyrkan.

Jag berättar Staffansberättelsen. Vid pianot sitter Matilda från Bergby Gård 🙂

Jag kunde inte låta bli att knåpa ihop ett slädnät till Bylur, även om vi inte kunde köra med släde. Lite virkat från Stadsmissionen och några toffsar piffade till det hela.

Matildas äldsta son fick åka med en bit i vagnen på tillbakavägen.

Juldagen

Juldagen förflöt stillsamt. Jag åkte under dagen hem till Gustafs familj för att få umgås lite med dem. Sen tog jag med mig Gustaf hem till gården igen och vi åt en god juldagsmiddag hela familjen. Min pappa kan laga mat han, det ska gudarna veta. Vet inte riktigt vad vi skulle ta oss till om inte han roddade köket som regel.

Tänk vad glad jag blev av att träffa Gustaf igen, fast vi bara varit ifrån varandra i typ ett dygn. Det är något med julens magi och all kärlek som bara svämmar över i huset. Mer sånt tack.

Lugnt i stallet utanför.

Världens finaste, helt tveklöst.

Julafton

Julafton kan nog vara den dag jag gillar mest. Fast den har lite konkurrens sedan några år tillbaka eftersom Gustaf och jag spenderar dagen på olika håll. Vi har båda familjer som hemskt gärna vill ha oss hos sig och så får det vara tills vidare. Vi spenderar ju nästan alla de andra 364 dagarna tillsammans, så vi överlever. På min julafton finns ändå alltid de andra mest viktiga personerna i mitt liv. Mammim och farfar, mamma och pappa och Linn (som numer också har sin pojkvän med vilket gör det ännu trevligare). Här kommer bilder och lite mat-tips för den som är intresserad 🙂

Världens bästa farmor Mammim stökar för fullt i köket <3

Vi turades om vid spisen 🙂

Ta-daa! Till vänster: en vegansk julskinka (halvfabrikat). Helt okej, men jag tror vi satsar på typ rotselleri nästa år.
Till höger: Vildsvinsskinkan som jag och Gustaf preppat. Tyvärr hade jag den liiite för länge i ugnen så den blev något torr, men annars supergod.

Min syster älskar laxrullar med pepparrotskräm, så jag gjorde dillmarinerade, skalade tomatbitar med pepparrotskräm som vegeratiskt substitut 🙂 Och sen, lagrad julmust – det blir inte bättre än så!

Ägghalvor (från våra hönor) med skagenröra. Jag gjorde också vegetarisk skagen vilket jag verkligen kan rekommendera. Gustafs gudomliga rödbetssallad i bakgrunden. Fick inte med min senapsslungade brysselkål på bild tyvärr, men den är också ett tips.

Såhär dukar vi upp i köket varje år. Bästa stunden på hela året skulle jag nog säga.

Granen som jag och Gustaf hämtade med alla klappar under.

Tomtemor 🙂

Min vackra syster.

Jag och katten Aramis.

Pyntat, klappat, rimmat

Jag tycks alltid vara klar just den 23e december med rim och paketinslagning. Inte en dag för tidigt. Kanske kommer jag kunna ändra den vanan, men det krävs nog krafttag. Jag älskar dock att slå in paket. Välja papper, dekorationer och skriva rim är onekligen en favoritsyssla. I år hittade jag ett papper som ser ut som en gammal tapet. Jag blev alldeles till mig när jag såg den, dessutom var den på rea i konstbutiken i Stockholm (där jag egentligen skulle handla material åt Gustaf). Lite kvistar från vår lärk, idegran eller några ax korn och snöre räcker långt för att få till riktigt vackra klappar.

Kanelstänger ser liksom sagolika ut i sig.

Granen pyntade jag och syster Linn i vanlig ordning.

Julgranshämtning

Idag begav jag mig ut med Gustaf och Bylur och hämtade årets gran till gården. En helt underbar tradition som förut uträttades tillsammas med min gamla häst Gladur <3

Bylur är 22 år nu. Om några år kommer han få gå i pension. Det börjar bli dags att hitta en ny körhäst som får ta över efter honom. Antingen blir det en ardenner som när jag var liten. Eller kanske en bruksnordis. Då kommer den få hämta gran, köra till kyrkan och skjutsa på Markim-dagen.

Kan en häst bli finare?

Här ser han glad ut, men han var lätt irriterad när vi höll på och sprang fram och tillbaka för att hitta rätt gran och en hela tiden var tvungen att hålla koll på hästen, haha. Note to self: välj alltid ut granen i förväg. Gärna innan snön kommit också.

Mina favoritkillar <3

Vackert så in i bängen.

 

Kom bara ihåg att alltid kolla med markägaren om du kan hämta gran, det är inte tillåtet att ens bryta en kvist i skogen om du inte har markägarens tillåtelse. Och bara för att någon annan får betyder inte det att det gäller flera. Allemansrätten och äganderätten är båda sånt som vi ska vara ytterst rädda om <3

Amatörerna

Gustaf och jag äter absolut mest vegetariskt (eller lakto-ovo-vegeratiskt om man ska vara korrekt). Vi har haft perioder med endast veganskt för att utmana oss själva och bryta mönster av att ha animalier lite “bara för att”. När jag först bestämde mig för att bli vegetarian så var det egentligen för att jag ville dra ned på köttkonsumtionen, inte äta så mycket. Men det var svårt, hade jag idétorka så åkte de där snabblagade köttbullarna eller korvarna ner i matkorgen ändå. Så för att sluta “fuska” gav jag mig fasen på att bara äta vegetariskt. Det var svårt till en början, men rätt som det var hade det blivit lite av en självklarhet och något jag inte ens tänkte på.

Under den här tiden pluggade Gustaf konst i New York och även han hade gått över till vegetariskt eller veganskt. Numer är vi väl det som kallas flexitarianer. Vi köper aldrig kött i butiken, inte alls. Men blir vi bjudna står vi inte nödvändigtvis över. Jag kan dock bara äta ytterst små mängder kött efter att ha varit vegetarian, min mage klarar inte av det på samma sätt längre (och mår generellt myyycket bättre utan kött).

Jag påstår inte att vi är några helgon för att vi “bara köper närproducerat de ytterst få gånger vi äter kött” eller “bara äter vilt som vi fått av grannen”. I framtiden tror jag att vi kommer gå ner från våra typ 5-10 måltider med kött om året till 0. Men just nu gör vi så här och jag tror att det ger effekt omkring oss. Mina föräldrar har sedan jag började äta vegetariskt dragit ned nästan helt på köttet. Min syster började med samma sak (hon hade också tänkt på det länge innan) och när hon träffade sin nya kille som är vegetarian gick hon helt över till vegetariskt.

De flesta har börjat svänga och jag tror helt och fullt att steg-för-steg fungerar mycket bättre för många än allt på en gång. Om någon skulle sagt till mig för fyra år sen att jag var tvungen att gå från köttätare till vegan på en dag skulle jag aaaaldrig hoppat på det tåget. Men skulle någon sagt “dra ner lite på köttet” så skulle jag inte ens haft någon invändning, fastän jag knappt åt grönsaker och riktigt rött kött var bland det bästa jag visste i matväg.

Julen är ju en knepig högtid när det kommer till maten. Vi har våra traditioner och dem vill vi inte gärna rubba på. Men även där kan man gå steg för steg. Hos min familj har vi valt att fokusera så mycket som möjligt på det vegetariska för att se till att det blir gott nog “på egen hand” och inte bara som tillbehör till alla kötträtter. Sedan bestämde vi oss för att inte köpa en “vanlig” julskinka för att inte stödja den industrin (den är i de flesta fall rätt hemskt som många vet). Jag och Gustaf frågade därför vår granne som är jägare om han hade en vildsvinsskinka som vi fick möjlighet att preppa till jul. Jojjomen, det hade han och vi bytte den mot några ägg 😉 Gustaf och jag skulle dela på den till våra respektive familjer. Men…. haha, ja ni skulle sett när vi skulle bena ur den. Slö kniv, ingen aning om vad som riktigt är vad och sjukt ovana vid att hantera kött på det viset. Vi (okej, Gustaf) klarade det till sist och den lades in i saltlag enligt konstens alla regler. Hur den smakar får vi väl se…

Så vad är det jag vill säga med detta långa inlägg? Jo, helt enkelt att vi alla kan tänka på våra val för att minska köttkonsumtionen vilket i förlängningen är bättre för klimatet, hälsan och djuren. Jag är inte den som prackar på någon mina livsval, jag tycker att det är både otrevligt och ineffektivt. men vill du ändra dina matvanor mot att äta mindre kött så är mina tips:

  1. Försök göra andra råvaror till huvudråvaran, prova att låta köttet vara ett tillbehör.
  2. Testa att utmana dig själv, kanske bara två veckor eller en månad, med att inte äta kött alls för att ändra dina vanor.
  3. När du väl köper kött, låt det kosta. Köp vilt, närproducerat och/eller ekologiskt och försök att få kött från en gård där djuren haft det drägligt.

Jag har gått från att vara en grönsakshatande köttälskare med hysteriskt dålig kost (näringen i maten jag åt förr var antagligen katastrofal) till en grönsaksdyrkande matälskare som kan äta kött vid ytterst få tillfällen, men helt utan att ha några särskilda cravings efter det. Så det går, tro mig.