Näs

Sista anhalten och även det ställe där träffen hölls var Näs, Astrid Lindgrens barndomshem. På bilden är huset hon växte upp i.

Det var på sätt och vis ganska turistigt, de har ju gjort i ordning för just det syftet, men nu var högsäsongen över så det var inget man märkte av särskilt.

Nämen, tog jag kort på höns här med?

Så som det såg ut när Astrid växte upp. Ganska sorgligt på många sätt. Den gamla ladugården köpte kommunen nån gång och eldade upp. Det som här var landsbygd och åkermark var nu proppat med fruktansvärt fula lägenhetsbyggnader. Näs var onekligen en oas i det ovackra, men också som en manifestering av min största rädsla: att mitt familjehem sakta ska omges mer och mer av tätort och att skogen, åkrarna och hagarna som jag alltid lekt i ska jämnas med marken. Jag förstår att Astrid sedan köpte tillbaka sitt barndomshem och att det som är kvar nu ägs av hennes barn och barnbarn.

En fin trädgård hade man låtit göra i ordning bakom Näs. Porlande bäckar faller jag alltid för.

Bullerbyn

Min lilla Smålandstripp fortsatte. Först kändes det tråkigt att inte Gustaf kunde följa med, vilket var planen från början.

Men det är inte fel att få smita iväg på egna äventyr heller. Då kan man göra helt precis som man vill, som att stanna och fota varenda Smålandsko/-tjur jag ser, haha.

De poserade bra i alla fall.

Sen kom jag fram till Bullerbyn. Det heter inte så egentligen, men här växte Astrid Lindgrens pappa upp en gång i tiden. Innan han flyttade till Vimmerby och gifte sig med sitt livs kärlek.

Det var ganska tydligt var Astrid fått sin inspiration ifrån… Sockerdricksträd fanns det lite överallt!

Såklart att jag måste fota hönsen.

De som sett filmerna om Barnen i Bullerbyn kanske känner igen sig, eftersom det var just här de filmade 🙂

Mariannelund

Innan träffen i Vimmerby startade passade jag på att besöka Mariannelund. En trevlig liten del av Sverige med ett väldigt trevligt karamellkokeri. Godisgris som jag är passade jag på att köpa på mig lite gott.

Till Gustaf köpte jag med mig senap, en whiskeysenap som jag visste att han skulle gilla skarpt.

Många fina hus fanns där. bland annat detta som till synes var helt övergivet.

Linköping

I skiftet mellan augusti och september åkte jag ner till Vimmerby. Min distanskurs vid Linnéuniversitetet skulle nämligen inledas med en träff på Astrid Lindgrens barndomshem. Kursen heter ”Att skriva barnlitteratur” och ska ge mig en kick i rätt riktning för barnböckerna jag vill skriva. Jag är sprängfylld med idéer, men behöver hjälp för att veta hur jag ska knåpa ihop dem. På vägen ner stannade jag i Linköping, staden där våra farföräldrar träffades en gång. En dans som skulle leda till mycket, mycket mer.

Vackra kullerstensgator kunde man hitta…

Sen är det just typiskt mig att när jag är i en stad bli alldeles till mig av att se djur, som att jag inte gör det annars liksom…

Domkyrkan i vilken Mammim och Farfar en gång gifte sig, för 64 år sedan om jag inte missminner mig. Jag fick inte ens med hela på bild, det är som sju Markim-kyrkor i en. Helt enorm.

Inuti var den fullkomligt magisk!

Sen for jag vidare på min tur till Vimmerby.

Kväll i Vaxholm

Att åka över till Vaxholm, till Mammim och Farfar, en skön sommarkväll, det är inte fel det.

Jag önskar alltid att jag kom hit oftare. Det blir aldrig tråkigt eller frustrerande att vara här.

Vi satt i deras nya uterum och fikade och pratade om allt mellan himmel och jord. Bättre kan man knappt ha det.

Sovloftsplaner

Det finns ett litet loft i torpet. Två små fönstergluggar på varje kortsida och sen är det så lågt i tak att man nätt och jämt kan stå raklång i mitten. Men sova, det kommer man kunna göra för det gör man ju för det mesta inte ståendes. Gustaf och jag har börjat planera hur det hela ska bli. Först måste elen dras om, sen måste man göra luftspalter så att kondensen leds vidare, isolering, papp, innertak och allt det där. I våras var vi i ett sekelskifteshus som skulle rivas och bröt upp ett gammalt trägolv, så det ligger och väntar på oss. Jag är så sanslöst taggad på att fixa det här loftet, men allt måste få gå i sakta mak så att vi inte stressar och gör för mycket på en gång. Men framför mig ser jag vitbetsat tak, grålaserat trägolv (så att det ser sådär extra gammalt och härligt ut), blottade träbalkar som får vara precis som de är, snygg förvaring under snedtaket där man ändå inte får plats, dolda spotlights, annan mysbelysning, ett skrivbord i ena änden och en bred säng direkt på golvet i den andra… Blir det som i mitt huvud så blir det garanterat bra! 🙂

Där borta tänker jag mig min lilla skrivarlya <3

Vi har tagit bort lite av den gamla isoleringen (spån och torv) som ligger på innertaket för att se hur djup den är och hur golvet ser ut under. Det dammar en del kan jag säga…

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Underbara Brahma

När vi hälsade på min vän Andrea på hennes familjegård i Trosa passade vi på att gosa med hennes två brahma-kycklingar. Så himla fina och väldigt olika våra som mer var runda dunbollar. Sen hälsade vi också på hos grannarna där föräldrarna till kycklingarna fanns. De är så gigantiskt stora! Helt underbart att hålla en höna som tar upp hela famnen. Jag har tänkt nu att mamma och pappa ska skaffa just brahmor när de ska skaffa höns. Ena katten på hästgården är nämligen en helt sanslös jägare. Han kommer hem med stora fåglar och halvvuxna harar om vartannat. Inget vi uppskattar, men inget vi kan göra något åt. Ska de ha höns på gården kommer det få bli en stor ras, annars kommer de nog inte vara särskilt länge.

Vi tog oss en titt i poolen också för säkerhets skull…

En brahmahöna i min famn.

Tror Andrea tog den största.