Kan septembermorgnar vara de bästa?

Okej, okej, jag vet att det blir hysteriskt många natur och landskaps-inlägg med dimma och trädtoppar och solsken i olika vinklar. Men det är svårt att låta bli när den ena morgonen är vackrare än den andra. Blir lika tagen varje gång. Kanske har september de vackraste morgnarna av alla årstider? Så lär jag i och för sig inte säga en snötäckt januarimorgon med gnistrande iskristaller, slöjlik dimma och frostiga hästmular… Men just nu är september i alla fall bäst.

Utsikt underl morgon-kisset.

Utsikt underl morgon-kisset.

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

Olika årstider med olika charm

Jag trivs så bra i den här delen av världen. Även om vinterhalvåret känns väldigt långt så tycker jag om att vi har så “definierade” årstider. Det är inte alla som har vinter med snö ens en gång.
Jag tycker dock att samernas sätt att dela in året är det bästa, med åtta årstider istället för fyra. Då har vi vårvinter i mars-april, vår i april-maj och försommar i juni. Tänker man så blir det inte lika jobbigt när juni månad är kall och ruggig, det är ju bara försommar. Sommaren kommer i juni-juli och redan augusti räknar samerna som förhöst. Där jag bor skulle jag dock kalla det sensommar som ibland sträcker sig in i september. Sedan räknar de hösten till september-oktober, förvinter i november-december och så sträcker sig den riktiga vintern mellan december och mars.
Men ska man hårdra det duger det gott med vår, sommar, höst och vinter. Jag hittade några hästbilder tagna i de olika årstiderna som jag tänkte dela med mig av!

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

Grönskande sommar på en vit häst med sommarpäls.

Grönskande sommar på en vit häst med underbar sommarpäls.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

När vintern är som bäst!

När vintern är som bäst!

Kantarell-Gustaf

Min pojkvän har minsann en särskilt förmåga när det gäller att se saker. Men jobbar man som realistisk konstnär är det lite av ett måste. Fördelen med detta är att han är en riktig hejare på att hitta kantareller. Vi gick in i storskogen häromdagen och medan jag satt i mina lingonrid och blåbärsris och samlade bär, traskade han runt i närområdet och hittade kantarellställe efter kantarellställe. Vissa svampar var lika stora som min handflata! Nu har han bakat fyra kantarellpajer med Västerbottensost samt cirka femton kantarellcrêpes. Allt har vi frusit in för att kunna gotta oss på under hösten och vintern som kommer. Han är allt riktigt bra, min sambo.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Allt det vackra i skogen

Jag är absolut ingen svampälskare även om kantarellstuvning är helt ljuvligt. Jag vet knappt vilka svampar som går eller inte går att äta så jag håller mig till att plocka guldklimparna. Men ätbara eller ej så är ju svampar oerhört vackra. Och just såhär års blir hela skogen extra vacker, nu när vi balanserar på gränsen mellan sommar och höst. Mossan känns lite grönare, diverse svampar pryder marken och färgglada bär dekorerar alla gröna ris. Igår plockade jag svarta vinbär och lingon, men jag måste ut igen för jag vill göra rårörda lingon i mängder!

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.