Höst – Sida 5 – Stallpigan

Hönslycka

29 september, 2016 by stallpigan Leave a Comment

Så kom äntligen dagen jag väntat på i flera år – vi har skaffat höns! Två islandshöns och en islandstupp köpte vi av Nadja som jobbat på gården för massa år sen och som ibland är domare på våra hästtävlingar. Jag och Gustaf enades tillslut om namn, det blev tema Astrid Lindgren (man måste ju ha ett tema). Hönshuset och hönsgården är inte hundra procent klara än, men tillräckligt för att de kunde flytta in 🙂 De är drygt 20 veckor och har inte börjat värpa än. Har vi tur hinner de sätta igång innan det blir alltför mörkt (de värper ju mindre då). Annars blir det nog inget under vintern utan då börjar de till våren istället!

Tuppen “Jossi” (från Bröderna Lejonhjärta)

Hönan “Krusmynta” (som är ett av Pippis alla namn)

Fulare höna får man kanske leta efter. Men hon är go och den som är mest hanterad, alltså kan man gosa lite med henne när hon känner för det. Men på grund av sitt drakliknande utseende fick hon namnet “Katla” (draken i Bröderna Lejonhjärta).

Katla och Krusmynta <3

Kan septembermorgnar vara de bästa?

23 september, 2016 by stallpigan Leave a Comment

Okej, okej, jag vet att det blir hysteriskt många natur och landskaps-inlägg med dimma och trädtoppar och solsken i olika vinklar. Men det är svårt att låta bli när den ena morgonen är vackrare än den andra. Blir lika tagen varje gång. Kanske har september de vackraste morgnarna av alla årstider? Så lär jag i och för sig inte säga en snötäckt januarimorgon med gnistrande iskristaller, slöjlik dimma och frostiga hästmular… Men just nu är september i alla fall bäst.

Utsikt underl morgon-kisset.

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

Olika årstider med olika charm

11 september, 2016 by stallpigan Leave a Comment

Jag trivs så bra i den här delen av världen. Även om vinterhalvåret känns väldigt långt så tycker jag om att vi har så “definierade” årstider. Det är inte alla som har vinter med snö ens en gång.
Jag tycker dock att samernas sätt att dela in året är det bästa, med åtta årstider istället för fyra. Då har vi vårvinter i mars-april, vår i april-maj och försommar i juni. Tänker man så blir det inte lika jobbigt när juni månad är kall och ruggig, det är ju bara försommar. Sommaren kommer i juni-juli och redan augusti räknar samerna som förhöst. Där jag bor skulle jag dock kalla det sensommar som ibland sträcker sig in i september. Sedan räknar de hösten till september-oktober, förvinter i november-december och så sträcker sig den riktiga vintern mellan december och mars.
Men ska man hårdra det duger det gott med vår, sommar, höst och vinter. Jag hittade några hästbilder tagna i de olika årstiderna som jag tänkte dela med mig av!

En fläktande vårdag när mitt hår var lika blekt som min hud.

Grönskande sommar på en vit häst med sommarpäls.

Grönskande sommar på en vit häst med underbar sommarpäls.

Hit är vi påväg, färgsprakande höstlöv och krispig luft.

När vintern är som bäst!

Kantarell-Gustaf

10 september, 2016 by stallpigan Leave a Comment

Min pojkvän har minsann en särskilt förmåga när det gäller att se saker. Men jobbar man som realistisk konstnär är det lite av ett måste. Fördelen med detta är att han är en riktig hejare på att hitta kantareller. Vi gick in i storskogen häromdagen och medan jag satt i mina lingonrid och blåbärsris och samlade bär, traskade han runt i närområdet och hittade kantarellställe efter kantarellställe. Vissa svampar var lika stora som min handflata! Nu har han bakat fyra kantarellpajer med Västerbottensost samt cirka femton kantarellcrêpes. Allt har vi frusit in för att kunna gotta oss på under hösten och vintern som kommer. Han är allt riktigt bra, min sambo.

Kantarell-Gustaf i egen hög person.

Allt det vackra i skogen

2 september, 2016 by stallpigan Leave a Comment

Jag är absolut ingen svampälskare även om kantarellstuvning är helt ljuvligt. Jag vet knappt vilka svampar som går eller inte går att äta så jag håller mig till att plocka guldklimparna. Men ätbara eller ej så är ju svampar oerhört vackra. Och just såhär års blir hela skogen extra vacker, nu när vi balanserar på gränsen mellan sommar och höst. Mossan känns lite grönare, diverse svampar pryder marken och färgglada bär dekorerar alla gröna ris. Igår plockade jag svarta vinbär och lingon, men jag måste ut igen för jag vill göra rårörda lingon i mängder!

Flugsvampen, kanske den vackraste sorten?

Vad är det för guldigt som gömmer sig i mossan?

Gustaf kom hem med massa kantareller häromdagen. Blir nog en paj att frysa in tror jag bestämt.