Vänner som ställer upp

Jag säger inte att du ska bli vän med någon bara för att hen råkar vara händig, men händiga vänner är onekligen bra att ha. På konstskolan jag och Gustaf gick träffade vi Katt (Katarina). Hon och jag har hittat på en hel del rackartyg, pratat om djupa kärleksbekymmer och skrattat tills tårarna rinner. Hennes pojkvän Ilja är hur skön som helst och han och Gustaf klickar såklart jättebra. Så där som det ska va. Nu råkar också Ilja vara utbildad elektriker och när man ska inreda ett loft där kablarna går som ett jäkla spindelnät kan en elektriker komma väl till pass, haha. Först fick vi hjälp med att dra el till hönshuset och sen kom de och hjälpte oss med loftet. I gengäld har jag hjälpt till med lite CV:n, ansökningar till utbildningar med mera eftersom jag har lite koll på språk och skrivning och så bjuder vi alltid på riktigt god mat när de kommer. Katt är precis som jag och ska fota allting och slutar inte förrän hon har den perfekta bilden, det är lite skönt att inte vara ensam om att vilja plåta maten just som alla ska hugga in, haha!

Goda alkoholfria drinkar

Mums

Bästa bröderna låg och snosade intill varandra, som de alltid gör <3

Livsnjutaren

Tänk att Skorpan som så länge var så reserverad skulle bli så avslappnad och totalt hemmastadd här. Vilja krypa upp i famnen på morgonen, komma jamande genom hästhagen när man kommer hem, stryka sig mot ens ansikte och ligga och slappa i köket. Det trodde man inte en gång.

Skön pose.

Tuppar

Jag måste ju visa upp våra fina ungtuppar! Nog för att man vill ha hönor i första hand, men tupparna är ju inte sämre för det. Knorrhane och Emil behöll vi. Vi ville ha två islandstuppar och ingen blandis, så att vi vet att vi kan kläcka fram renrasiga islänningar. Knorrhane valde vi att behålla för att han hittills inte visat något otrevligt tuppbeteende eller aggressivitet. Han är en bra ledare. Sen är han så dösnygg med sin färg också. Emil är tvärtom en lågrangad tupp vilket är bra om man ska ha två. Gustaf var förtjust i honom redan som kyckling, så han fick lite grann bestämma där. Men mest gick vi på beteende. Hade Lill-Klimpen varit den snyggaste hade vi ändå inte behållit honom, just för att han blev så aggressiv.

Knorrhane.

Snövit.

Lill-Klimpen.

Pippi.

Emil.

Sturkas. Med sin enda stjärtfjäder, haha! Sturkas fick flytta till Catharina som har häst hos oss och också odlar en massa. Jag ser så fram emot att hälsa på honom i framtiden och se honom som en vuxen, ståtlig tupp!

Citron- och ingefärsshots

Det är ingen hemlighet att jag och Gustaf dricker mycket te med citron och ingefära. En gång tyckte jag inte ens om det, men jag var tvungen att dricka för min hals under en teaterföreställning. Sen tog det inte lång tid innan min hjärna insåg att det där var något alldeles speciellt mummigt. Så fort vi känner en förkylning nalkas, så gör vi te med citron, ingefära och honung. Men orkar man inte stå flera gånger om dagen kan man såklart göra en ordentlig omgång och ställa i kylen. Går både att dricka kallt och att blanda med tevatten.

Jag behöver nog inte ens skriva receptet, det bästa är att höfta lite. Ta en stor ingefära, kanske 250 g eller så. Skala och riv fint i 1 liter vatten. Antingen låter du detta stå och dra i någon timme om du vill sila av den rivna ingefäran, eller så gör du som vi och låter den vara kvar. Då kan du på en gång ringla i honung i valfri mängd och krama i ca 2 citroner. Jag brukar alltid smaka av för att se att det är rätt balans bland ingredienserna 🙂 Tappa upp på flaskor och in med dem i kylen!

Morgondimma

Det är aldrig fel med morgondimma. Vare sig den är så tät att vi inte ser utanför trädgården eller om den ligger som slöjor över fälten. Tänk förresten att vi har en liten bit med belysning över vägen i Markim, det är ju bra märkligt ändå!

Man kan nästan tro att vi bor på Englands landsbygd när man ser den här bilden. Här hade jag precis skjutsat Gustaf till tågstationen när han skulle in på ett jobb i Stockholm.

Trattkantareller

Gustaf och jag gick ut i skogen för att se om det fanns några lingon kvar. För bara tre veckor sen var det alldeles rött i skogen. Men tiden är ju som den är och jag har inte tagit mig ut med bärplockaren. Som jag trodde fanns knappt ett lingon kvar värt att plocka. Istället uppenbarade sig plötsligt ett annat fynd. En klunga med små trattkantareller stod där så fint intill stigen. Vi plockade glatt och tänkte att det där skulle minsann räcka till en ordentlig svampsås. Men det blev långt mycket mer än så. Vände vi oss om fanns där plötsligt tjugo till. När vi tänkte att nu är det nog ändå tomt här och gick två meter ramlade vi över ännu fler. Till sist blev det mörkt och vi beslöt oss för att gå ut igen nästa dag och så nästa dag igen. Jag vet inte exakt hur mycket vi plockat. Påsar och burkar är i alla fall fyllda av torkade trattisar. Sen finns det alltid mer, alltid tänker jag att “om jag bara går ut en gång till”. Men någon måtta får det vara, plockandet är en sak men rensandet en helt annan…

Ännu mera höst

Dessa frostiga, höstiga mornar går inte av för hackor.

Hönsen springer runt i trädgården…

Det frasar under fötterna när man går…

Allt är färgsprakande och frostat på samma gång…

Och luften är frisk att andas.

Skorpan med hönsen i bakgrunden.

Sniffar i luften <3

Sen går de på äventyr, ibland för sig och ibland tillsammans.

En hingst på gården igen

När jag växte upp hade vi en egen avelshingst på gården. Han var en av typ fyra förstaklasshingstar i Sverige på den tiden, importerad från Island såklart och den absolut snällaste hingst jag träffat. Han är pappa till båda mina hästar och till många fler för den delen. Nu har vi en ny hingst på gården, fast det är inte min familj som äger honom. Utan en av våra inackorderingar har köpt honom som ridhäst. Han heter Hállegur från Hyndevad och är en riktig snygging! Han har en egen hage där han knatar runt och snackar med grabbarna intill samt ropar lite efter damerna längre bort 😉

Dagen han anlände var det superfint väder, en perfekt höstdag.

Nyfikna killar i hagen bredvid.

Så vacker!