Vackert så man storknar

Ibland tar det mig alldeles för lång tid att åka mellan torpet och hästgården. Jag blir tvungen att stanna gång på gång och titta på allt vackert. Särskilt åkrarna och hagarna bakom Stora Lundby är ofta fantastiska. Här ligger rundabalar kvar så sent som i november. Det blev sena skördar när sommaren var så torr.

Sen närmar jag mig gården och där står hästarna och äter isglass.

En hingst på gården igen

När jag växte upp hade vi en egen avelshingst på gården. Han var en av typ fyra förstaklasshingstar i Sverige på den tiden, importerad från Island såklart och den absolut snällaste hingst jag träffat. Han är pappa till båda mina hästar och till många fler för den delen. Nu har vi en ny hingst på gården, fast det är inte min familj som äger honom. Utan en av våra inackorderingar har köpt honom som ridhäst. Han heter Hállegur från Hyndevad och är en riktig snygging! Han har en egen hage där han knatar runt och snackar med grabbarna intill samt ropar lite efter damerna längre bort 😉

Dagen han anlände var det superfint väder, en perfekt höstdag.

Nyfikna killar i hagen bredvid.

Så vacker!

Stadspojken på landet

Gustafs bästa vän Loppan kom förbi torpet. Övernattning och svampplockning stod på schemat.

Man får kommentarer som ”det blir verkligen mörkt på landet” haha. Tänker stilla att det är ju det mest naturliga 😉

Mamma och Vigga sprang vi på i skogen.

Fina häst <3

Grabbarna grus.

Kommer alltid älska flugsvampar.

Årets hembygdsdag

I början av augusti är det alltid hembygdsdag i Markim. Då samlas sockenborna vid Husby gård där vårt lokala museum finns, ett vackert trähus i vilket man bevarat flera rum efter Patron Gustafsson som bodde här. Man får se hur ett storbondehem såg ut kring förra sekelskiftet. Det är sanslöst fint där inne, en ren dröm att gå omkring och se på alla pinaler, vackra möbler och annat.

I år tog vi vår nyrenoverade trilla till Husby. Bylur som är världens bästa häst drog den hela vägen utan att blinka. Trafik bryr han sig inte ett dugg om och som sällskap hade han dessutom sin kompis Vikur, som mamma red på. Jag och Gustaf åkte i vagnen (fast han fick hoppa av för att fota haha) och på vägen kunde vi dessutom plocka upp andra sockenbor som skulle promenera till Husby. Det kändes himla härligt, som taget ur Emil i Lönnerberga  eller Barnen i Bullerbyn 🙂

Det regnade när vi åkte, men vi drog en chansning och hade en himla tur. Regner upphörde och snart kikade solen fram.

Väl där var spelmännen/-kvinnorna i full gång och det fanns som vanligt fika i mängder.

Gustaf gick guidad tur i museet och tog några foton.

Patrons kontor med skrivbordet intill ett stort fönster med vacker utsikt.

Hem igen!

Vi fick med oss Bergby-barnen en bit på hemvägen 🙂

En otålig häst som undrar varför vi behöver fota en massa.

Fast fin var han, även om det spretade ut några tagelstrån på toppen.

Såhär i efterhand undrar jag om inte Gustaf gick mer än han åkte med… I bakgrunden (framför mamma och Vikur) ser ni i alla fall Sjöstugan!

Såhär såg Bylurs man ut när jag tog ur flätorna, haha!

Nya hästar

Vi har fått många nya inackorderingar på gården i år. Både ston och valacker, alla väldigt fina hästar. Vi är väldigt måna om att de ska vänjas in i flocken ordentligt, det är en så stor skaderisk om man bara släpper in hux flux bland helt nya hästar. Hittills har det gått bra, fast i stohagen är det fortfarande en del gnissel. Man får vara på sin vakt så att ingenting händer. På bilderna är det ett nytt sto, Gáta, som får lära känna ett av de ranghöga stona, Saga.

Saga i täten 🙂

Trosas landsbygd

Det var så härligt att hälsa på min vän Andrea på hennes familjegård. Deras highland cattle är helt underbara. De går där på enorma betesmarker och bara lever livet. Inte ett bekymmer i världen.

Vi smög runt i de gamla ladorna och kollade på gamla prylar, vagnar och slädar. Sånt får jag aldrig nog av.

I stallet finns två nordsvenskar. Men bara en vågade kika ut 😉

Gråa ögonbryn och fin blick.

Gustaf och jag var duktigt avundfriska på deras växthus.

Där inne mådde tomatplantorna riktigt bra. Vi fick visserligen många tomater i år, men plantorna hade inte tillräckligt med stöd och blev alldeles krokiga. Men nästa år hoppas även vi på växthus!

Bilresan hem var vacker.

Hej igen!

Ja då är jag tillslut tillbaka efter ett rätt långt och helt oplanerat sommaruppehåll. Alla roliga projekt vi haft igång gjorde att bloggandet inte var något jag prioriterade. Men nu känns det kul att sitta här och skriva igen och förhoppningsvis kan jag fylla i lite av vad som hänt under juni, juli och augusti. Jag var sommarvärd för Jordbruksverkets instagramkonto mitt i sommaren och fick då dela med mig av massa bilder från min socken Markim. Det var väldigt roligt och något jag absolut skulle kunna tänka mig att göra igen. Första bilden skulle vara en porträttbild där man berättade lite om sig själv. Gustaf tog kort på mig tillsammans med Bylur och Gullefjun. Himla fint blev det och jag är väldigt glad att ha de här bilderna <3

Här fick Gullefjun plötsligt för sig att hoppa över till Bylur, haha! Tur att han är en väldigt snäll häst <3

Stallfest

På Islands nationaldag hade vi stallfest på gården. Vi hade skojtävlingar med galopprace, öltölt och annat kul, sen var det knytis på kvällen. Pappa och jag provkörde också vår senast renoverade vagn, en gammal åktrilla. Pappa har gjort nästan allt jobb på den, men jag stod som vanligt för det konstnärliga och har björkådrat den. Det var vanligt att träådra vagnarna förr. Man ville nämligen att de skulle se ut att vara i ett finare träslag än det de var tillverkade i. Jag ska göra ett inlägg om alla våra renoverade vagnar, jag måste bara se till att ha bra foton på alla.

Torphästar

Bylur och Skuggfaxi trivs verkligen bra vid torpet. De har lika bråttom hit som tillbaka till gården. Ni ska bara veta vad fort det går ibland! Det är tur att båda är otroligt lyhörda och väl utbildade, de lyssnar (nästan alltid) väldigt bra vilket gör att jag kan låta dem sätta av i full galopp utan att behöva oroa mig för att de inte ska stanna. Bylur brukade jag förr alltid rida utan sadel och träns. Då galopperade vi så fort det gick över en stubbåker och den känslan är helt magisk! Det är inte alla hästar man kan göra så med, utan träns, och känna sig helt trygg. Bylur är verkligen en guldklimp <3 Jag visste att så fort vi närmade oss slutet av åkern skulle han sakta ned till skritt. Nu har jag ju Skuggfaxi som handhäst vilket fungerar jättebra även om han helst vill gå först, haha. Hans tävlingsinstinkt är lite starkare än Bylurs 😉

Från hästhagen har vi vacker utsikt över åkrarna.