Vackert så man storknar

Ibland tar det mig alldeles för lång tid att åka mellan torpet och hästgården. Jag blir tvungen att stanna gång på gång och titta på allt vackert. Särskilt åkrarna och hagarna bakom Stora Lundby är ofta fantastiska. Här ligger rundabalar kvar så sent som i november. Det blev sena skördar när sommaren var så torr.

Sen närmar jag mig gården och där står hästarna och äter isglass.

Narnia

Ibland känner jag att jag gillar frost mer än snö. När det är tjockt med frost så syns fortfarande naturens färg där under, så att allt skiftar i lite pastelliga färger där under. Allt är klätt i ett frasigt täcke av iskristaller. Fast samtidigt har snön sin egen charm. När allt är sådär vadderat och underbart vitt. Jag är glad att få lite av båda helt enkelt.

På väg till gården kör jag över ån som ringlar sig mellan gårdarna i Markim. Det är samma å som passerar oss och knyts an i vår lilla sjö.

Så vackert att man kan dö.

En hingst på gården igen

När jag växte upp hade vi en egen avelshingst på gården. Han var en av typ fyra förstaklasshingstar i Sverige på den tiden, importerad från Island såklart och den absolut snällaste hingst jag träffat. Han är pappa till båda mina hästar och till många fler för den delen. Nu har vi en ny hingst på gården, fast det är inte min familj som äger honom. Utan en av våra inackorderingar har köpt honom som ridhäst. Han heter Hállegur från Hyndevad och är en riktig snygging! Han har en egen hage där han knatar runt och snackar med grabbarna intill samt ropar lite efter damerna längre bort 😉

Dagen han anlände var det superfint väder, en perfekt höstdag.

Nyfikna killar i hagen bredvid.

Så vacker!

Nya hästar

Vi har fått många nya inackorderingar på gården i år. Både ston och valacker, alla väldigt fina hästar. Vi är väldigt måna om att de ska vänjas in i flocken ordentligt, det är en så stor skaderisk om man bara släpper in hux flux bland helt nya hästar. Hittills har det gått bra, fast i stohagen är det fortfarande en del gnissel. Man får vara på sin vakt så att ingenting händer. På bilderna är det ett nytt sto, Gáta, som får lära känna ett av de ranghöga stona, Saga.

Saga i täten 🙂

Pappas trädgård

Hos mina föräldrar kämpar pappa med att göra i ordning trädgården. Han har många idéer, den ena mer vrickad än den andra om jag ska vara ärlig. Han tycker om att gå utanför ramarna, vår pappa. Här visar jag lite bilder från de mer normala delarna av trädgården. Det andra är ju heller inte riktigt klart än. Pionen är nog min favorit, samtidigt som jättevallmon också är fantastisk.

Denna herre stod inklämd i ett skjul vid vårt hembygdsmuseum. Pappa fick den som tack för att han fixade ett nytt brunnslock i trädgården. Nu står han hos mamma och pappa vid den gamla brunnen (den man hade till djuren förr som är typ 4×4 meter). Brunnen fungerar idag som damm i trädgården.

Visst är det vackert?

Vallmon <3

Stallfest

På Islands nationaldag hade vi stallfest på gården. Vi hade skojtävlingar med galopprace, öltölt och annat kul, sen var det knytis på kvällen. Pappa och jag provkörde också vår senast renoverade vagn, en gammal åktrilla. Pappa har gjort nästan allt jobb på den, men jag stod som vanligt för det konstnärliga och har björkådrat den. Det var vanligt att träådra vagnarna förr. Man ville nämligen att de skulle se ut att vara i ett finare träslag än det de var tillverkade i. Jag ska göra ett inlägg om alla våra renoverade vagnar, jag måste bara se till att ha bra foton på alla.

Valpigt

Många av hästägarna på gården har förstås hundar. Det är himla kul att kunna ha med en hund när man rider ut, jag saknar verkligen vår dalmatiner Zingo som var familjens senaste hund. Vi kunde köra galopprace och jag lovar att den hunden var snabb!

Nu har vi en ny ”stallhund” (alltså inte våran) och det är en liten Norrbottenspets. Hon är helt bedårande, jag vill bara stjäla med henne hem varje gång jag ser henne. När hon blir större är det tänkt att hon ska jaga älg med husse, det är lite svårt att tänka sig nu när hon bara är en liten plutt.

Gustaf och jag är båda sugna på att ha hund en dag. Men vi kan inte enas om vilken ras. Gustaf vill ha en Engelsk bullterrier, ni vet de där ful-söta med konvex nosrygg? Själv vill jag ha en tjeckisk varghund. På 50-talet i Tjeckien avlade man fram en korsning mellan varg och schäfer. Sedan 2008 är den laglig i Sverige och de är typ den vackraste ras jag sett! På min önskelista har det högst upp stått ”vargunge” sen jag var kanske sex år gammal, haha. Nu ser jag min chans att förverkliga den drömmen 😉 Mamma tycker att det är en utomordentligt korkad idé att skaffa en hund med så mycket varg i sig, men jag tänker att den utmaningen klarar jag… kanske. Vi får väl se, det bli ingen hund för oss på ett tag ändå!

En begeistrad Gustaf.

Världens sötaste Norrbottenspets.

På tävlingbanan

Här kommer lite bilder från tävlingen som hölls på gården i början av juni. Jag var själv inte med, jag är verkligen ingen tävlingsmänniska. Jag har tävlat några gånger och det har oftast gått väldigt bra, men jag tycker mest om att rida för att det är trevligt, mysigt, utvecklande och rogivande. När man sätter det i ett tävlingssammanhang försvinner mycket av det där för mig. Men det är fortfarande roligt att titta 🙂 Islandshästtävlingar går generellt ut på att visa upp hästen i de olika gångarterna: skritt, tölt, trav, galopp och för de som kan även flygande pass. Det är ofta mycket fart och kraft i hästarna och så länge ridningen är harmonisk är det väldigt härligt att bara vara åskådare.

Putsa och feja, måla och greja

Första helgen i juni hade vi en händelserik helg på gården. På lördagen var det islandshästtävling och på söndagen hade vi betessläpp med hästarna. Vi brukade ha tävlingar jämt förr, men efter att hela stallet drabbades av kvarka för två år sedan blev det ett uppehåll. Vi var isolerade i ett helt år, eftersom vi deltog i ett forskningsprojekt som SLU höll i. För den som är intresserad av hur det hela gick till kan ni läsa en artikel här: http://www.xn--hstsverige-q5a.se/Cecilia-Haking.html

Det känns toppen att vara på banan igen, med tävlingar och andra aktiviteter. Jag tror att de flesta på gården, vi i familjen samt hästägarna, gillar mest att det är lite lugnt och skönt. Men med det sagt så gillar vi också att det händer något, någon gång ibland åtminstone!

Innan helgen ägnade vi oss åt att städa, måla staket och fixa en massa. Det är helt klart ett plus med att ha ”främmande”, allt blir så mycket mer städat.