Naturnära

Var jag än må hamna i detta liv så kommer naturen alltid vara viktigast för mig. Tänk att man kan bli så bubblande lycklig av att knata genom hästhagen, nedför slänten där brännässlorna smeker smalbenen (hur man än försöker undvika dem), upp på den trasiga träbron, titta ned i vattnet i ån för att upptäcka att där simmar ett helt stim av små grodyngel! Det är ju bara grodyngel, men att få se dem simma runt med sina små svansar och ynkliga bakben släpandes efter sig, det är så härligt. En kräfta simmade upp och plockade något vid ytan. Trollsländorna hovrar och blänker i solen. I sjön plaskar gäddorna och mörtarna och de pyttesmå abborrarna. De som fiskar i sjön tycker nog att det kunde finnas bättre fisk där, men jag blir bara lycklig av att det lever så mycket. Hela sjön och ån är full av liv och jag vill ändå inte fiska upp dem, bara ligga på mage på den trasiga träbron och titta ned på allt härligt.

Bihang

Gustaf har vid ett par tillfällen i sommar hjälpt Matilda med  hennes bin. Gustaf och jag är själva sugna på att skaffa bin, men det är ju en del att lära sig. Då är det perfekt med grannar som har dem, så kan man introduceras så smått. Jag som inte bar någon dräkt höll mig på behörigt avstånd, de kan ju vara lite stickiga, de små pollinatörerna.

För övrigt måste jag säga att jag tror att Matilda och Andreas och barnen bor i Markims vackraste hus. Det finns några stycken, men sen glasverandan åter fick sin plats på Bergby så tror jag banne mig att det utkonkurrerar både prästgården och Husby Gårds museum. Senare kommer förresten ett inlägg om våra vackra hus, för er som inte såg dem när jag var sommarvärd på @minlandsbygd på instagram 🙂

Klockarboden.

Matilda hjälper Gustaf på med utstyrseln.

Haha, nöjda och glada!

Markims gamla kvarn.

Fåren betar nöjt i hagen bakom huset.

På bygden

Frasse fasan har hållit oss sällskap under största delen av sommaren, men nu har jag inte sett honom eller de andra fasanerna på ett tag… Undrar om det kan ha att göra med den där rackarns Skorpan som tyckte att smyga på och skrämma upp fasaner ur gräset var en finfin hobby…

Växlande molnighet över Markim socken.

Vi träffade på en tofsvipa med två bedårande ungar en sen julikväll.

I ån som ringlar genom Markim kan man hitta kräftor, små aborrar, bävrar och diverse fåglar. Hur söta är inte de här små ällingarna?

Skorpan och Mysak i kvällssolen.

Solnedgång i slottsträdgården

Vi åker ofta förbi Torsåker slott på vägen hem. Det ligger precis intill en sjö och där finns café och en liten handelsträdgård där min syster jobbar. Just den här kvällen var vi bara tvungna att stanna till för solen gick precis ned över sjön. Det är så att man blir salig över det guldiga ljuset.

Ta det lugnt

Ibland måste man bara tillåta sig själv att stå där och stirra på solnedgången från det att solen börjar krypa in bakom träden tills det bara är en liten strimma av ljus kvar i grantopparna. Vi hetsar ju runt ganska duktigt, jag och Gustaf. Under våran semester i början av juli har vi gjort en hel köksträdgård och typ tio andra projekt samtidigt. Inte stressat över huvud taget, men det spelar ingen roll. Om man arbetar hela tiden måste man också vila. Under såna intensiva veckor är det viktigt att stanna upp på vägen till vedboden och kolla in den där solnedgången, även om man glömmer vad det var man skulle göra sen. Tur är det också att vi har världens keligaste katter. Vi tycker så fruktansvärt mycket om dem och kan bara inte missunna dem gos när de ber om det. Och det finns då ingenting så avslappnande som att klappa och klappa på en mjuk katt som ligger i knät och spinner allt den kan.

Himmelskt

Det går ju inte att räkna alla vackra kvällar vi har under en sommar. Men här kommer några bilder från en och samma kväll i juni. Det bara fortsatte förändras och det var ett alldeles särskilt ljus på molnen som svepte förbi.

Dimman rullar in

Nätterna vid vår lilla sjö är magiska. På kvällen rullar dimman in och går man upp mitt i natten (eller tidigt på morgonen) går solen upp bakom en disig sjö, som ni kanske sett bilder på i tidigare inlägg. Det är verkligen något trolskt med dimma.

Midsommarblomster

Man förstår verkligen att det blivit en tradition av blomsterkransar och annat runt midsommar, det växer så vackra blommor då. Här är några bilder jag tog dagarna innan midsommarafton, med midsommarblomster, tjärblomster, smörblommor och annat som hör till. Ljuset i skogen var magiskt.

Kom liljor och akvileja

I trädgården och runt omkring torpet växer en hel del blommor som kan ha funnits här länge och väl, typiska torparväxter helt enkelt. Krolliljorna börjar precis slå ut och de ska ni få bild på snart. För några veckor sen blommade aklejorna och de ska vi snart plantera om, de växer nämligen på mindre lägliga ställen. Men jag tycker att de är fantastiskt fina så de ska få flytta till bättre platser i trädgården där de kan växa och frodas. Det är också viktigt att spara de lite tidigare blommande växterna, så att humlorna har något att ta av.

Incoming.

Lite sommarblommor på trappen gjorde sitt.

Hägring

Att knata ner till sjön om kvällarna är något vi borde göra oftare. Visserligen har vi fortfarande inte fixat till spången till flytbryggan så det är alltid en fråga om man ska trilla i eller inte… Men när vi väl balanserar oss ut är det alltid lika skönt. Det plumsar i vassen, därifrån hör man också ljudet av små fågelungar, näckrosorna är på gång och så har vi ofta besök av häger. Förra året var det en häger som brukade komma och sätta sig på det som en gång varit en brygga. I år är de två. Hägrar är verkligen urtidsdjur, de ser ut som flygande dinosurier när de svävar förbi ovanför ens huvud.

Hoppas vi får tid under sommaren att fixa till spången. Jag ser så mycket fram emot sena sommarkvällar på bryggan. Med tända ljuslyktor, en flaska vin och filtar virade runt sig. Sen får man viska så att man inte skrämmer bävrarna eller fåglarna som häckar vid sjön.