Gustafs födelsedag

Så var det Gustafs tur att fylla år. Det innebar som alltid ledtrådar, överraskningar och underhållning hela dagen. Till att börja med hade jag tänt en eld vid vår grillplats. Han fick sång och mys på sängen och sen en ledtråd som ledde honom ut i det vackra vinterlandet. Vi åt “lyxpinnbröd”, äggröra i gjutjärnspanna, stekte på ägg med kanel och smör och åt med turkisk yoghurt. Känner mig som ett geni för det där var nog den bästa frukostupplevelse vi båda haft. Så tyst och stilla, så kallt och vackert och perfekt på alla sätt. Senare åkte vi in till stan på en konstutställning Gustaf velat besöka och efter det mötte vi upp min syster och såg en pjäs på Dramaten. En bra dag om du frågar mig (och jag är rätt säker på att Gustaf håller med).

Kolla den där frosten!

Chilifrossa

Tänk att jag petade bort jalapeñon från burgarna förut. Att stark mat gick bort och att chili verkligen inte var för mig. Om du lider av samma åkomma och känner att såhär kan du inte ha det, för vem vill leva livet med begränsningar?? Då rekommenderar jag detta: börja odla chili och låt din sambo laga maten som hen vill ha den. Förutsatt att din sambo gillar stark mat… Både Gustaf och jag tycker typ att chilin är bland det viktigaste att odla i år. Förra året odlade vi Padron och Cayenne. Vi tyckte att vi hade mycket, men flera plantor dig (när jag glömde vattna) och i slutändan kände vi bara VARFÖR HAR VI INTE MER CHILI??? Så i år ska vi ha ytterligare ett par sorter och framför allt fler plantor. Vi kommer odla Padron (samma som sist, från Runåbergs fröer som kan vara mild och snäll eller så stark att man tror att tungan fräts bort), Cayennepeppar, Jalapeño som vi i synnerhet ska lägga in när den är skördeklar och en sort vi tyckte verkade spännande som heter Bulgarian Carrot. Den ska bli morotsformad och orange och i styrka ligga mellan jalapeño och Habanero (som ska vara en av de starkaste chilisorterna). Chili alltså. Vilken frukt.

Vildlivet

Det är lite som att bo på djurpark här. Fast utan parken och med djur som inte mår piss och har störningsbeteenden och utan skrikande ungar som försöker härma lätena på varenda djur de ser. Lite så är det.

Dovhjortar på fältet.

Hur vackra?

Gräsänderna gillar ån. I sommar skulle vi vilja ha ankor här.

Skrivro

Jag skriver mycket. Eller jag vill i alla fall skriva mycket, men att hitta tid och ro till vardags är lättare sagt än gjort. Hemma finns det alltid något att göra och även om man säger att man inte ska ta sig an något så hamnar man där ändå. Eller för mig är det så, finns det någon som känner igen sig?

Tur som är har jag mina farföräldrar bara en bilfärd bort och de har ett stort hus med gott om plats för mig och mitt skrivande. Då bor jag på övervåningen och passar förstås på att umgås med Mammim och farfar när jag ändå är där.

Helt okej skrivlya.

Mammim i arbete vid skrivbordet.

Och jag i arbete på övervåningen.

Vintern är lång

Vintern är lång och det har den alltid varit. Men efter att ha flyttat ut i torpet utan isolering, toalett eller rinnande vatten så har vintern på något mystiskt sätt blivit ännu längre. Februari brukade jag älska, hela månaden fick gärna vara så vintrig som möjligt. Nu känner jag att den kan bli ännu lite kortare än vad den redan är. Egentligen.

Mysak, med hela världen för sina tassar. Men tvärtemot sin bror så vågar han sig inte ens till landsvägen. Han håller sig alltid nära. Det är jag något sjukt tacksam för.

“Sorry girls, det är vitt idag med. Bäst att gå in igen.”

Min födelsedag

Så kom min födelsedag tillika fettisdagen och jag tror jag kopierar texten från min instagram:

Fyller man år på fettisdagen måste man ju äta en födelsedagssemla. Nu har jag överlevt 27 år. Det finns inget bättre att fira än sin födelsedag, ju äldre man blir desto mer anledning att fira. Tänk så mycket sjukdomar och olyckor man kan utsättas för och tänk att man är så lyckligt lottad att överleva dem eller helt slippa utsättas för dem. Helt klart värt lite kalasande.
Idag har jag fått pangfrukost på sängen av världens finaste pojkvän, lunch och semla hos väldens bästa föräldrar, sång av världens sötaste grannbarn (med sin mamma som nog sjöng mest) och sen middag med världens goaste vänner. Plus grattishälsningar av alla andra underbara som värmer ända in i märgen. Funderar starkt på att fylla år oftare.

Den där som gör mina födelsedagar och alla andra dagar bäst.

Jooo men han fick lite grädde också.

Fina vänner med fin, men väldigt kräk-benägen, unge 🙂

Öldiskussion.

Alltså den där tokan.

Firande med familjen

Snart fyller jag år och tradition är att vi alltid firar familjemedlemmarnas födelsedagar tillsammans, antingen inför, på själva dagen eller i efterskott. Det viktiga är att vi får ses och kan skämma bort födelsedagsbarnet lite 😉 Vi ses oftast i Vaxholm hos Mammim och Farfar. Det blir alltid ett jäkla kalas, hur mycket vi än försöker att tona ner det. Har man en överambitiös farmor så har man.

Supergoda snittar till fördrinken.

Farfar och Gustaf i samtal.

Man ska alltid vara glad åt att fylla år.

Yes please.

Har man en farmor som Mammim så räcker det inte med semlor, nej då blir det tårta också.

Odlingssäsongen börjar på nytt

Så var det plötsligt dags igen! Plantor ska förkultiveras, krukor ska vattnas och frön köpas in. Hur kan det här vara så roligt som det är? Det enda som kanske gör det mindre kul är vår brist på utrymme. Sedan vi hade öppen ateljé och konstutställning i torpet i höstas har sovrummet fortsatt vara just det, en ateljé. Gustaf behöver plats att måla och vi har helt enkelt inte orkar ställa tillbaka sängen. Planen är ju att isolera och inreda sovloftet vi tänkt oss. Men nu när odlingen börjar känns det som att det där loftet kommer dröja. Så sovrummet som blev en ateljé får nu bli… växthus? Odlingskammare? Vilket innebär att jag och Gustaf fortsätter med vårt spartanska liv i “allrummet”. En sover på soffan och en på madrass på golvet. Allt för odlingen, antar jag.

För att få bättre värme för plantorna (torpet är ju inte det varmaste) sätter vi dem i förvaringslådor av plast. Små drivhus kostar skjortan och det behövs bara något med lock och så ett element eller värmeplatta under. Se till att locket inte är helt stängt bara för då börjar det mögla!

Favoriten.

Vårvinter

Ljuset är verkligen på väg tillbaka. Det märks alltid så tydligt i februari. Även om vintern ofta är som härligast just nu så suger det i mig av vårlängtan. Jag vill verkligen ha båda på samma gång. Torpet fylls med tulpaner och krokusar för att stilla begäret efter liv och grönska.

Mysak inspekterar gärna alla blommor, precis som hans bror brukade göra. Fast Skorpan brukade förstås äta upp dem också…

Hönsen värper ägg i pastellfärger,

Hästarna njuter också av värmen som solen ändå ger.