Januari
Då säger jag hejdå till januari. Tack för fint väder och vackra solnedgångar.
Då säger jag hejdå till januari. Tack för fint väder och vackra solnedgångar.
Så Gustaf och jag drog på oss fuskpälsarna och tog varsin fågel och tog coola bilder. Varför inte liksom?
Gustaf drog Dressman-posen när jag ställde upp kameran.
Hur tuffa?
Vägen till och från hästgården kan ta lång tid att åka. Ca 2,5 km vanliga landsvägen borde gå fort. Men allt som oftast stannar jag gång på gång för att fota. Det är en väldigt fin resväg jag har mellan hem och jobb helt enkelt.
Skuggfaxi i vinterkvällen
Mammas och pappas hus, tillika huset jag växte upp i.
Så många fina byggnader i Markim. Det här är ett av uthusen i Husby. Det är den by vi bor i, bara att vi bor en bit ifrån bykärnan.
Ser ni den där lilla stugan på andra sidan fältet? Det är vårt torp det.
Ser ni ljuset på björken? Hur fint?
Islandshästar trivs bra i det här vädret. Det märks klart och tydligt.
Fina Bylur <3
Ett besök på Torggatan 8 fyller en alltid med energi. Världens bästa farföräldrar kan man prata om allt med. Extra roligt är det att prata om deras liv, de har ju hunnit med så mycket. Huset i sig går ju inte av för hackor det heller…
När vädret matchar sinnesstämningen.
Man kan ändå skymta hönsen där inne… Cred för att de gått ut i alla fall.
Klart hönsen ska ha märkeskläder! Och för den som undrar varför idioten (jag) satt en jeansväst på hönan så borde jag kanske berätta att lilla Borka är mycket populär hos våra två tuppar och tycker även själv om extra närkontakt. Detta leder till en hel del rumlande i halmen i redena och likt hönan Agda börjar Borka bli naken, i synnerhet över ryggen. Så mina gamla jeans fick bli ett ryggskydd. Nu kan de rumla vidare utan att behöva oja över känsliga saker som nakenhet.
Den medskyldiga Knorrhane.
Titta bara på storleken på Emil? Borka är typ dvärgväxt ju!
Nu är det frosten som regerar. Snön verkar ha tagit semester. Fördelen är att frosten fortfarande ljusar upp och den behöver heller inte plogas bort… Kanske ska ha det så här istället? 😉
Vad skulle jag göra utan de här två? Jag saknar fortfarande Skorpan så att det gör ont, men Mysak och Gustaf är mina klippor genom allt. Jag älskar dem så mycket att det nästan gör ont det med, fast på ett bra sätt.
Nyår firades med Gustafs barndomsvänner och förstås många nya bekantskaper. Det var en perfekt kväll med lagom mycket fest och lagom mycket filosofiska samtal. Ja, jag låter som en gammal tant, men det är också sant 😉
Spejsad bild på mig och mitt hår som blivit lila.
Gustaf och hans nya bästa vän.