Amatörerna

Gustaf och jag äter absolut mest vegetariskt (eller lakto-ovo-vegeratiskt om man ska vara korrekt). Vi har haft perioder med endast veganskt för att utmana oss själva och bryta mönster av att ha animalier lite “bara för att”. När jag först bestämde mig för att bli vegetarian så var det egentligen för att jag ville dra ned på köttkonsumtionen, inte äta så mycket. Men det var svårt, hade jag idétorka så åkte de där snabblagade köttbullarna eller korvarna ner i matkorgen ändå. Så för att sluta “fuska” gav jag mig fasen på att bara äta vegetariskt. Det var svårt till en början, men rätt som det var hade det blivit lite av en självklarhet och något jag inte ens tänkte på.

Under den här tiden pluggade Gustaf konst i New York och även han hade gått över till vegetariskt eller veganskt. Numer är vi väl det som kallas flexitarianer. Vi köper aldrig kött i butiken, inte alls. Men blir vi bjudna står vi inte nödvändigtvis över. Jag kan dock bara äta ytterst små mängder kött efter att ha varit vegetarian, min mage klarar inte av det på samma sätt längre (och mår generellt myyycket bättre utan kött).

Jag påstår inte att vi är några helgon för att vi “bara köper närproducerat de ytterst få gånger vi äter kött” eller “bara äter vilt som vi fått av grannen”. I framtiden tror jag att vi kommer gå ner från våra typ 5-10 måltider med kött om året till 0. Men just nu gör vi så här och jag tror att det ger effekt omkring oss. Mina föräldrar har sedan jag började äta vegetariskt dragit ned nästan helt på köttet. Min syster började med samma sak (hon hade också tänkt på det länge innan) och när hon träffade sin nya kille som är vegetarian gick hon helt över till vegetariskt.

De flesta har börjat svänga och jag tror helt och fullt att steg-för-steg fungerar mycket bättre för många än allt på en gång. Om någon skulle sagt till mig för fyra år sen att jag var tvungen att gå från köttätare till vegan på en dag skulle jag aaaaldrig hoppat på det tåget. Men skulle någon sagt “dra ner lite på köttet” så skulle jag inte ens haft någon invändning, fastän jag knappt åt grönsaker och riktigt rött kött var bland det bästa jag visste i matväg.

Julen är ju en knepig högtid när det kommer till maten. Vi har våra traditioner och dem vill vi inte gärna rubba på. Men även där kan man gå steg för steg. Hos min familj har vi valt att fokusera så mycket som möjligt på det vegetariska för att se till att det blir gott nog “på egen hand” och inte bara som tillbehör till alla kötträtter. Sedan bestämde vi oss för att inte köpa en “vanlig” julskinka för att inte stödja den industrin (den är i de flesta fall rätt hemskt som många vet). Jag och Gustaf frågade därför vår granne som är jägare om han hade en vildsvinsskinka som vi fick möjlighet att preppa till jul. Jojjomen, det hade han och vi bytte den mot några ägg 😉 Gustaf och jag skulle dela på den till våra respektive familjer. Men…. haha, ja ni skulle sett när vi skulle bena ur den. Slö kniv, ingen aning om vad som riktigt är vad och sjukt ovana vid att hantera kött på det viset. Vi (okej, Gustaf) klarade det till sist och den lades in i saltlag enligt konstens alla regler. Hur den smakar får vi väl se…

Så vad är det jag vill säga med detta långa inlägg? Jo, helt enkelt att vi alla kan tänka på våra val för att minska köttkonsumtionen vilket i förlängningen är bättre för klimatet, hälsan och djuren. Jag är inte den som prackar på någon mina livsval, jag tycker att det är både otrevligt och ineffektivt. men vill du ändra dina matvanor mot att äta mindre kött så är mina tips:

  1. Försök göra andra råvaror till huvudråvaran, prova att låta köttet vara ett tillbehör.
  2. Testa att utmana dig själv, kanske bara två veckor eller en månad, med att inte äta kött alls för att ändra dina vanor.
  3. När du väl köper kött, låt det kosta. Köp vilt, närproducerat och/eller ekologiskt och försök att få kött från en gård där djuren haft det drägligt.

Jag har gått från att vara en grönsakshatande köttälskare med hysteriskt dålig kost (näringen i maten jag åt förr var antagligen katastrofal) till en grönsaksdyrkande matälskare som kan äta kött vid ytterst få tillfällen, men helt utan att ha några särskilda cravings efter det. Så det går, tro mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.