Barn är bra

Flera vänner har varit förbi med sina barn under sommaren. Det har ju varit extra angeläget när vi haft kycklingar. De växer snabbare än man kan förstå och när man tycker att ”nu kommer de nog inte förändras så mycket” så är det bara att vänta tre veckor och se jordens skillnad.

Alltid när det kommer barn är jag lite nervös, jag tänker att de kanske kommer hålla fel, kycklingarna är små och sköra, en vinge kan hamna knasigt eller vad som helst. Men jag har gång på gång förvånats över hur många barn som bara har det i sig. De plockar upp försiktigt, men ändå beslutsamt. De ”tvångsgosar” i lagom dos tills kycklingen vant sig och släpper ner när de märker att kycklingarna vill iväg. Det är hur bra som helst, för jag och Gustaf hann inte alls med våra små fjäderfän så mycket som vi ville i början. Den enda riktigt tama var Gullefjun, medan de andra var i stort behov av djurvana barn som inte någonsin tröttnade på att gosa med kycklingar.

Jag minns när den här bilden togs, att vi tyckte att Gulle var sååå stor. När jag ser den nu tycker jag att hon bara är en liten plutt!

Kolla skillnaden på Gullefjun och de andra (tre veckor yngre).

En trött Ronja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.