Vår första kyckling!

Ensam är stark! Vi hade sån oerhörd otur med våra ägg. Först tog frakten mycket längre tid än den skulle och sen måste någon av leverantörerna likt Karl-Bertil Jonsson ha kastat paketet på stengolvet i fragila avdelningen, för trots att äggen var fantastiskt välpaketerade var fem krossade när de tillslut anlände. Vi lyste igenom de resterande åtta efter en vecka och endast ett hade liv i sig! Men vad gör väl det, för snart två veckor sen kämpade sig den lilla krabaten ut ur ägget och den är ju helt bedårande. Vill ge världens största tack till Lotta på @ovesparadis som har svarat på frågor och trixat och donat så att vi nu fått nya ägg att lägga i kläckaren! Om ungefär en och en halv vecka får dunbollen några syskon ❤

De fem ägg som var krossade.

Dålig bild, men här ligger äggen i kläckaren vi fått låna!

En seg vår i år

Det har varit en så utdragen vår! Knappt att det ens har varit vår? Eller är det fortfarande vår? Jag har ingen aning. Men jag har sett vårblomster och nu har det ju äntligen blivit varmt också. Så någon sorts vår blev det allt. Jag blir lika glad varje gång det poppar upp en ny blomma i trädgården. Ungefär vid den här tiden förra året kom vi hit. Men allt som varit fram tills nu har varit nytt. Tänk vad tacksam man kan vara för att någon en gång satte ner en lök i trädgården. Så att vi får njuta av blommorna än idag!

Gullvivorna var en trevlig överraskning!

Vi har börjat på en liten ved-torknings-hög. Hoppas den blir större.

En hit med vitt

Måste bara lägga upp bilden jag tog på Bylur för några veckor sen! Jag vet att det blir många bilder på just honom, men en vit häst är ju per automatik väldigt fotogenisk (tja, när den är ren i alla fall). Alla som har sett typ Hööks tränsbilder vet nog vilken tanke jag hade med det här fotot. Snygg häst i ljuset, helt mörk bakgrund. Nu använder sig ju proffsfotograferna av massa avancerad utrustning som inte jag äger, men jag fick en idé och var tvungen att prova! Jag ställde kort och gott Bylur i stalldörren, men mörkt i stallet bakom och solljus på honom. Sen blev det så här bra! Jag blev rätt förvånad måste jag säga, för att vara en väldigt snabb ”test-bild” med en oborstad häst så blev det ju finemang. När vinterpälsen är helt borta blir det photoshoot. Då kör vi polerat, pälsglans och vaselin runt ögon och mule haha! 😉

Återbruka odlingskruka

I vårt hushåll är det inte mycket nytt som inhandlas. Jag är ganska okej med att köpa nytt då och då, men Gustaf är mer radikal. Eller mer principfast kanske 😉 Nu skulle vi ju få ihop våran köksträdgård och till en köksträdgård kan man behöva diverse odlingslådor, krukor mm. Just krukor var det flera i stallet som skänkte, vilket var helt underbart. Tre pallkragar fick jag sen i födelsedagspresent. Men vi ville helst inte köpa fler nya. Då upptäckte vi att vid den gamla, tomma ladugården ner längs vägen, låg en massa virke. Jag kollade med vår hyresvärd som också äger ladugården och visst, allt skulle slängas så det var bara att ta! Det var riktigt fint virke, men mest bara spillbitar som jag förstår att ingen annan skulle göra något av. Men är man lite finurlig som jag och Gustaf, då knåpar man ihop flertalet fina odlingslådor. Det bästa av allt är att alla kommer se så olika ut, bara för att vi fick lov att anpassa oss efter virkets längder. Variation gillar vi!

Han lever sig in i alla fall.

Bästa kuren att natta djuren

Det är verkligen härligt att ha hästarna här vid Sjöstugan. Bylur är helt sanslöst sällskapssjuk och går efter en vad man än gör. Det sista jag gör ute på kvällen är att se till att natta hästarna och kolla att allt är okej. På gården tar ju jag eller Linn kvällsfodringen emellanåt och när man bara gör det någon gång ibland är det riktigt mysigt. Jag förstår att mamma och pappa kanske inte tycker att det är världens roligaste grej eftersom de gör det varje kväll. Men vi andra kan passa på att njuta 😉

Tre drängar för tretton strängar

Det blev en rejäl insats bara för att preparera vårt grönsaksland, eller ”åkern” som vi kallar den. Först har jag och Gustaf (mest Gustaf måste jag erkänna) för hand grävt upp grässvålen och plockat bort stenar. Tack och lov hade vi turen att det inte var så mycket sten i just den här jordplätten. Det lilla potatislandet bara några meter högre upp var ett rent h*lvete att gräva upp förre året, det kändes som att vi var med i Kristina från Duvemåla eller nåt.

Efter att grässvålen rykt skulle vi plöja. Men häst gick ju inte så det blev till att ta till jordfräsen. Pappa kom förbi och han och jag turades om att köra. Det var skönt med en maskin som bara gick, haha! Sen körde jag ut kärra efter kärra med den gödsel och sand som jag och Gustaf hämtat. På med jordfräsen igen och så hade vi världens finaste lilla åker! Nu hoppas jag verkligen att jorden är lucker nog för att morötter och annat ska kunna växa bra. I vilket fall har vi gjort en grymt jobb 😉

Pappa kör första vändan.

Gödsel och sand utslängt på åkern.

Så nöjd!

Vi gick till attack på vår gödselstack

Jag säger bara en sak, ska man odla ska man också ha en hästgård! Vi lider då ingen brist på gödsel i alla fall. För ett par veckor sen tog jag och Gustaf ett par vändor med släpkärra till gården. I utkanten av gödselstacken finns den finaste jorden. Den är sandblandad och naturligtvis väldigt näringsrik. Sen har vi ju ett berg av brunnen hästskit som det bara är att lassa på. Gustaf var också i ett gammalt sandtag vi har här och hämtade fin sand till våra odlingar. Det är en fantastisk känsla att inte behöva köpa utan att bara ta av de resurser som finns runt om en!

Guldgruvan!

Rosenböna den sköna

I år kommer vi att odla rosenbönor! Vi ville ha någon sorts böna och valde den därför att den inte bara är ätbar, den är fin också. Nu har plantorna blivit ett par decimeter höga och vill verkligen komma ut (men det är fortfarande för ostadiga temperaturer). Om några veckor får vi kanske se deras vackra blommor! Bara fröna (eller bönorna?) var fantastiskt fina, så det bådar ju gott 😉

Hästar i hagen hela natten och dagen

Det är så härligt att ha hästarna vid torpet! Allt har gått jättebra, ja förutom när vi kom hem igår och hästarna inte var kvar i hagen, hehe. Tack och lov hade de inte gått så långt, men vi hade förstås hunnit leta hela vägen från torpet till gården innan vi upptäckte det! Spontant tänker man att de ska dra hem det första de gör, men de hade bara hittat lite grönare ställen borta vid ladugården. Vilket är positivt på ett sätt, då har de inte hysterisk hemlängtan eller vantrivs hos oss. Vi får dessutom skylla oss själva som inte hade stängt genomfarten till trädgården ordentligt…

Så nu är det i alla fall häst och vagn med handhäst eller ridning med handhäst till och från jobbet om dagarna. Himla bra grej alltså. 1. Det är roligt och mysigt. 2. Vi spar bensinpengar. 3. Det är så inibomben mycket mer miljövänligt än att ta bilen. 3. Hästarna får automatiskt daglig motion och konditionsträning. 4. Jag får pussa på Bylur hur mycket jag vill när jag är hemma. Han följer förresten efter oss som en hund så fort vi går in i hagen (som ju är mellan torpet och uthuset, så vi är där rätt ofta).

Ni ser, bara fördelar! Sen att Skuggfaxi har lite problem med att gå som handhäst eftersom han jämt vill gå först och att de redan ätit upp allt grönt, fint gräs i nattfållan, det behöver vi inte tänka på.

Skuggfaxi (till höger) är mammas häst som fått förtidspensioneras. Han är helbror till min Faramír och en väldigt känslig kille som inte gärna låter en för tätt inpå om man inte är en hyvens människa. Men fin är han <3

Skuggfaxi (till höger) är mammas häst som fått förtidspensioneras. Han är helbror till min Faramír och en väldigt känslig kille som inte gärna låter en för tätt inpå om man inte är en hyvens människa. Men fin är han <3

Och fin är också Bylur, som alltid!

Och fin är också Bylur, som alltid!

Medar och hjul i grannarnas skjul

Tänk vilka skatter som gömmer sig i lador, på loft och logar runt om i landet. Jag och min pappa har ju som hobby att renovera gamla hästvagnar och åkdon. Vi har generellt en särskild kärlek till gamla ting. Vi fick gå upp på loftet i en lada hos en av våra grannar och kika på vad de har där. Flera saker som stått där sen man slutade använda hästar som arbetskraft på gården. Så här är det ju nästan överallt och vi blir alldeles saliga när vi får tillfälle att vårda något som annars bara skulle stå och samla än tjockare lager damm i något skjul. Och även om ingen vill ge bort eller sälja något så är det fantastiskt att bara få gå och titta på allt. Vissa grejer får man verkligen fundera över för att förstå vad de användes till.

En släde med älgskinnet kvar i och en promenadvagn.

En släde med älgskinnet kvar i och en promenadvagn.

Fin trilla med sirliga armstöd.

Fin trilla med sirliga armstöd.