Dags att bli mer sockerfri

Gustaf och jag har socker-detoxat tillsammans en gång tidigare. I ungefär två månader provade vi att välja bort så mycket socker som möjlligt. Man mår absolut bättre av det, blir piggare och allt, men jag tappade naturligtvis några kilon i processen. Nu vill Gustaf sluta med socker igen. Han känner sig väldigt påverkad av det och blir mycket lättare förkyld. Jag ska ta det lite försiktigt. Jag vill såklart inte att socker ska vara det som får mig att hålla vikten, men jag måste nog ta det successivt för att hitta substitut. När vi var på Vika förra veckan bakade jag i alla fall en hyfsat sockerfri chokladtårta. Grundreceptet är från bakasockerfritt.se, men jag har gjort om lite grann. Den är helt sanslöst god, jag skulle utan problem kunna äta en hel sån här själv!

Sockerfri chokladtårta

Du behöver:

ca 4 dl grädde

200 g mörk choklad (med så lite socker som möjligt)

250 g mascarponeost

Valfria bär

Tillagning:

  1. Koka upp 2 dl av grädden i en kastrull.
  2. Ta grädden från plattan och rör ner chokladen i bitar tills du får en härlig kräm.
  3. Blanda ner mascarponen tills smeten blir slät.
  4. Klä en form (matlåda, ugnsform eller vad som passar bäst) med folie, häll i smeten och låt atå i kylen i några timmar tills den stelnat.
  5. Vispa resten av grädden. Vänd upp kakan på ett uppläggningsfat och smeta grädden ovanpå. Dekorera med bär.

Ta en fika på Vika

Förr helgen var vi och hälsade på några vänner på Vika gård. Den ligger i ett naturreservat ovanför Uppsala och där bor de med barn, hästar, getter, grisar och en kanin. Tror faktiskt att de har katter också, men såg dem inte sist. Karln i huset fyllde år så vi fikade loss med massa chokladiga godsaker. Jag är lite kär i deras getter (jag blir i och för sig kär i det flesta getter). Pappa lovade en gång mig och min syster att vi skulle få varsin killing (han skrev på ett mycket seriöst kontrakt), men några killingar har vi inte fått. En dag kanske jag skaffar mig getter själv, men just nu har jag verkligen inte tid eller ork. Höns, katter och hästar är tillräckligt med pyssel!

Vad har ni för er här inne?

Vad har ni för er här inne?

Efterrätt på Ernstis sätt

Jag satt häromdagen och tittade på ett par gamla Sommar med Ernst-avsnitt. Där fik jag bland annat veta att han av sina vänner blivit kallad för Ernsti. Väldigt användbart tycker jag, med tanke på att det är oerhört svårt att säga ”gör ErnstS skohylla” eller ”laga Ernsts efterrätt”. Hur som helst gjorde han en oerhört somrig och enkel dessert som jag blev inspirerad av. Jag tror att barnet i en blir extra lyckligt när man får ta en massa goda grejer och blanda ihop dem till en enda röra. Sen längtar jag något galet till vår och sommar just nu. Jag har påbörjat en somrig spellista på Spotify och blev förstås extra sugen på den här somriga efterrätten. Mitt recept finner ni nedan!

Somrig efterrätt med saltad karamelsås

Du behöver:

Vaniljglass

Turkisk youhurt

Hallon

2 dl grädde

2 dl socker

2 dl sirap

2 tsk flingsalt

Tillagning:

  1. Gör först såsen genom att koka samman grädde, socker och sirap. Låt puttra några minuter och tag sen av plattan. Blanda ner flingsaltet.
  2. Lägg valfri mängd vaniljglass, turkisk yoghurt och hallon i en bunke. Blanda om. Lägg antingen upp i serveringsskålar eller gör som jag och häll karamellsåsen över allt det goda i bunken och ät direkt från den. Bilderna ovan är bara för att det ser snyggare ut, haha. Tror heller inte att man kan få för mycket karamellsås så ös på bara!

Rosa dröm och is på sjön

Morgnarna har varit fantastiska under januari. I alla fall de som inte varit molniga. Då har himlen skimrat i vackra, rosa nyanser och den snö som är kvar har legat alldeles blå på marken. I söndags vaknade jag av att Mysak kom och la sig som en spinnande halsduk över halsen på mig. Sådär låg vi och gosade medan Gustaf sov bredvid, tills plikten kallade efter en timme. Tuppen gol i hönshuset när jag traskade till dasset. Sen fick jag för mig att pallra mig ned till sjön som låg frusen nedanför oss. Jag har knappt hunnit kolla isen tidigare, temperaturerna växlar så och så har det varit en massa snö om vartannat. Men nu var isen tjock och jag tassade ut på sjön i Gustafs foppa-tofflor. Lite läskigt, jag har världens vattenskräck, men så älskar jag ju is också. Det var helt makalöst vackert. Jag blev så sugen på att åka skridskor, men jag skulle iväg så det fanns ingen tid. Dagen därpå blev det plusgrader, haha. Men än är inte vintern över så jag hoppas innerligt att vi får sån där fin is igen snart!

Lilla Skorpan kikar ut.

Lilla Skorpan kikar ut.

När vi ännu har vår barndoms dar

Nej nu har bloggen hamnat väldigt på hyllan och det här går inte längre! Jag har haft några färdiga inlägg på lut, men inte tagit mig tiden för att lägga upp dem. Så idag fick jag en påminnelse genom ett sms från Mammim (farmor) och Farfar, mina mest trogna bloggläsare som tyckte att det var länge sen jag bloggade, haha! Så nu kör vi igen.

Apropå just dessa bloggläsare så var jag och min syster där och hälsade på för ett tag sen. När vi var små sov vi väldigt ofta över hos Mammim och Farfar tillsammans. Nu är vi inga barn längre, men vi har privilegiet att få uppleva samma känslor om igen. Båda våra farföräldrar finns kvar hos oss, huset är lika fint som alltid (eller egentligen finare), och sängarna på övervåningen står där de alltid har stått. Ren lyx. Normalt sett hör det till att Mammim lagar en helt fantastisk middag som hon först sänker förväntningarna på genom att säga att det antagligen kommer vara torrt. Det stämmer dock aldrig och hur fjantig jag än tycker att hon är så har det visat sig att jag är precis likadan själv! Den här gången var dock Mammim förkyld så (vuxna som vi är) tog Linn och jag på oss middagen. Det gick ju det med, även om det inte var i klass med Mammims mat 😉

Kikärtsbiffar, potatispuré med muskotnöt, gräddsås med timjan och rårörda lingon. Mumma!

Kikärtsbiffar, potatispuré med muskotnöt, gräddsås med timjan och rårörda lingon. Mumma!

Små detaljer som påminner om livet för sådär en femton år sedan.

Små detaljer som påminner om livet för sådär en femton år sedan.

Julpyntet fanns fortfarande att beskåda vilket både jag och Linn uppskattade.

Julpyntet fanns fortfarande att beskåda vilket både jag och Linn uppskattade.

Typisk Mammim-grej. Bomull och dekorationer mellan fönsterglasen.

Typisk Mammim-grej. Bomull och dekorationer mellan fönsterglasen.

Sinne för färg och form har båda våra farföräldrar. Farfar särskilt när det kommer till bilar och Mammim när det kommer till inredning.

Sinne för färg och form har båda våra farföräldrar. Farfar särskilt när det kommer till bilar och Mammim när det kommer till inredning.

Min lilla trägran känns plötsligt futtig jämfört med denna vackra!

Min lilla trägran känns plötsligt futtig jämfört med denna vackra!

Det bästa med denna dam är att Mammim gjort den själv och att det ser ut som att hon kollar i kors!

Det bästa med denna dam är att Mammim gjort den själv och att det ser ut som att hon kollar åt olika håll!

Vissa går på krogen och andra kör med plogen

Visst är det en hemskt jobbig vinter i år med så växlande temperaturer och snö ena dagen och tö nästa? Jag ser bland mina vänner på facebook att det verkar vara likadant i flera delar av världen. Fram och tillbaka, det kan liksom inte bestämma sig. ”Klimatförändringar”, ”miljöförstöring” och ”global uppvärmning” är det som ekar i mitt huvud. Allt går liksom enligt beräkningarna. Förlåt, fel av mig. Allt går enligt beräkningarna, fast lite tidigare än vad forskarna trott. Jag och Gustaf försöker i alla fall göra allt vi kan för att påverka (eller snarare för att inte påverka). Det är någonstans det viktigaste. Kan vi inte tillsammans göra världen bättre så kan vi åtminstone tillsammans låta bli att göra den sämre.

Med all snö som kom förra veckan fick min käre far sätta sig i traktorn och ploga i timmar. Mamma tar snöslodan och tar alla ställen där traktorn inte kommer åt. De är ena kämpar, våra föräldrar. Pappas traktor är dessutom en Fordson från 60-talet, den är helt klart en kämpe den med, haha!

Mina dagar börjar numer med att släppa ut hästarna i rasthagarna. Det är härligt att se dem springa ut i snön. De passar så bra i den miljön, våra små lurviga islandshästar.

Fåglarna är det fart på.

Fåglarna är det fart på.

Vårat sto Vigga i trav över gårdsplanen.

Vårat sto Vigga i trav över gårdsplanen.

Hästrumpor <3

Hästrumpor <3

Jag tycket att björkarna gör så mycket på vintern. De är verkligen sommarträd för mig, så när de står där lövfria och snötäckta känns det verkligen som att allt är i vila. Lite som Narnia där allt varit vinter i många, många år.

Jag tycket att björkarna gör så mycket på vintern. De är verkligen sommarträd för mig, så när de står där lövfria och snötäckta känns det verkligen som att allt är i vila. Lite som Narnia där allt varit vinter i många, många år.

Fina Faramír!

Fina Faramír!

Bylur, fortfarande lite smutsig från mellandagarnas plusgrader och lerhagar.

Bylur, fortfarande lite smutsig från mellandagarnas plusgrader och lerhagar.

 

 

 

När Gustaf sover på har jag sällskap ändå

Gustaf och jag har väldigt olika arbetstider just nu och oftast får han sova vidare medan jag måste upp till hästarna. Jag tycker att det är skönt att gå upp tidigt, men det är rätt trevligt att få äta frukost tillsammans. Tur som är blir jag sällan ensam vid bordet. Faktum är att jag inte bara har sällskap, utan två kamrater som gärna delar min frukost. Mjölken och smöret särskilt. En annan hade nog blivit irriterad, men det tar inte jättelång tid innan de inser att de inte kommer få något förrän jag är klar. Då lägger de sig på bordet bredvid och myser i väntan på något gott.

En liten skatt av lussekatt

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag och Gustaf tänkt ta ut det absolut mesta av Julen dessa sista dagar som den ju faktiskt fortsätter. Så i helgen tog jag fram mjöl och saffran och knådade mig en lussedeg. Jag tror att det blev fyra satser med saffransbullar i december, men det stoppar inte mig. Snarare känns det som att jag har fått upp rutinen, det är bara att baka utan att tänka liksom. De går dessutom åt väldigt fort. Jag börjar misstänka att jag är beroende. Det blir lussebulle som frukostbröd, saffranskringla till fika, lussekatt till mellanmål och saffranskuse till kvällsteet. Jag använder olika namn för att det känns mer som att jag äter olika saker fast det egentligen är precis tvärtom. Nåväl, jag har en ohyggligt hög förbränning och kämpar ständigt för att inte halka ned på ”undernärd” så det är säkert bara bra för mig!

Solen i brand över vårt vinterland

Solnedgångarna så här års är svårslagna. Ungefär som soluppgången över sjön var i juni. Färgerna blir så sprakande varma mot den blåa, kalla snön. Ena dagen är det krispig, kall luft och nästa ligger dimman som en slöja över fält och skogar. Fort går det också och hela tiden förändras bilden, så det gäller att suga in allt på en gång.

Min lilla Faramír i rasthagen.

Min lilla Faramír i rasthagen.

Den isolerar rätt bra, den där pälsen. Snön lägger sig som ett tjockt lager florsocker ovanpå.

Den isolerar rätt bra, den där pälsen. Snön lägger sig som ett tjockt lager florsocker ovanpå.

Den förtrollande dimman.

Den förtrollande dimman.

Juleljus i ett fint gammalt hus

Vilken rackarns tur att vi åkte och firade pappa hemma hos Mammim och Farfar. För det mesta hinner jag dit någon gång innan Jul. Jag och min syster Linn brukar försöka pricka in julmarknaden i Vaxholm till exempel. Men i år har jag knappt haft en ledig stund i december (vilket jag hoppas kunna ändra till nästa år) så jag har inte hunnit dit. Nog för att Mammim och Farfar alltid kommer och firar Julen hos oss på gården, men det hör liksom till att vara hemma hos dem också. Allt fint julpynt, sitta och mysa och bara känna alla de där härlig julkänslorna tillsammans. I och med pappas födelsedag så hann vi tack och lov dit innan julpyntet ska plockas undan. Jag la ju upp lite bilder från firandet, men här kommer lite fler bara för att jag älskar alla detaljer och för att jag är en sån julnörd 🙂

Tänk att den här fina ljusstaken har vår Farfar gjort en gång i tiden. Jag tycker att den är helt underbar!

Tänk att den här fina ljusstaken har vår Farfar gjort en gång i tiden. Jag tycker att den är helt underbar!

De har så fint porslin, sånt där jag knappt skulle dricka ur om jag hade det själv.

De har så fint porslin, sånt där jag knappt skulle dricka ur om jag hade det själv.

Änglaspel med hästar istället! Visserligen sprang hästarna åt fel håll eftersom de satt bakochfram haha, men det rättade vi till efter ett tag.

Änglaspel med hästar istället! Visserligen sprang hästarna åt fel håll eftersom de satt bak och fram haha, men det rättade vi till efter ett tag.

Granen som står grön och grann i stugan.

Granen som står grön och grann i stugan.