Vissa vabbar men min syster labbar

I mellandagarna fick vi i familjen följa med min syster Linn till Evolutionsmuseet i Uppsala. Där jobbar hon emellanåt i labbet med att pussla ihop fossiler och annat sjukt spännande. Först gick vi runt och tittade på gamla (riktiga) dinosaurieskelett och andra utdöda och helt fascinerande arter. Hur vi människor sett ut och vad vi härstammar från. Det är helt makalöst att de kunnat ta reda på allt, det är nästan så att jag vill tro att alla forskare hittat på alltsammans. Sen fick vi följa med till labbet, där Linn visade vad hon sysslade med när hon är där. Hon är rätt cool, min syster. Kan så otroligt mycket eftersom hon studerat i flera år, har spännande intressen och nördar in sig på egna ämnen. På många sätt är vi ganska olika, men det innebär inte att jag inte tycker att det hon gör är otroligt häftigt!

Precis som man tänker sig finns det rader av skåp fulla med glasburkar i alla former.

Precis som man tänker sig finns det rader av skåp fulla med glasburkar i alla former.

Jag ville hemskt, hemskt gärna ta med en sån här baddare hem.

Jag ville hemskt, hemskt gärna ta med en sån här baddare hem.

Hur snygg?!

Hur snygg?!

Här visar hon hur det går till. "Inte så svårt" tänker ni. Men sen hade hon en låta med millimetersmå pusselbitar som alla ska få rätt plats. Omöjligt, sa jag. Men tydligen inte.

Här visar hon hur det går till. ”Inte så svårt” tänker ni. Men sen hade hon en låta med millimetersmå pusselbitar som alla ska få rätt plats. Omöjligt, sa jag. Men tydligen inte.

Lim och vätskor av olika slag. Saker man inte ska få i ögonen.

Lim och vätskor av olika slag. Saker man inte ska få i ögonen.

Fint kan det bli med eget galleri

Under året har jag och Gustaf haft måååånga projekt. Ett av dem har varit att inreda ett litet galleri på hästgården. Vi ligger ju ändå bra till för folk att komma på besök och emellanåt har vi hästtävlingar och fullt av människor. Pappa har som vanligt hjälpt till ofantligt mycket. Men han tycker nog att det är ganska skönt att den del av det gamla höloftet som bara agerat förråd åt gammalt bråte, nu får en ny funktion. Efter Staffansritten i måndags hade vi invigning och vernissage. Vi gav galleriet namnet ”Galleri Markim”, efter socknen vi bor i. Jag och Gustaf har båda målat och tecknat för fullt den här hösten. Utställningen var mycket uppskattad och vi har haft besökare varje dag vi haft öppet den här veckan! Plus att vi sålt flera verk vilket är superkul. Jag tog bara bilder på ena delen av galleriet, men det kommer nog uppdateringar så småningom!

Mina hästakvareller fick hänga i den första delen. Det känns bra när det är lite enhetligt uppdelat.

Mina hästakvareller fick hänga i den första delen. Det känns bra när det är lite enhetligt uppdelat.

Vår granne och vän Matilda på Bergby kom över med lite saker från deras får, som vi har till försäljning under utställningsdagarna. Fårskinn, tovade tomtar och fina garner.

Vår granne och vän Matilda på Bergby kom över med lite saker från deras får, som vi har till försäljning under utställningsdagarna. Fårskinn, tovade tomtar och fina garner.

Tycker att dessa är helt underbara!

Tycker att dessa är helt underbara!

Det är så roligt att kunna samarbeta mellan gårdarna. Och då menar jag med annat än höskörd och byte av tjänster som de flesta bönder ;-)

Det är så roligt att kunna samarbeta mellan gårdarna. Och då menar jag med annat än höskörd och byte av tjänster som de flesta bönder 😉

Rid en sväng för stalledräng

Annandag jul är även kallad Staffansdagen. Det är nämligen Sankt Stefanos dag, hästarnas (och många andras) skyddshelgon. Jag är kanske inte den mest religiösa ni kan hitta, men jag tycker att det är spännande med alla gamla historier, sägner och religiösa berättelser. Enligt legenden var Staffan stallknekt åt Kung Herodes. En natt såg han Betlehems stjärna och berättade då för Herodes att judarnas nya Konung var född (inte det smartaste kanske, men han var ju förstås väldigt övertygad). Han blev senare stenad till döds.

Staffan utsågs till skyddshelgon för bland annat hästar, kuskar och stalldrängar. Staffansritten har troligtvis rötter i förkristna hästriter som skedde i samband med julfirandet. Det hela började med kapplöpningar som så småningom blev ritter till kyrkan där hästarna skulle välsignas. Under 1700-talet var dessa ritter av en mindre religiös karaktär då staffansgossarna kunde rida runt i grannskapet, sjunga visor och gärna ta sig en sup eller två.

Nu är vi i vårt stall lite lugnare av oss. Vi rider från gården till kyrkan vilket tar ungefär 40 minuter. Där blir det glögg och fika och (om vi hunnit planera) lite berättelser om Sankt Stefanos, Markims kyrka och lite musik. En riktigt trevlig tradition helt enkelt.

Massor med hästrumpor! 18 stycken var vi totalt.

Massor med hästrumpor! 18 stycken var vi totalt.

Förra året var det inte heller snö på annandagen. Men det blåste så att det kändes som att vara på Island nästan!

Förra året var det inte heller snö på annandagen. Men i år blåste det så att det kändes som att vara på Island nästan!

Faramír mumsar hö.

Faramír mumsar hö.

Vår fina lilla kyrka.

Vår fina lilla kyrka.

Vackra takmålningar.

Vackra takmålningar.

Jag red till kyrkan och sen bytte mamma och jag så red hon hem. Ett helt gäng glada ryttare och hästar!

Jag red till kyrkan och sen bytte mamma och jag så red hon hem. Ett helt gäng glada ryttare och hästar!

Julafton

Julafton förflöt på liknande sätt som varje år. Vår farmor och farfar kommer alltid på besök så totalt blir vi sex personer. Alldeles lagom tycker jag. Vi äter risgrynsgröt till frukost, ägnar dagen åt att förbereda maten eller ta hand om hästarna, beroende på vem man pratar om. Jag hade lite sista minuten-rim och paketinslagning. Sen blir det såklart Kalle Anka vid 3 som de flesta tittar på med ett halvt öga samtidigt som man fixar med lite annat eller bara umgås. Maten äter vi klockan 4, sen ska mamma och pappa fodra och så samlas alla till det kanske viktigaste på hela Julafton, nämligen Karl-Bertil Jonssons julafton. Paketinslagningen tar därefter merparten av kvällen och alla är i slutändan riktigt utmattade och nöjda.

Sådär ofantligt mycket bilder blev det inte. Jag hade helt enkelt annat för mig. Men såhär blev mina julklappar när alla var inslagna!

Sådär ofantligt mycket bilder blev det inte. Jag hade helt enkelt annat för mig. Men såhär blev mina julklappar när alla var inslagna!

Absolut älskar pappret!

Absolut älskar pappret!

Kakor i mängder blir det till julklappsöppningen. Och fruktsallad för att orka mer av det söta ;-)

Kakor i mängder blir det till julklappsöppningen. Och fruktsallad för att orka mer av det söta 😉

Granen var mycket mindre och nättare än vad vi brukar ha, men det kan vara ganska skönt ibland.

Granen var mycket mindre och nättare än vad vi brukar ha, men det kan vara ganska skönt ibland.

Slå in paket med lekfullhet

Här kommer lite uppdateringar från vad som hänt under Julen. Jag har inte bloggat ett endaste dugg vilket varit rätt skönt under just den här helgen. Är det Jul så är det. Jag började slå in paketen ett par dagar innan julafton, men som alltid blev det ändå en hel del som inte var klart på själva dopparedagen. I torpet fick jag sällskap av kattungarna. De drog i snören, lekte med tejpen och trampade runt på pappret. Det är oftast underbart att de är så lekfulla, men i vissa situationer får man helt klart träna sitt tålamod.

En nyfiken Skorpan.

En nyfiken Skorpan.

I år var jag lite lat och orkade bara lacka paketet till Gustafs lillasyster.

I år var jag lite lat och orkade bara lacka paketet till Gustafs lillasyster.

Mellan buset med presentsnöret spejade de på fåglar utanför fönstret.

Mellan buset med presentsnöret spejade de på fåglar utanför fönstret.

Vi har börjat misstänka en liten grad av inavel eller bara en liten kortare gen hos Skorpan. De där frambenen alltså... <3

Vi har börjat misstänka en liten grad av inavel eller bara en liten kortare gen hos Skorpan. De där frambenen alltså… <3

Välgörenheten på tapeten

Helgen som var stod jag och Gustaf på Edsvik konsthalls Julmarknad. Vi hade en del verk att sälja men satsade mest på våra torrnålsgravyrer, alltså julmotiven som vi jobbat med de senaste veckorna. Vår idé var att folk fick swisha till ”Stand with Syria” och då få ett originaltryck. Vi valde just ”Stand with Syria” eftersom Gustaf har kontakt med personen som driver det hela och vi vet att pengarna kommer gå till rätt saker och verkligen göra skillnad. Under helgen drog vi in nästan 4000 kronor vilket känns helt fantastiskt! Runt Jul är folk mer givmilda, då ska man passa på när det finns organisationer och annat som verkligen behöver stöd. Målbilden är förstås att vi inte ska behöva skänka pengar för att rädda haven, hjälpa flyktingar eller stödja de som försöker upprätthålla mänskliga rättigheter. Tänk en värld där det inte behövs! Men vi är inte där än och då får alla göra vad de kan för att bidra, vare sig det är lite eller mycket <3

Innan tryckandet blötlägger man pappren. Vi blandade vattnet med kaffe för att få en härlig färgton.

Innan tryckandet blötlägger man pappren. Vi blandade vattnet med kaffe för att få en härlig färgton.

Tryckfärgen och våra plåtar upplagda.

Tryckfärgen och våra plåtar upplagda.

Mitt ena motiv, "Julkärven".

Mitt ena motiv, ”Julkärven”.

Gustafs ena motiv, "Jultuppen Jossi".

Gustafs ena motiv, ”Jultuppen Jossi”.

Gustafs andra motiv, "Okända välgörare".

Gustafs andra motiv, ”Okända välgörare”.

Mitt andra motiv, "Pojken och geten".

Mitt andra motiv, ”Pojken och geten”.

Snön går ständigt av och på, men nog ska det bli Jul ändå

Än hit och än dit. Termobyxor av och på och av och på. Men även om självaste Julen inte blir vit så kommer det vara julstämning nog inomhus. Det ska jag se till. Igår blev den hämtning av granen, med Bylur till hjälp som alltid. Jag hade dock fullt upp så jag hann knappt vara med. Tur att jag litar på mor och syster när det gäller att välja en fin gran 🙂 Som alltid lyckas vi också pricka in de snöfria dagarna för att hämta den och som alltid hinner det börja skymma innan vi är tillbaka hem. Men men, en gran blir det i alla fall.

Med massa levande ljus så blir det minsann julstämning trots bar backe utanför.

Med massa levande ljus så blir det minsann julstämning trots bar backe utanför.

Häromdagen hade vi två vänner över på middag och fick dessa jättevackra blommor. Vi får se hur länge de överlever med två odågor i huset...

Häromdagen hade vi två vänner över på middag och fick dessa jättevackra blommor. Vi får se hur länge de överlever med två odågor i huset…

Vacker måne på morgonen.

Vacker måne på morgonen.

Silkeshönsen och tuppen mår ännu bra. De är inne och kuckelurar och är glada åt sällskap när vi har tid.

Silkeshönsen och tuppen mår ännu bra. De är inne och kuckelurar och är glada åt sällskap när vi har tid.

Granen på hemgång! Drömmen är att hämta den med släden. Då får jag nog se till att vara lite snabb när snön väl kommer så att den inte hinner smälta bort.

Granen på hemgång! Drömmen är att hämta den med släden. Då får jag nog se till att vara lite snabb när snön väl kommer så att den inte hinner smälta bort.

Att selen lyftes ned och framför släden snart…

… med oss han sedan sig beger iväg med väldig fart!
Sådär supersnabbt gick det kanske inte på måndagens slädtur runt ovalbanan, men vi travade i alla fall en hel del. Man märker att det är lite tyngre än vad Bylur är van vid, men det är nog superbra träning om man tar det i lagom doser. Vi fotade årets julkort samma dag. De brukar bli lite… speciella. Vanliga, idylliska julkort är inte vår grej. Den här gången blev det inte jättegalet i och för sig, men lite utklädda var vi allt. Den bilden kommer kanske upp senare 😉

Haha mamma iklädd långkjol ska hjälpa Bylur att skjutsa igång släden. Vem tror ni jobbar mest?

Haha mamma iklädd långkjol ska hjälpa Bylur att skjutsa igång släden. Vem tror ni jobbar mest?

Flame i hagen bakom får se och lära.

Flame i hagen bakom får se och lära.

Jag gillar nästan kuskbocken mest.

Jag gillar nästan kuskbocken mest.

En vit och en grå med vinterpäls på

Blev lite sugen på att lägga upp några bilder på mina ögonstenar. Bylur fick jag när jag var tio år. Han var bara inriden men hade skadat sig och skulle sättas igång igen. Om jag hade tålamodet att skritta honom ut på turer och gå och promenera dag efter dag, då skulle jag få honom. Ganska bra deal tyckte jag och gjorde allt jag kunde. Vi svetsades ihop, den där vita prinsen och jag. På julafton år 2001 fick jag ett stort kuvert. I det låg ett papper med ett långt rim som mamma hade skrivit. Jag minns inte alltihop, men det slutade med något i stil med ”Vi ska promenera i månens sken, du ska vara min och jag ska vara din, och jag ska bli bra i mitt ben”. Då blev jag rätt glad kan jag säga.

Faramír föddes på gården när jag var sju. Jag blev helt såld på den lilla musblacka fölungen som var den sötaste jag sett. Under kommande år spenderade jag en massa tid i hans unghästhage. Vi utvecklade snart en lek som gick ut på att vi skulle jaga varandra om vartannat. Mest var det han som fick springa efter mig och busa. Vi hade hur kul som helst. Jag tjuvred på honom i hagen, men fick också vara med under hans inridning. När jag var 14 år och hade konfirmerat mig stod han i trädgården med ett blått sidenband i svansen. Ingen dålig konfirmationspresent inte.

Bilderna är från några vintrar sen. Men de är så fina så det gör inget att de är lite gamla. De liknar sig själv rätt mycket, bara att Bylurs man blivit lite längre 🙂

"Bylur" betyder snöstorm på isländska.

”Bylur” betyder snöstorm på isländska.

Faramír är från Sagan om ringen. Alla hans helsyskon fick namn där ifrån.

Faramír är från Sagan om ringen. Alla hans helsyskon fick namn där ifrån.

När man är lång och har en låg häst, då släpar fötterna nästan i marken!

När man är lång och har en låg häst, då släpar fötterna nästan i marken!

Med bus i blick!

Med bus i blick!

<3

<3

Inga konstigheter.

Inga konstigheter.

Rider absolut inte utan hjälm till vardags. Hjälm är otroligt viktigt och det är knappt att jag kan försvara att rida utan ens vid fotograferingar. Viktigt att nämna i alla fall.

Rider absolut inte utan hjälm till vardags. Hjälm är otroligt viktigt och det är knappt att jag kan försvara att rida utan ens vid fotograferingar. Viktigt att nämna i alla fall.