Tänk vad man förmår på bara ett par år

I början av November firade jag och Gustaf att vi känt varandra i två år. Det känns både som jättelång tid och ingen tid alls. Det känns som att jag känt Gustaf bra mycket längre än två år samtidigt som jag inte riktigt kan förstå att två år har gått sen vi träffades för första gången.

På den här tiden har vi hunnit med en hel del. Precis i början fick min pappa cancer som han nu blivit frisk ifrån. Jag lovar att jag var glad att kunna träffa Gustaf under den tiden, han fick mig alltid på bra humör. Vi hade en jättehärlig sommar innan han åkte iväg till New York i tre månader. Då visste vi inte om han skulle komma hem till Jul eller stanna kvar i två år. Vi skildes åt som vänner för att några veckor senare inse att vi saknade varandra rätt ordentligt. Jag åkte och hälsade på, han kom hem till Jul och så flyttade vi ihop i lägenheten jag bodde i (han kom dock inte hem för mig skull, men jag var nog ett plus 😉 ). Några månader senare hyrde vi torpet tillsammans och här har vi ju hunnit med en hel del… Vi vet inte om vi fortfarande kommer vara tillsammans om en vecka eller om tio år, men det spelar ingen roll. Han är min bästa vän och just nu är det underbart att dela allt med varandra. Vi är inte särskilt sentimentala när det kommer till vårat förhållande, men värt att fira är det helt klart.

Vi hade ost och kex, vegoburgare och rödvin.

Vi hade ost och kex, vegoburgare och rödvin.

Till efterrätt hade jag bakat en chokladkaka. Lite väl med hjärtan tycker jag. Det skulle egentligen stått "bästa vänner", men jag orkade inte klippa ut alla bokstäver.

Till efterrätt hade jag bakat en chokladkaka. Lite väl med hjärtan tycker jag. Det skulle egentligen stått ”bästa vänner”, men jag orkade inte klippa ut alla bokstäver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.