Med snö på gren och månens sken, syns varenda stock och sten

Tänk vad snön lyser upp. När månen är stor blir det som en enorm strålkastare som reflekteras mot den glittrande, vita marken. Igår började vi dagen med att åka runt och ta bilder i vår socken. Sen begav vi oss in på demonstration i Stockholm. Nazister höll en demonstration mot ”främlingsinvasionen” i Sverige och vi gick därför på motdemonstrationen vid Sergels torg. Jag får nog skriva ett eget inlägg om det hela. Just nu är det lite för mycket för att ta in.

Efter demonstrationen åkte vi hem till Gustafs familj och blev bjudna på gott fika. Vi passade även på att fylla våra vattendunkar (vi har ju som känt inget rinnande vatten i torpet). Sen hämtade vi en vän till Gustaf som skulle komma över på middag. De har träffats genom Kompis Sverige – en organisation som jobbar med att föra samman nysvenskar med etablerade svenskar så att man kan hjälpa folk att integreras i samhället. Vi hade det supertrevligt, men det gjorde så ont att höra hans historier från Syrien. Om vänner och släktingar han inte längre har. Desperationen när han berättade om hur de inte gjort någonting, ingenting alls, och ändå blir hänsynslöst mördade. Att tänka att nazister från Nordiska motståndsrörelsen tidigare samma dag vandrade på Stockholm gator i protest mot att hjälpa människor som han, det är svårt att förstå. Då får man försöka fokusera på månens vackra sken, glittret i snön och glädjen över att just han lyckats fly och komma till Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *