Frost är bra, men det är snö jag vill ha

Och snö fick jag. Lagom till första advent blåste det upp och snöflingor yrde omkring. Det drog kallt kring fönstren i stugan och man ville helst av allt ligga kvar under täcket. Ni kanske har märkt att jag inte lagt upp mycket alls på bloggen den senaste tiden. Det beror på en del photoshop-problem som jag fortfarande försöker lösa. Jag har inte ens kunnat förminska bilderna vilket gjort att de varit för stora för att lägga upp. Så innan några adventsbilder kommer blir det en hel del uppdateringar från vad som hänt de senaste snöfattiga veckorna. Bilderna blir tyvärr oredigerade fram tills att jag fått hjälp med det tekniska. Jag brukar inte redigera jättemycket, men att dra upp ljuset när fotona blir för mörka, att höja de färger som kameran inte fångar och liknande saker, det vill jag ändå göra. Bilderna har en tendens att alltid bli lite dassigare än verkligheten genom kameralinsen. Med det sagt kommer en del opolerade inlägg framöver som jag hoppas är trevliga att ögna igenom ändå.

Tänk vad man förmår på bara ett par år

I början av November firade jag och Gustaf att vi känt varandra i två år. Det känns både som jättelång tid och ingen tid alls. Det känns som att jag känt Gustaf bra mycket längre än två år samtidigt som jag inte riktigt kan förstå att två år har gått sen vi träffades för första gången.

På den här tiden har vi hunnit med en hel del. Precis i början fick min pappa cancer som han nu blivit frisk ifrån. Jag lovar att jag var glad att kunna träffa Gustaf under den tiden, han fick mig alltid på bra humör. Vi hade en jättehärlig sommar innan han åkte iväg till New York i tre månader. Då visste vi inte om han skulle komma hem till Jul eller stanna kvar i två år. Vi skildes åt som vänner för att några veckor senare inse att vi saknade varandra rätt ordentligt. Jag åkte och hälsade på, han kom hem till Jul och så flyttade vi ihop i lägenheten jag bodde i (han kom dock inte hem för mig skull, men jag var nog ett plus 😉 ). Några månader senare hyrde vi torpet tillsammans och här har vi ju hunnit med en hel del… Vi vet inte om vi fortfarande kommer vara tillsammans om en vecka eller om tio år, men det spelar ingen roll. Han är min bästa vän och just nu är det underbart att dela allt med varandra. Vi är inte särskilt sentimentala när det kommer till vårat förhållande, men värt att fira är det helt klart.

Vi hade ost och kex, vegoburgare och rödvin.

Vi hade ost och kex, vegoburgare och rödvin.

Till efterrätt hade jag bakat en chokladkaka. Lite väl med hjärtan tycker jag. Det skulle egentligen stått "bästa vänner", men jag orkade inte klippa ut alla bokstäver.

Till efterrätt hade jag bakat en chokladkaka. Lite väl med hjärtan tycker jag. Det skulle egentligen stått ”bästa vänner”, men jag orkade inte klippa ut alla bokstäver.

Vintern blev kort när snön smälte bort

Jo, jag vet att vintern i princip bara börjat. Men det kändes verkligen som att vi hade tidernas kortaste vinter när underbara snödagar plötsligt byttes mot åtta plusgrader och vårkänslor. De soliga dagarna har visserligen varit okej, regnet och leran inte lika så. Tur att vi har ett ridhus. Det må vara litet, men vi har ju små hästar så det funkar ganska bra, haha.

Inte så lätt att fotografera två hästar som inte kan stå still...

Inte så lätt att fotografera två hästar som inte kan stå still…

Bylur påminner mig om Ior. Lite deppig och mer grådassig än vit.

På den här bilden påminner Bylur om Ior. Lite deppig och mer grådassig än vit.

Fördelen med snön är också att man får se dessa vackra varelser oftare.

Fördelen med snön är också att man får se dessa vackra varelser oftare.

Rådjur, hjortar, älgar... Dem tröttnar jag aldrig på.

Rådjur, hjortar, älgar… Dem tröttnar jag aldrig på.

Ut och gå i en värld som är blå

Nej nu har jag inte bloggat på evigheter! Fullt upp som vanligt. Alltifrån katterna som vi sakta bekantar oss med, jobb och hästar plus allt vi ska hinna måla innan Jul. Full fart helt enkelt. Jag tog ju en massa bilder när snön ännu låg kvar och jag lägger upp några av dessa eftersom jag fortfarande lever i förnekelse av att snön är ersatt med plusgrader och regn. Hoppas att den snart kommer tillbaka <3

Med snö på gren och månens sken, syns varenda stock och sten

Tänk vad snön lyser upp. När månen är stor blir det som en enorm strålkastare som reflekteras mot den glittrande, vita marken. Igår började vi dagen med att åka runt och ta bilder i vår socken. Sen begav vi oss in på demonstration i Stockholm. Nazister höll en demonstration mot ”främlingsinvasionen” i Sverige och vi gick därför på motdemonstrationen vid Sergels torg. Jag får nog skriva ett eget inlägg om det hela. Just nu är det lite för mycket för att ta in.

Efter demonstrationen åkte vi hem till Gustafs familj och blev bjudna på gott fika. Vi passade även på att fylla våra vattendunkar (vi har ju som känt inget rinnande vatten i torpet). Sen hämtade vi en vän till Gustaf som skulle komma över på middag. De har träffats genom Kompis Sverige – en organisation som jobbar med att föra samman nysvenskar med etablerade svenskar så att man kan hjälpa folk att integreras i samhället. Vi hade det supertrevligt, men det gjorde så ont att höra hans historier från Syrien. Om vänner och släktingar han inte längre har. Desperationen när han berättade om hur de inte gjort någonting, ingenting alls, och ändå blir hänsynslöst mördade. Att tänka att nazister från Nordiska motståndsrörelsen tidigare samma dag vandrade på Stockholm gator i protest mot att hjälpa människor som han, det är svårt att förstå. Då får man försöka fokusera på månens vackra sken, glittret i snön och glädjen över att just han lyckats fly och komma till Sverige.

En Markimrunda att beundra

Jag och Gustaf tog bilen tidigt igår på morgonen och körde den så kallade Markimrundan. Markim är namnet på vår socken och man kan köra en väg som går förbi prästgården, kyrkan och massa andra hus och gårdar. Det är i princip bara öppna fält emellan så man ser från ena sidan till den andra. Vi tog massa referensbilder som vi ska kunna måla av i framtiden.

De första solstrålarna som träffar skogen.

De första solstrålarna som träffar skogen.

Hur vackert?

Hur vackert?

Den fina kvarnen.

Kvarnen.

Här har vi vår kyrka. Fin i vinterskrud.

Här har vi vår kyrka. Fin i vinterskrud.

En häst och ryttare var ute i ottan.

En häst och ryttare var ute i ottan.

Ännu mera vinterguld.

Ännu mera vinterguld.

Snön som blir kvar i bara några dar

De där rackarns meteorologerna förutspådde tidigt att snön som kom i veckan ska försvinna redan den som kommer. I alla fall hos oss. Jag ville inte lyssna och låtsades om ingenting. Men idag droppar det från varenda gren så jag får kanske erkänna mig besegrad… Men äsch, det kommer mer snö. Vintern har för tusan bara börjat! Jag har tagit hejdlöst med foton redan så jag hoppas att ni som läser gillar vinter lika mycket som jag, haha!

I fredags tog jag och Gustaf hit två av kattungarna. Det blev de gråa med vitt på. Att få med dem var inte det lättaste och jag har mina små klös- och bitmärken. Stackarna, livrädda för stora, hemska, människor som oss. Men förhoppningsvis vänjer de sig snart.

På kvällen blev det en spontanfika hos Matilda och Andreas på Bergby gård, bara några kilometer från oss. Vi hade det supermysigt där vi satt i deras fina hus, mitt i det mörka vinterlandskapet.

Jag är glad att jag vaknat tidigt dessa morgnar så att jag får chansen att njuta av hur fint allt är.

Jag är glad att jag vaknat tidigt dessa morgnar så att jag får chansen att njuta av hur fint allt är.

Det kommer inte ut många hönor just nu...

Det kommer inte ut många hönor just nu…


Det tog ett tag innan de lämnade kartongen.

Det tog ett tag innan de lämnade kartongen.

Det spritter i hela kroppen när det landar snöflingor på knoppen

Den här snön! Jag bli så lycklig. Härom kvällen när jag var uppe i hagarna för att släppa in alla hästar, höll jag på att spricka för att allt var så vackert. Det hade redan mörknat, men ändå var det ljust tack vare all ljuvlig snö. Hästarna såg ut att mysa med sina vita små täcken över den tjocka vinterpälsen. När jag stod uppe i halvmörkret lös det också sådär fruktansvärt hemtrevligt från belysningen på huset och stallen. Jag önskar att jag bara kunde stoppa alltihop i en liten ask så att jag vet att jag får ha kvar det. Men samtidigt är det just det som gör det så underbart, att det inte går att fånga stunden. Det är bara att njuta och hoppas att resten av vintern blir lika fin.

Vinter <3

Vinter!

Lite snö får man väl äta?

Lite snö får man väl äta?

Pumpan som jag aldrig gjorde något av fick gå till hönsen.

Krusmynta gick ut i snön för första gången!

Krusmynta gick ut i snön för första gången!

Hon åt lite havre och majs, sen gick hon in igen haha.

Hon åt lite havre och majs, sen gick hon in igen haha.

Julen väntar runt nästa krök, snart är det dags för Julestök

Tänk att snart är det Jul, den mysigaste tiden på hela året enligt mig. Här kommer några bilder som förhoppningsvis ger er lite julinspiration, som jag utlovat på instagram. Jag klarar inte av hysteriskt mycket glitter, överflödigt pyntande, lysande renar på taket eller fruktansvärd belysning i någon sorts neon-grön/blå/röd. Klassiskt, gammaldags och hyfsat sparsamt, det är min grej. Jag kan sträcka mig till att ha någon liten utomhusslinga i ljusgult sken. Utomhus tycker jag annars att snön gör det mesta jobbet för att skapa stämning. Snön, och adventsstakarna i fönstren förstås <3

Adventsljusstakar i stall- eller ladugårdsfönstren gör himla mycket. Man vill ju ha julstämning även där!

Adventsljusstakar i stall- eller ladugårdsfönstren gör himla mycket. Man vill ju ha julstämning även där!

Julstjärnor och mini-granar är enkelt och väldigt fint.

Julstjärnor och mini-granar är enkelt och väldigt fint.

Jag tycker särskilt mycket om stjärnorna i metall, samtidigt som de i papper ger ett annat, väldigt fint sken.

Jag tycker särskilt mycket om stjärnorna i metall, samtidigt som de i papper ger ett annat, väldigt fint sken.

Runt renhornen på väggen brukar jag knyta en julrosett.

Runt renhornen på väggen brukar jag knyta en julrosett.

Ingen Jul utan  ett änglaspel. Både vackert att titta och lyssna på. Även om vissa blir tokiga av plingandet, haha.

Ingen Jul utan ett änglaspel. Både vackert att titta och lyssna på. Även om vissa blir tokiga av plingandet, haha.

Tomtar överallt!  Det gillar jag. Tomtar med skålar med nötter är det bästa för då kan man sitta och gotta sig också!

Många små tomtar vill jag ha. Tomtar med skålar med nötter är det bästa för då kan man sitta och gotta sig också!

Dags att ta en andningspaus när världen plötsligt är i kaos

I onsdags var lite kaos minst sagt. För det första blev ju den fantastiske Donald Trump vald till USAs nästa president. Jag är inte jätteförvånad om jag ska vara helt ärlig. Hillary hade tyvärr inte så mycket att sätta emot honom och han fick arga, vita arbetsklassamerikaner att gå ut och rösta (för en gångs skull). Det är ju tragiskt att effekten blir den här, men jag håller tummarna för att folk vaknar ur sina bubblor och inser att man inte kan sitta passiv och se på om man vill ha förändring i världen.

Nästa kaos träffade vi på på vägen till skolan. Jag vet inte riktigt hur svenskarna tänker när de ger sig ut med sommardäck i halv snöstorm? Inte heller de som har vinterdäck och ändå kör av vägen på de mest konstiga ställen… Det tog en bra stund innan vi var framme vid konsthallen. Men den här veckan har vi jobbat med torrnålsgravyr på kopparplåt och jag och Gustaf trycker upp våra julkort! Då kan man inte vara annat än glad!

Gustaf kämpar sig mot ingången!

Gustaf kämpar sig mot ingången!