Flykten från hönsgården

I veckan lyckades Krusmynta flyga över mitt huvud ut genom dörren till hönshuset. Hon for in i syrenhäcken så jag och Gustaf insåg att det inte var någon vits att försöka fösa henne tillbaka. Jag gick istället ut efter några minuter och då tassade hon runt hönsgården där Jossi var väldigt upprörd över att hans ena tös var utanför stängslet.

Eftersom de varit här några veckor nu var det ändå dags att låta dem gå fria. Och eftersom Mynta hittade tillbaka utan problem kändes det rätt lugnt. De verkade helnöjda igår när de fick komma ut i det fria. Även om de var lite försiktiga till att börja med.

Hur tuff är han inte? Haha!

Hur tuff är han inte? Haha!

Han var mäkta nöjd med att få sitta högt uppe på hönsburen. Sen var det lite knepigare att komma ned, men han löste det med.

Han var mäkta nöjd med att få sitta högt uppe på hönsburen. Sen var det lite knepigare att komma ned, men han löste det med.

När mörkret föll gick vi ut igen. Då satt Jossi och Katla nöjda på sin pinne i hönshuset. Krusmynta däremot, syntes inte till. Vi gick runt och lyste med våra lampor och lockade. Tillslut fick jag syn på en mörk skugga ovanpå hönsgården. Då hade hon också hittat dit upp, men tyckte väl att det var för osäkert att flyga ner i mörkret. Hon gillar inte att bli lyft, men nu lät hon mig helt lugnt klättra upp på en stege, lyfta ned henne och bära in henne till de andra. Fina höna <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.