Höns(o)lycka

Ja två höns på en tupp är lite för lite. Dessutom ville jag hemskt gärna ha en eller två silkeshönor eftersom de är så himla fina! Så igår åkte jag till Börje Kyller (även känd som höns-Börje) i Norrtälje. Fick med mig två prima unghöns på 16 veckor. Jag var beredd på att hopsläppet inte nödvändigtvis skulle gå helt smärtfritt, men jag hade förstås hoppas att det skulle gå bättre. Den lilla vita silkeshönan blev attackerad av Jossi på två sekunder. Hon låg som en liten fläck under den stora, översexuella, ungtuppen. Stackarn, han var riktigt hemsk mot henne. Så vi for in i buren och fick jaga bort honom gång på gång – för han skulle minsann på henne. Den andra, viltfärgade, silkeshönan satt kvar på plankan vid fönstret och undrade vad som hände. Så vi fick kort och gott separera dem igen. Men det kommer ju inte fungera framöver, islandshönsen måste få komma in när det blir kallt.

Alternativen är ta bort Jossi eller ta bort silkeshönsen. Vi är inte särskilt sugna på något så vi har nu satt en plan i verket. Silkeshönsen ska få bo på gården i ett eget stall tills de blir könsmogna (och kanske lite tuffare). Med en väldig massa tur kanske Jossi hinner varva ned lite också…

Silkeshönsen i sitt stall.

Silkeshönsen i sitt stall.

Imorse när jag skulle flytta de små liven hände dock något otippat. Inne i hönshuset, precis vid den viltfärgade hönan, låg ett litet ägg i spånet! Hon måste helt enkelt vara några veckor äldre än den vita (hon är faktiskt både större och lite kaxigare). Ett ägg! Och här trodde vi att vi skulle få vänta till våren!

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig...?

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig…?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *