Smörblomma

En dag skulle jag vilja ha en egen ko. Med stora ögon, långa fransar och en tunga som gör att man blir smått skinnflådd när den slickar en på handen. Helst skulle jag ha fjällnära kor. Jag skulle antagligen vara klyschig och döpa en till Smörblomma, men det är ju ett så fint namn. Ännu finare på engelska nästan, ”Buttercup”.

I förrgår körde jag förbi grannens kvigor när jag tog skogsvägen till gården. Kunde inte låta bli att kravla mig in under taggtråden för att fota. En kviga blev mycket nyfiken så fort hon fick syn på mig och stegade målmedvetet fram (till skillnad från alla andra som tyckte att jag var ganska konstig). Ska jag vara ärlig var jag först inte säker på om hon var nyfiken eller tyckte att jag inte hörde hemma i hagen och borde köras bort, haha. Men hon var så go och ville bara hälsa på mig. När jag gick ut från hagen och tillbaka till bilen så sprang hon med längs staketet och gjorde krumsprång! Helt kär blev jag.

Kolla kvigan längst bort!

Kolla kvigan längst bort!

"Här kommer jag!"

”Här kommer jag!”

Hallå!

Hallå!

Kommer ni ihåg de vackra bilderna i blomsterängen på gården som jag la upp för några veckor sen? Jag har på begäran från min kära farmor nu fotat blommorna igen – det har kommit en massa nya, samtidigt som vissa blommar så oerhört länge! Vi får se hur länge de håller ut 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *