Höns(o)lycka

Ja två höns på en tupp är lite för lite. Dessutom ville jag hemskt gärna ha en eller två silkeshönor eftersom de är så himla fina! Så igår åkte jag till Börje Kyller (även känd som höns-Börje) i Norrtälje. Fick med mig två prima unghöns på 16 veckor. Jag var beredd på att hopsläppet inte nödvändigtvis skulle gå helt smärtfritt, men jag hade förstås hoppas att det skulle gå bättre. Den lilla vita silkeshönan blev attackerad av Jossi på två sekunder. Hon låg som en liten fläck under den stora, översexuella, ungtuppen. Stackarn, han var riktigt hemsk mot henne. Så vi for in i buren och fick jaga bort honom gång på gång – för han skulle minsann på henne. Den andra, viltfärgade, silkeshönan satt kvar på plankan vid fönstret och undrade vad som hände. Så vi fick kort och gott separera dem igen. Men det kommer ju inte fungera framöver, islandshönsen måste få komma in när det blir kallt.

Alternativen är ta bort Jossi eller ta bort silkeshönsen. Vi är inte särskilt sugna på något så vi har nu satt en plan i verket. Silkeshönsen ska få bo på gården i ett eget stall tills de blir könsmogna (och kanske lite tuffare). Med en väldig massa tur kanske Jossi hinner varva ned lite också…

Silkeshönsen i sitt stall.

Silkeshönsen i sitt stall.

Imorse när jag skulle flytta de små liven hände dock något otippat. Inne i hönshuset, precis vid den viltfärgade hönan, låg ett litet ägg i spånet! Hon måste helt enkelt vara några veckor äldre än den vita (hon är faktiskt både större och lite kaxigare). Ett ägg! Och här trodde vi att vi skulle få vänta till våren!

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig...?

Hur många tror att den här stollen kommer lugna ned sig…?

Hej höst

Från den ena dagen till den andra, så kändes det. Vips så har färgerna ändrats och de soliga dagarna blev grå och regniga (inte alla, men fler än innan). Det finns dock så mycket härligt med hösten så jag tänker inte klaga på rusket!

Bara kolla dessa färger!

Bara kolla dessa färger!

Elda i vedspis - något som kan vara löjligt mysigt en ruggig höstkväll. Om det inte var för att det rök in en massa... Vi har provat det mesta, men måste nog dubbelkolla om det inte behöver sotas ändå.

Elda i vedspis – något som kan vara löjligt mysigt en ruggig höstkväll. Om det inte var för att det rök in en massa… Vi har provat det mesta, men måste nog dubbelkolla om det inte behöver sotas ändå.

Imorse trodde jag nästan att det brann i buskarna. När hände det där? Så såg det inte ut igår.

Imorse trodde jag nästan att det brann i buskarna. När hände det där? Så såg det inte ut igår.

Sommarens smultronställen

Nu tycker jag nog att vi kan säga att hösten är här även på min lilla plätt i landet. Dagarna kan fortfarande vara varma, men man känner att den där höstluften är här, plus att jag går med koftor mest hela tiden nu.

Jag känner mig sällan vemodig inför en ny årstid, ni vet den där känslan av att man ”skulle hunnit med mer under sommaren” till exempel. Ofta är jag taggad på saker som den nya årstiden öppnar upp för. Men jag har mina smultronställen omkring torpet som jag nog kommer längta lite efter de där ruggigt regniga höst- och vinterdagarna. Så jag lägger upp några bilder så att jag kan gå tillbaka och riktigt grotta mig i deppighet, när man önskar att regn var sol och nollgradigt var tjugofem grader i skuggan.

Nere vid ån kan man sitta och betrakta alla vackra reflektioner i vattnet. De lär ju bli vackra nu med, lite andra färger bara.

Nere vid ån kan man sitta och betrakta alla vackra reflektioner i vattnet. De lär ju bli vackra nu med, lite andra färger bara.

Hängmattan, att somna i den alltså!

Hängmattan, att somna i den alltså!

Äggstolen, såklart, i vår syrenberså. Svår att toppa.

Äggstolen, såklart, i vår syrenberså. Svår att toppa.

Smörblomma

En dag skulle jag vilja ha en egen ko. Med stora ögon, långa fransar och en tunga som gör att man blir smått skinnflådd när den slickar en på handen. Helst skulle jag ha fjällnära kor. Jag skulle antagligen vara klyschig och döpa en till Smörblomma, men det är ju ett så fint namn. Ännu finare på engelska nästan, ”Buttercup”.

I förrgår körde jag förbi grannens kvigor när jag tog skogsvägen till gården. Kunde inte låta bli att kravla mig in under taggtråden för att fota. En kviga blev mycket nyfiken så fort hon fick syn på mig och stegade målmedvetet fram (till skillnad från alla andra som tyckte att jag var ganska konstig). Ska jag vara ärlig var jag först inte säker på om hon var nyfiken eller tyckte att jag inte hörde hemma i hagen och borde köras bort, haha. Men hon var så go och ville bara hälsa på mig. När jag gick ut från hagen och tillbaka till bilen så sprang hon med längs staketet och gjorde krumsprång! Helt kär blev jag.

Kolla kvigan längst bort!

Kolla kvigan längst bort!

"Här kommer jag!"

”Här kommer jag!”

Hallå!

Hallå!

Kommer ni ihåg de vackra bilderna i blomsterängen på gården som jag la upp för några veckor sen? Jag har på begäran från min kära farmor nu fotat blommorna igen – det har kommit en massa nya, samtidigt som vissa blommar så oerhört länge! Vi får se hur länge de håller ut 🙂

Kan septembermorgnar vara de bästa?

Okej, okej, jag vet att det blir hysteriskt många natur och landskaps-inlägg med dimma och trädtoppar och solsken i olika vinklar. Men det är svårt att låta bli när den ena morgonen är vackrare än den andra. Blir lika tagen varje gång. Kanske har september de vackraste morgnarna av alla årstider? Så lär jag i och för sig inte säga en snötäckt januarimorgon med gnistrande iskristaller, slöjlik dimma och frostiga hästmular… Men just nu är september i alla fall bäst.

Utsikt underl morgon-kisset.

Utsikt underl morgon-kisset.

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

När man ser hur dimman riktigt ångar upp från sjön!

Uppe med tuppen

Jag har äntligen börjat vänja mig vid tidiga morgnar och tidigt sänggående. Blir trött vid 22 på kvällen, helt galet! Förr hade jag svåra sömnproblem och kunde ligga och vrida mig i flera timmar utan att somna. Hemskt var det, men svårt att göra något åt. Jag tycker att det är så skönt att se tillbaka på diverse ”problem” man haft. Sånt som man en gång trodde skulle vara permanent. Sömnproblem, stress, ångesten över om man gör rätt val eller inte… När jag ser tillbaka på det kan jag blir lite förbluffad över att alla de problemen är väck. De jag trodde skulle vara beständiga. Gustaf brukar alltid påpeka hur rätt han haft varje gång han sagt ”det löser sig”. Och det har han, alla gånger. Så det är bara att lyssna.

Nu vrider jag mig inte i timmar längre utan somnar gott nästan genast och är sen uppe med tuppen. Eller inte med tuppen kanske, han är ju inte här än. Uppe med änderna snarare, haha. Det är heller inte helt fel att vakna tidigt när dimman smeker sjön (som Ernst skulle ha sagt) och det vackra morgonljuset blänker i daggen.

Notera de små bollarna till får som betar uppe i högra hörnet. Jag såg de inte i verkligheten, men notera dem på fotot, haha.

Notera de små bollarna till får som betar uppe i vänstra hörnet. Jag såg dem inte i verkligheten, men noterade dem på fotot, haha.

Den där häcken, den är bred. Vildvuxen och bred och den skymmer sjöutsikten från en stor del av trädgården. Den ska bort. Eller stora delar av den i alla fall.

Den där häcken, den är bred. Vildvuxen och bred och den skymmer sjöutsikten från en stor del av trädgården. Den ska bort. Eller stora delar av den i alla fall.

Måste också visa lite av vårat hönsgårdsbygge!

Måste också visa lite av vårat hönsgårdsbygge!

Gustaf in action.

Gustaf in action.

Lärken fick integreras i buren!

Lärken fick integreras i buren!

Äntligen är rapsen skördad! Rätt skönt med tanke på att den luktar urk vissa dagar.

Äntligen är rapsen skördad! Rätt skönt med tanke på att den luktar urk vissa dagar.

En lugn, men produktiv helg

Är det redan torsdag?? Vad hände? Vi kör på i ångande fart, det är väl därför det går fort (fast vi inte stressar). Helgen som var ägnades åt hönsgården. Under veckodagarna är det skola 9-14 och sen jobbar jag eftermiddagarna i stallet. Allt är så kul just nu! Hönsdrömmen slår snart in, jag jobbar på jätteroliga konstprojekt i skolan och solen skiner som vanligt!

Vi fick finbesök i torpet av mamma och Linn på Vigga och Kappi!

Vi fick finbesök i torpet av mamma och Linn på Vigga och Kappi!

Kappi var väldigt skeptisk till grinden i trädgården.

Kappi var väldigt skeptisk till grinden i trädgården.

Fina rådjur på åkern utanför.

Fina rådjur på åkern utanför.

Magisk kvällssol i skogen. Bra inspiration till mina illustrationer.

Magisk kvällssol i skogen. Bra inspiration till mina illustrationer.

Intensivt barnvaktande

Gustafs lillasyster fick komma till gården och torpet förra veckan. Hon har frågat i veckor och till sist fick vi till en dag. Det blev ett rätt intensivt barnvaktande. Först fick hon rida sin favorithäst i hela vida världen, Bylur. Sen plockade vi morötter ut grönsakslandet för att laga mat i torpet. Hela kvällen lekte vi de lekar hon ville och jag kan säga att man blir rätt slut, även om det var hon som lekte värst. Vi eldade i öppna spisen och ”lekte fattiga” (hon är väldigt inspirerad av förra Julkalendern och tycker visst att vi bor väldigt fattigt, haha).

Helnöjd!

Helnöjd!

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan var sjuk förra veckan, men blev tack och lov bra igen. Här har hon sovit i spånet och spejar efter sork på det nyslagna fältet.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.

Tossan roade oss också när hon verkade vara på väg ned i soptunnan.